Erik, var det din kära lilla syster Ingrid som var här igen? frågade Stina sin man medan hon granskade det halvtomma kylskåpet. Det märks alltid efter hennes besök allt är uppätet!
Jo, Ingrid var förbi, svarade Erik. Hon klagade än en gång på att de inte har några pengar. Jag kunde ju inte låta henne gå tomhänt härifrån. Hon är ändå min syster.
Gav du henne pengar också, eller? suckade Stina.
Några tusenlappar… mumlade Erik lite skamset. Ingrid sa att Per har strul på jobbet igen och att de knappt klarar hyran.
Ja, det var väl väntat Jag begriper inte varför hon skulle gifta sig så ung? Hon var ju bara tjugo. Varför lät din mamma henne ens göra det?
Du känner ju Ingrid! Om hon bestämmer sig för något så går det inte att stoppa henne. Men ta det lugnt, hon lär sig nog ansvar till slut.
Stina suckade tungt. Visst är det bra att stå på egna ben, men än så länge har Ingrid bara levt på släkten.
* * *
Per var också rätt ung fortfarande, han hade nyss börjat jobba ordentligt. Han skyndade inte direkt till butikerna för att köpa presenter till sin fru. Ingrid vägrade jobba själv och tyckte att Per borde försörja henne.
Deras mamma, Gunilla, stod förstås på dotterns sida. Hon såg att pengarna fattades och stöttade ofta Ingrid ekonomiskt. Hon tyckte även Erik skulle vara med och hjälpa till.
Ingrid är ju bara ett ungt flickebarn, hon måste få se bra ut, sa Gunilla. Hon har inte hittat något jobb som passar än, och Per är rätt snål. Det är faktiskt familjens plikt att hjälpa till.
Erik gjorde så gott han kunde. Men Stina började ganska snabbt tappa tålamodet. Hon fattade inte varför en del av deras löner skulle gå till Ingrid, när hon och Erik själva bodde i hyresrätt och snålade på allt för att kunna köpa en bostadsrätt någon gång och så ska det gå pengar till systern.
* * *
En dag kom Stina hem och såg sin svärmor och Ingrid på besök. De viskade med Erik men blev tysta direkt när Stina kom in. Det var solklart att det var något på gång. Stina frågade:
Får jag veta vad ni pratar om, eller är det pengar ni är ute efter igen?
Nu tror du fel, skrattade Gunilla. Vi diskuterar familjeangelägenheter, det har inget med dig att göra.
Stina fnös, gick in i köket och började laga middag. Efter några minuter klev Ingrid skamlöst in, öppnade kylskåpet och konstaterade surt:
Varför finns det inget mat hemma? Stina, har du inte varit och handlat?
Jag har visst handlat, svarade Stina rätt surt. Men min lön kommer om två dagar, så jag köpte bara det nödvändigaste. Vill du ha soppa kan jag värma.
Nej tack, sådant äter jag inte. Jag lägger i princip inga pengar på mat, jag beställer alltid pizza, sushi, eller tar en fika med Per på stan.
Och Pers lön räcker till det eller? Ni säger ju jämt att ni inte har några pengar.
Då ber jag bara mamma och Erik om hjälp. Så gör man i en familj man hjälper varandra.
Snart gick Gunilla och Ingrid. Stina vände sig genast till sin man.
Vad ville de egentligen?
Mamma ska sälja sommarstugan och ville fråga om råd. Hon tänker ge hela summan till Ingrid. Hon är ju ung, startsträckan i livet kräver pengar.
Men vad nu, Stina blev störtförvånad. Tycker du det är okej att bara ge allt till din syster? Jag är verkligen emot det. Jag tror inte det hjälper henne att slippa ta ansvar.
Du borde inte lägga dig i det här, sa Erik allvarligt. Sommarstugan är mammas. Hon gör vad hon vill.
Han ville avsluta diskussionen och gick ut. Erik tyckte det var rätt av mamman, och kände sig nästan ädel när han hjälpte Ingrid så mycket han kunde.
* * *
Snart var stugan såld. Stina anade redan då att Ingrid inte direkt skulle använda pengarna smart. Det blev restaurangbesök, snygga kläder, senaste mobilen allting gick åt till ett gott liv.
Ganska kvickt var pengarna slut och Ingrid knackade på hos sin mamma.
Nu har jag inga pengar igen! Jag vill ta körkort och köpa bil, finns inget mer att sälja? Andras föräldrar köper lägenheter till sina barn och stöttar dem Varför har vi det så dåligt, mamma?
Gunilla blev faktiskt chockad. Hon hade inte trott att pengarna skulle ta slut så snabbt. Till slut samlade hon sig och sa:
Ingrid, mer har vi inte. Jag hoppades du skulle använda pengarna vettigt eller spara lite. Nu måste du börja jobba. Du är ju utbildad ekonom, du skulle kunna få jobb på kontor.
Aldrig! Sitta framför dator hela dagarna och förstöra ögonen? Nej tack. Min man ska försörja mig, och du också. Jag är bara tjugo! Ska ni bara dumpa mig nu?
Vänta, försökte Gunilla mildra. Vi hittar säkert på något. Vad sägs om att vi ber Erik om pengar, säger att det är till något viktigt. Stina och han sparar ju för en lägenhet, det finns nog lite margarin kvar i burken där!
Tror du de ger mycket? Den där Stina är snålare än en dansk på semester. Tur att Erik alltid ger efter.
Vi provar, bestämde Gunilla. Ingen säger nej till mig!
En stund senare ringde Gunilla och Ingrid på dörren hos Erik. Stina såg direkt att de inte kom med bullar, utan precis som vanligt för att tigga pengar.
Erik, det är jätteviktigt! utbrast Gunilla ivrigt innan de ens hängt av sig. Endast du kan hjälpa oss!
Stina var redan beredd. Hon tänkte: Nu kommer det de vill ha pengar.
Vad har hänt?
Ingrid vill köpa bil, men pengarna från stugan är slut, sa Gunilla generat. Så vi tänkte att ni kunde hjälpa oss lite?
Stina tappade hakan.
Ursäkta?! Stugan gav ju massor! Vart tog allt vägen? Ingrid, du kanske måste börja tänka på vad du lägger pengar på!
Du ska minsann inte tala om för mig hur jag ska leva mitt liv! snäste Ingrid. Jag är ung och har rätt till det lilla extra! Ska jag tråka bort ungdomen i fattigdom? Nej tack.
Har du funderat på att jobba? retades Stina.
Erik ville verkligen undvika ett gräl och försökte släta över:
Lugna er Vi har ju inte råd till nån bil, men vi kan kanske hjälpa lite grann.
Bra där, min grabb! log Gunilla. Jag visste att du stod på vår sida.
Är det ingen som vill höra vad jag tycker? utbrast Stina argt. Jag tänker då inte finansiera Ingrid mer. Hon har sin Per. Nej, från mig blir det inte en spänn till.
Erik sneglade besvärat på sin mamma och försökte lugna Stina:
Men Stina Det är våra gemensamma pengar också, och mamma ber egentligen bara om ett lån. Hon betalar tillbaka.
Givetvis! Eller tror du jag är en bedragare? Jag hjälper Ingrid lite nu och så får ni tillbaka sen, intygade Gunilla.
Stina blev ändå orolig. Hon fick en olustkänsla, som om Gunilla gick att lita på. Men ännu värre vore det att aldrig få tillbaka pengarna de slitit för.
Nej, tyvärr, vi kan inte hjälpa till, sa hon till slut lite mer försiktigt. Vi sparar faktiskt till egen bostad och det går före bil till Ingrid.
Kom nu, mamma, vi går, fräste Ingrid. Ser du hur de är? Egoister hela bunten. Struntar totalt i våra problem.
Ingrid gick med rak rygg ut genom dörren. Gunilla följde efter men muttrade surt till Erik:
Vi får prata om det här. Fattar du inte att din fru bestämmer allt nuförtiden?
När dörren sedan slog igen kom Erik genast med sina anklagelser mot Stina.
Hur kan du göra så här? Nu tror mamma att vi är snåla och skiter fullständigt i familjen!
Är det här verkligen en kris? svarade Stina. När har de någonsin hjälpt oss? Tror du någon kommer punga ut om vi behöver pengar till bostaden?
Några dagar senare försonades Erik och Stina eller det trodde åtminstone Stina. Hon visste inte att Erik i smyg skickade över sparpengarna som skulle gått till deras lägenhet till Gunilla.
När Gunilla såg kuvertet log hon triumferande:
Duktig son! Jag har lärt dig rätt. Oroa dig inte, nu hjälper du först syrran, sen hjälper hon dig. Och säg inget till Stina. Ni har gott om tid att spara nya pengar när ni är unga.
* * *
En dag satt Stina och bläddrade på Instagram. Plötsligt såg hon Ingrid posera glad som en sol i en glansig liten bil. Stina fattade misstanke och vände sig till Erik:
Visste du att Ingrid köpt bil? Hade Per pengar till det? Hon är verkligen skicklig, den där syrran hon får alltid sin vilja igenom.
Ja, jag vet. Vi la alla ihop till en fin present.
Alla? Har du… Har du gett pengar till henne? Varför sa du inget?
Erik svarade inte. Stina rusade genast fram till skåpet med sparpengarna och märkte med fasa att kuvertet var tomt.
Vad har du gjort, Erik? Har du gett bort ALLA våra sparpengar till din syster? Jag kan inte fatta det här!
Den annars så lugna Erik blev ovanligt arg och röt tillbaka:
Det har du inte med att göra! Det är JAG som är familjeöverhuvud och bestämmer. Vi har hela livet på oss att spara, men Ingrid behöver bilen nu. Och stör det dig, så vet jag inte om jag vill ha en sån fru.
Jaså? Nej, vet du vad, Erik. Nu är det JAG som bestämmer. Jag åker till mamma, och du ser till att jag får tillbaka min del av sparkassan!
Stina började packa ihop sina saker i all hast. Hon hoppades ändå på att Erik skulle säga stopp eller be om ursäkt, men han satt kvar framför TV:n som om inget hänt.
Ska du inte säga hejdå? Jag menar allvar nu.
Dra du. Kom inte tillbaka förrän du ändrat dig, svarade Erik kallt.
Så flyttade Stina hem till sin mamma och ansökte om skilsmässa redan månaden efter. Det är svårt att leva med någon som inte ger en någon respekt. Och sparpengarna? Jodå, dem fick hon tillbaka genom att hota med domstol. Sen kunde hon och vännerna skratta lite åt alltihop: Ibland måste man skiljas bara för att andra människor är så makalöst fräcka!
