Olga hade förberett hela dagen inför nyårsfirandet: städat, lagat mat och dukat bordet. Det var hennes första nyår utan föräldrarna, tillsammans med sin älskade. I tre månader hade hon bott hos Toivo i hans lägenhet – han var femton år äldre, frånskild, betalade underhåll och tyckte om att ta sig en sup ibland… Men när man är kär spelar det ingen roll. Ingen förstod vad hon föll för hos honom: långt ifrån snygg, till och med lite ful, dåligt humör, snål så det förslår och aldrig några pengar – och om han väl hade pengar, så var de bara till honom själv. Ändå blev Olli kär i detta Mirakel. Olli hade hoppats alla tre månader att Toivo skulle uppskatta hur tålmodig och ordentlig hon var – kanske till och med vilja gifta sig med henne. Han brukade säga: ”Vi måste bo ihop ett tag så jag ser hur bra husmor du är. Tänk om du är som mitt ex.” Vad det egentligen var med exet var ett mysterium för Olli – han sa aldrig något vettigt om det. Så Olli ansträngde sig och visade sina bästa sidor: blev aldrig arg när han kom hem full, lagade mat, tvättade, städade och handlade mat för egna pengar (om Toivo skulle tro att hon var pengarfixerad). Hon ordnade nyårsbordet för egna pengar och köpte till och med en ny telefon i present åt honom. Medan Olli fixade inför festen slösade Toivo inte heller bort tiden – han firade på sitt sätt, det vill säga söp till med kompisarna. Han kom hem på lyset och meddelade att de skulle få gäster på nyår – hans kompisar, som Olli aldrig hade träffat. Bordet var dukat och det var bara en timme kvar till nyår. Olli försökte hålla god min trots att hon egentligen ville säga honom allt – hon skulle ju inte vara som hans ex. En halvtimme före tolv stormade ett berusat gäng män och kvinnor in. Toivo piggnade till, bänkade gästerna och festen fortsatte. Toivo presenterade aldrig Olli för gästerna – ingen la märke till henne. De satt och drack och hade sina egna samtal och skämt. När Olli påminde om att det bara var två minuter kvar till tolv och att det var dags att fylla glasen med bubbel, tittade de på henne som på en objuden gäst. – Och vem är du då? frågade en av kvinnorna sluddrigt. – Sänggrannen, skrattade Toivo – och resten av sällskapet skrattade med. De åt maten Olli lagat och hånade henne samtidigt; när tolvslaget kom skrattade de åt ”flickans naivitet” och berömde Toivo för att han hittat sig ”en gratis kock och städerska”. Toivo försvarade henne inte, utan satt och skrattade han också – åt hennes bekostnad. Olli lämnade tyst rummet, packade ihop sina saker och gick hem till föräldrarna. Hon hade aldrig haft ett sämre nyår. Mamma sa det vanliga: ”Vad var det jag sa?”, pappa drog en lättnadens suck – och Olli grät ut sin sorg och tog av sig de rosafärgade glasögonen. En vecka senare, när Toivo fått slut på pengar, dök han upp hos Olli och frågade som om inget hänt: – Jaha, varför drog du? Blev du sur eller? – Och när han insåg att hon inte tänkte förlåta honom, försökte han: – Jamen, det är väl schysst att du hänger hos mamsen och papsen medan jag har tomt i kylen? Nu börjar du ju bli som mitt ex! Av sån fräckhet tappade Olli talförmågan. Hon hade i tanken gått igenom exakt vad hon skulle säga om hon någonsin träffade honom igen, men nu stod hon bara där utan ord. Det enda hon till slut fick ur sig var en grov svordom och att smälla igen dörren i ansiktet på honom. Så började Ollis nya liv – med ett nytt år.

Du, låt mig berätta vad som hände med min kompis Elin på nyår, det är helt galet egentligen. Hon hade verkligen lagt ner hela sin själ på att fixa inför nyårsfirandet städade, pyntade, handlade mat, lagade allt från sill till Janssons, dukade upp bordet precis så där mysigt. Det här var första nyåret hon skulle fira utan föräldrarna, bara med sin pojkvän.

Elin hade bott hos Patrik i hans lägenhet i tre månader. Han är femton år äldre än hon, har varit gift förut, betalar underhållsbidrag till sin dotter, och har lite för nära relation till öl ibland… Men du vet hur det är när man är kär, man hittar alltid en ursäkt. Ingen fattade vad hon såg i honom riktigt. Han var liksom långt ifrån någon drömprins, snudd på ful faktiskt, riktigt sur och snål som få, hade aldrig pengar och om han väl hade, använde han dem på sig själv. Men Elin var tokkär i den här Patrik.

Hon trodde hela tiden att Patrik, med tiden, skulle uppskatta hur snäll och ordningsam hon var, och vilja gifta sig. Han sa jämt: “Vi måste ju bo ihop ett tag så man ser vilken sorts sambo du är, jag vill inte ha någon som min exfru.” Men hur hans ex egentligen var, det har han aldrig sagt något klokt om. Så Elin försökte verkligen skällde aldrig när han kom hem full, lagade mat, tvättade, städade, handlade mat för egna pengar (tänk om han trodde hon bara ville åt hans pengar). Hon bekostade till och med hela nyårsmenyn själv. Och du kan ge dig på att det låg ett nytt mobilskal till honom i paketet.

Medan Elin höll på och grejade, satt Patrik inte heller direkt sysslolös han “förberedde sig” genom att ta ett par öl för mycket med sina polare på puben. Vid åttatiden vinglade han hem och kläckte ur sig att de skulle ha gäster på nyår, gamla polare till honom folk Elin aldrig träffat förut. Elin förberedde sista grejerna i köket, men inombords rasade stämningen, även om hon försökte hålla masken och inte säga något, för hon ville inte vara som hans ex.

En halvtimme innan tolvslaget vällde ett rätt högljutt gäng män och kvinnor in genom dörren. Patrik blev genast på glatt humör, bänkade alla vid bordet och festen tog fart. Men honom till trots han nämnde inte ens Elin för gästerna, så hon satt där som luft med folk som inte direkt bjöd in henne i samtalet. När Elin till sist påpekade att det var två minuter kvar till tolvslaget och att de borde hälla upp något bubbel då glodde en av tjejerna på henne och kraxade:

Vem är det där?

Patrik bara skrattade:

Äh, det är väl min sänggranne typ.

Och så garvade hela hans gäng åt det där. De satt där och åt maten Elin lagat, och gjorde sig lustiga på hennes bekostnad. Vid tolvslaget skrattade de åt “hur dum den där tjejen är” och berömde Patrik för att han hittat en gratis hushållerska. Och Patrik? Ja, han backade inte ens upp Elin, han satt bara där och blåhållde med.

Elin klarade inte mer, så hon smög ut från festen, packade ihop sina grejer och stack hem till mamma och pappa igen. Det här blev hennes absolut sämsta nyår någonsin. Mamma sa, så där torrt som bara mammor kan: “Jag sa ju det, Elin.” Och pappa verkade mest lättad. Elin grät ut all besvikelse och insåg att det var dags att ta av sig de där rosaskimrande glasögonen.

En vecka senare, när Patrik fått slut på cash, dök han förstås upp hos Elin, försökte låtsas som ingenting.

Varför stack du? Blev du sur eller? Sen, när han såg att hon inte var på väg att förlåta honom, började han köra på:

Ja men gött du har det, mamma och pappa skjutsar ut dig medan jag knappt ens har ett smörpaket i kylen! Nu börjar du låta som mitt ex!

Elin blev mållös av hans fräckhet. Hon hade liksom gått igenom tusen gånger i huvudet vad hon skulle säga till honom, men nu stod hon där och visste knappt vad hon skulle svara. Det enda hon lyckades kläcka ur sig var ett kraftigt “dra åt helvete” och smällde igen dörren framför näsan på honom.

Så, det nyåret blev verkligen startskottet på ett helt nytt liv för Elin.