Frun var på väg till veterinären med hunden och hade redan börjat misstänka att hon gjort ett ödesdigert misstag. Nu hade de plötsligt två otursförföljda varelser i huset istället för en…
Det började redan samma dag som kattungen flyttade in. Eller, “flyttade in” han hittades på soprummet. Någon hade bara dumpat den stackars lilla varelsen där
Frun gick ut för att kasta sopor, men återvände hem med en ny familjemedlem. Nevvin så fick han heta. Efter “otursförföljd.
Första saken han gjorde var att vältra sig med båda frambenen i en het tallrik ärtsoppa. Medan frun sprang runt köksbordet och försökte fånga den ylande lilla pälsbollen lyckades han blanda in bakbenen i en skål med filmjölk. Det var bara början…
Nevvin var ständigt med om märkligheter. Han lyckades vricka alla fyra tassar genom att helt enkelt hoppa ner från sängen.
Han rev ner glas, skålar och vaser från nattduksbord och köksbord och fick dessutom dessa rasande föremål i huvudet. Han hoppade ju alltid rakt ner där katastrofen väntade.
Låg det salt på bordet höll alla händerna över burken, för de visste nu kommer Nevvin flygande rakt ner i den!
Tre gånger fick han elstötar. Katter brukar inte överleva sånt, men skyddsängeln måste ha haft jour, för veterinären lyckades ruska liv i honom varje gång…
Han försökte drunkna i skurhinken också, mer än en gång. Efter det slutade man lämna hinkar med vatten obevakade.
Och hoppa, ja… Nevvin hoppade alltid lite förbi sitt mål. Han kolliderade gärna med hörn, speglar, fåtöljsarmstöd
Ni förstår vad jag menar.
Frun tog honom till svenska kloka gummor i hopp om att få en skopa tur. Tanterna fnissade, tog betalt och rullade ägg över Nevvin för att dra ur oturen. Men när han lyckades krascha porslinet hos varenda en, började ryktet gå. Ingen häxa ville längre ta emot honom.
Slutligen, utmattad av den eviga oturen, rådfrågade frun en kompis. Hon fick tipset att skaffa ett sällskap åt katten en till katt, eller kanske en liten hund.
Frun blev barnsligt förtjust. För en betydande slant köptes, till dotterns och fruns stora glädje, en fruktansvärt ful chihuahua.
Varför fruktansvärd? Har du sett en chihuahua på nära håll? Den ser mest ut som ett nervvrak till råtta, och det där skallet kan nog bäst liknas vid kronisk hosta…
Har du hört en chihuahua, ja, då förstår du.
Nästa dag blev det tydligt. Familjen bodde ju i villa, och så hade de råttor…
Nevvin var inte rädd för mössen, tvärtom han älskade att studera dem, och ibland lekte han tagen. Därför fanns där råttfällor.
I en av dessa fastnade det lilla hundlika djuret, som fått namnet Sigge…
Frun fick köra Sigge ylande och förnärmad till veterinären. På vägen funderade hon tyst på om hon tagit något slags århundrades oturstrofé. Nu hade de nämligen två olycksfåglar i huset, inte bara en…
Nevvin tog genast Sigge under sina vingar. Tillsammans stapplade de ut på gården, och de behövde övervakning. De blev bitna av myror, stuckna av getingar och bin. Gässen störtdök och nöp dem, hönsen pickade. Ni hör ju om möjligt endast mer jobb.
Men så vände allt, en dag…
Mannen i huset hade sin bil parkerad framför huset, så som man gör i svenska villaområden. Han gick ut varje morgon, kaffe i termosmugg, låste grinden och hoppade in i bilen.
Den här morgonen välte Nevvin ut hans kaffemugg och svepte mackan i golvet. Men istället för att gömma sig under bordet, blockade han dörren som en liten kattvägg.
Mannen försökte mota bort honom, fick ett klös och en kattkrum rygg som svar.
Men åh, din lilla skit! skrek han uppgivet. Det räcker inte med att du vält kaffet och sabbat frukosten nu slåss du också?! Stick!
Han försökte nudda Nevvin med foten, men då…
Från under sängen kom det där mopsiga, hostande hundvraket Sigge, satte sig skyddande framför sin kattvän och vände sina (oroväckande) små tänder mot husse.
Han ställde sig, benen darrande, och tog mod till sig. “Du får ta mig först! var hela hans attityd. Och hostade för syns skull.
Det började hetta till.
Men snälla, vad håller ni på med? ropade mannen. Jag måste till jobbet!
Han rusade in till frun. Vakna, snabba på! Jag måste iväg, men de här två sabotörerna spärrar vägen!
Va? Vad? Frun yrvaket.
De gick tillsammans fram för att tala katten och chihuahuan till rätta. Men just som de nådde dörren hördes en fruktansvärd smäll utifrån.
De rusade till grinden. Utanför såg de hur en stor lastbil från Arlas mejerileverans, utan bromsar, kört rakt in i deras bil. Bilen var nu mest en konstinstallation i plåt.
Mannens nyligen påfyllda kaffe föll ur handen, och lastbilschauffören åkte iväg med ambulans efter hjärtklappning.
*****
Efter det öppnade Nevvin och Sigge villigt dörren åt husse, men denne stannade alltid till och frågade:
Hur ser det ut där ute, grabbar? Något särskilt man ska tänka på?
Sigge visade tänderna och nickade allvarligt…
Tror ni att de blev lyckosamma nu, eller? Icke. De fortsätter snubbla in i allt som kan gå galet. Historierna är oräkneliga och nu höjer ingen på ögonbrynen, räknar pengar eller jämrar sig över sin otur längre.
Nu blir de burna och pussade, torkade från filmjölk och sopprester. Sigge har fått ett lyxigt, glittrigt halsband, Nevvin egna klösbrädor i varje rum och en specialsydd bädd.
Fast han sover ju aldrig i bädden, utan föredrar att ligga vid husses och fruns fötter varifrån han regelbundet trillar ner och sätter igång ett nattligt ylande…
Sigge rusar då till undsättning från sin flotta sovplats, hostar så tapeterna lossnar och hotar med hela kroppen att försöka försvara sin katt.
Efter en halvtimme har hela familjen åter lagt sig. Nu får Sigge och Nevvin sova mellan husse och matte. Då kan alla sova till morgonen…
Om du undrar vad poängen med allt detta är, bläddra bara vidare.
Det handlar, som alltid, om kärlek. Tro mig: Nevvin och Sigge älskas inte för att de är lyckosamma eller för att de är fullständigt galet otursförföljda. De älskas bara för att de finns.
Och det, är ändå den största turen av alla!
