Svetlana stängde av datorn och gjorde sig redo att gå hem, när sekreteraren kom in: — Svetlana Andersson, det är en ung kvinna här som vill träffa dig angående ett personligt ärende. — Släpp in henne. En kort, lockig tjej i kort kjol klev in. — Hej, jag heter Kristina. Jag vill föreslå en affär. — Hej, Kristina. Intressant, vilken typ av affär? Vi känner väl inte varandra? — Nej, men jag känner din man, Kosta, väldigt väl. Hon kastade fram ett papper: ”Kristina Alexeeva, graviditet 5–6 veckor.” — Vad är det här? Jag förstår inte varför du visar mig det… — Det behövs inget att förstå. Jag är gravid med din man. Svetlana stirrade förvånat: Vad var det här för nyheter? — Och vad vill du att jag ska göra? Gratulera dig? — Nej, jag vill ha pengar. Om du älskar din man, förstås… — För vad då, exakt? — Jag gör abort och försvinner ur er liv. Han vet inget ännu – du är först. Om du vägrar lämnar han dig och kommer till mig, nu när du är ofrivilligt barnlös och inte kan föda barn alls. Jag vet allt om dig. Så, vad säger du? Svetlana försökte smälta situationen. Tankarna snurrade. — Och hur mycket vill du ha för din tystnad? — Bara tre miljoner kronor. Småpengar för dig. Men då får du behålla din man och ni kan åldras tillsammans… — Vilken generositet, minsann! Tack för den chansen! Kristina, lämna ditt nummer – jag tänker över det och hör av mig. — Tänk inte för länge. Tiden är knapp… Kristina lämnade sitt nummer och gick lugnt ut. Sekreteraren kom in: — Ska du gå nu, fru Andersson? Städpersonalen väntar… Svetlana vek ihop lappen och lade den i väskan. — Ja, jag går. Vi ses imorgon, Angela! Svetlana lämnade kontoret och satte sig i bilen. Vad var det här? Vem var den där Kristina? Hade Kosta verkligen gjort henne med barn? Hemma gick hon återigen igenom lappen. Hon måste tänka igenom allt – snart kommer Kosta hem… — Älskling, jag är hemma! Vad doftar det så gott? — Kom in så får du se… Kosta slog sig ned i köket. Svetlana tittade honom stint i ögonen. — Vad är det? Varför ser du ut så där? — Kosta, vem är Kristina Alexeeva? — Hon jobbar på ett företag jag samarbetar med. Varför? — För att hon säger att hon är gravid med dig… Läs här. Kosta tog häpet papperet och läste. — Det är inte möjligt… Jag har aldrig haft något med henne! Hur kan det här stämma? — Det vet väl du bäst. Hon vill ha tre miljoner kronor för att göra abort och försvinna. Annars säger hon att du lämnar mig för att jag inte kan få barn. — Jag förstår ingenting… Jag svär vid min gamla basebollkeps att jag inte har någon aning om vad hon pratar om… — Det tänkte jag också. Jag tycker hon ljuger. Hon försöker lura till sig pengar. — Jag kan göra vilka tester som helst. Jag har inget att dölja. Jag behöver ingen annan än dig, älskling… — Bra, jag tror dig. Nu äter vi. Nästa dag ringde Svetlana numret Kristina gett och bjöd in henne till sitt kontor. Kristina dök upp efter en halvtimme. — Så, Kristina. Kosta kan inte vara barnets far. Jag tror på honom. Du lyckades inte få pengar. Gör abort. — Du är konstig… Varför tror du så blint på honom? Har du sett dig i spegeln på sistone? Du är fyrtio, hur snygg du än är finns det alltid yngre och vackrare kvinnor… — Har du mer att säga? — Ja. Jag vill sälja barnet till dig. Ni kan ta vilket DNA-test som helst, pappan är Kosta. Jag är hundra procent säker. — Men han har inte haft något med dig? Hur är det möjligt? — Okej, jag säger som det är. För en och en halv månad sen träffade jag Kosta på en firmafest. Jag visste att han är gift med en rik kvinna som inte kan få egna barn, ens med surrogatmamma. Drömtillfälle att tjäna på. Jag försökte förföra honom, men han reagerade inte. Det brukade män alltid göra inför mig. Så jag använde ett pulver min apotekarsyster gav mig, som får folk att tappa minnet en stund. Jag blandade det i hans drink, tog med honom hem och han var foglig och förvirrad. Råkade ha ägglossning, så nu är jag gravid. Han minns inget. Det går på riktigt. Jag har dessutom videobevis. Kristina visade en film där Kosta var omtöcknad i hennes säng. — För mig är ett abortingrepp ingenting, jag har hälsan för det. Men jag älskar pengar, särskilt lättförtjänade. Jag tror inte ni polisanmäler, ni har för hög position. Jag hade räknat med att du betalar. Jag kan föda barnet och ge det till er för tre miljoner kronor. Jag lovar att gå till läkaren och ta hand om barnet. Svetlana var förfärad. Hur kunde det bli så här?! — Kristina, du borde sitta i fängelse, du är en bedragare! — Vad ska man göra! Man får hitta sina sätt att tjäna pengar. Hade en rik älskare, men han dog. Fundera på saken – jag ringer om tre dagar. Kristina gick ut. Svetlana tog ett glas vatten, huvudet bultade. Vilken situation… På kvällen berättade hon allt för Kosta. Han var också chockad. — Jag blev utnyttjad… Jag stämmer henne… — Kosta, konstigare saker har hänt. Vi kan i alla fall ta ett DNA-test efter vecka sju, så får vi veta om du är far. Vi har båda drömt om ett barn. Klart det inte är så vi ville ha det, men tänk – universum kanske gett oss en chans? — Snälla, prisa inte tjejen nu… Låt henne bara göra abort och försvinna! Ska vi betala för sånt här? Kosta stormade ut. Svetlana tänkte tillbaka tio år… Kosta och hon pluggade ihop, kärlek vid första ögonkastet. De gifte sig och kämpade för att få barn – förgäves. En kväll efter en restaurang, blev de attackerade av fyllon. Svetlana skyddade Kosta och blev knivhuggen. Läkarna räddade henne, men hon kunde aldrig få barn. Sorgligt. Men Kosta älskade henne. Hon gick ibland till kyrkan och påminde sig en gammal dam: — Du får ett barn, men på ett ovanligt sätt… Hon slog det ur tankarna. Svetlana fick Kosta att göra DNA-test. Kristina, i vecka nio, testades också – och resultatet: Kosta var pappa. — Som jag sa! Är ni redo att betala nu? — Vi kan hitta en surrogatmamma för mindre pengar. Men nu när det blivit så här – du får en och en halv miljon. Annars inget alls och du får vara glad att vi inte polisanmäler. — Men jag sa tre miljoner, varför pruta?! — Nu är det vi som bestämmer. Ta det eller lämna det. *** — Kosta, jag har löst det. Vi blir föräldrar! — Svet, varför… och dessutom betala henne… — Kanske var det så här ödet ville ge oss barnet, vi måste ta chansen… Kristina höll sina löften under graviditeten. En frisk pojke föddes, Kristina avstod från barnet, Kosta hämtade hem sin son. Allt ordnades enligt konstens regler. Kristina tog pengarna och försvann. Alla sa att det var en surrogatmamma. — Tack för att du födde min mans barn, sa Svetlana till Kristina. Lilla Alexander flyttade in hos Svetlana och Kosta. — Kosta, ser du hur lik han är dig… — Tycker du? Jag kan inget om småbarn… Men han är en riktig snygging, som jag… — Minns du damen utanför kyrkan? Hon sa att vi skulle få ett barn på ett märkligt vis… Och nu är han här… Kosta och Svetlana tittade hänfört på sin son. Vad framtiden skulle bära visste de inte – men just då var de lyckliga… Universum brukar höra önskningar – fast på de mest oväntade sätt… *** Några månader senare hörde Svetlana på nyheterna att Kristina hade hittats död i sin lägenhet. Omständigheterna utreddes fortfarande. Hon hade lekt för högt spel…

Jag stängde av datorn och skulle just gå hem.
Sofia Andersson, det är en ung kvinna här som vill träffa dig. Hon säger att det gäller ett personligt ärende.
Släpp in henne, låt henne komma in.
En kort, lockig tjej i kort kjol klev in i mitt kontor.
Hej. Jag heter Ellinor. Jag har ett förslag till dig.
Hej, Ellinor. Ett förslag? Vi känner väl inte varandra
Jag själv känner dig inte. Men din make Oskar känner jag desto bättre. Här.
Hon slängde ett papper på skrivbordet. Jag tog det och började läsa.
Ellinor Pettersson, graviditet 56 veckor.
Vad är det här? Jag förstår inte Varför visar du mig detta?
Självklart. Jag är gravid med din man.
Jag stirrade förvånat på henne. Vad sjutton var det här?
Vad vill du av mig? Gratulationer?
Nej. Jag vill ha pengar. Om din man betyder något för dig.
För vad då, egentligen?
Jag gör abort och försvinner ur hans liv. Han vet inte om graviditeten än, du är den första jag säger det till. Om du säger nej, lämnar han dig, för du är ofruktsam och kan inte få barn själv. Jag vet allt om dig. Så, vad säger du?
Jag försökte få grepp om situationen. Tankarna snurrade.
Hur mycket vill du ha för din hemlighet?
Bara tre miljoner kronor. Småpengar för dig. Din man stannar hos dig och ni kan bli gamla tillsammans.
Vilken generositet! Jaha, Ellinor. Lämna ditt nummer, jag tänker över det och hör av mig.
Du får inte tänka för länge, tiden rinner iväg. Jag måste hinna ordna aborten, om det blir så
Hon antecknade sitt nummer på en lapp och lämnade rummet långsamt.
Sofia Andersson, är du på väg hem? Städaren väntar
Jag vek ihop lappen och lade den i väskan.
Ja, jag går nu. Hejdå, Angela!
Jag gick ut från kontoret och satte mig i bilen. Vad i hela friden hade just hänt? Vem är den här Ellinor? Kan det verkligen vara sant om Oskar?
Väl hemma studerade jag lappen igen. Jag måste tänka. Oskar borde komma hem snart
Älskling, jag är hemma! Vad doftar det för gott?
Kom in och kolla!
Oskar gnuggade händerna och klev in i köket. Jag satt i fåtöljen, med benen i kors och såg honom rakt i ögonen.
Vad är det? Varför stirrar du så? Jag blir nervös
Oskar, vem är Ellinor Pettersson?
Hon jobbar på ett företag jag samarbetar med. Varför?
Hon är gravid med dig Här, läs.
Oskar tog lappen och ögnade snabbt igenom den.
Det här kan inte stämma Det har aldrig hänt något mellan oss. Hur skulle det ens vara möjligt?
Det är du som vet bäst. Hon kräver tre miljoner kronor för att göra abort. Annars hävdar hon att du kommer lämna mig för henne.
Jag fattar ingenting Var får hon det ifrån? Sofia, jag svär på mitt gamla landslagströja att jag inte har en aning Skenheligt.
Det tänkte jag också. Det är ju inte det att jag tror du är helig Men jag känner människor, och hon ljuger. Hon vill bara åt pengar.
Jag är öppen för alla tester, jag har inget att dölja. Fånigt påhitt! Det är bara dig jag vill ha
Okej, jag förstår. Låt oss äta middag.
Dagen efter ringde jag Ellinors nummer och bad henne komma till mitt kontor igen. En halvtimme senare var hon där.
Så här är det, Ellinor. Oskar kan inte vara fadern. Jag tror honom. Din plan på snabba pengar misslyckades. Du kan göra abort om du vill.
Konstig du är Varför litar du så blint på honom? Du kanske borde titta dig i spegeln nån gång? Du är fyrtio, fattar du det, och det finns alltid yngre, snyggare kvinnor.
Har du något mer att säga?
Ja. Jag kan sälja barnet till dig. Ta de tester ni vill, Oskar är pappan. Jag är helt säker.
Men han har inte varit med dig? Hur är det möjligt?
Okej, jag ska säga sanningen. För en och en halv månad sen var det firmafest, där jag träffade Oskar.
En gemensam vän berättade då att Oskar är gift med en rik kvinna som inte kan få egna barn, intressant för mig som vill tjäna pengar. Jag försökte förföra Oskar, men han var helt ointresserad. Det retade mig enormt, brukar alltid få alla män.
Ung, snygg, kurvor tänkte det skulle bli lätt. Då kom jag på annat. Min syster är apotekare, hon gav mig ett pulver som tillfälligt får folk att tappa minnet och bli lite frånvarande.
Jag blandade det i hans drink och tog med honom hem. Han följde lydigt med men var borta i huvudet.
Det var min ägglossning, så jag blev gravid. Han minns inget. Ja, det är sant. Jag har även videobevis.
Hon la mobilen på bordet och startade en film där Oskar låg naken och helt frånvarande på sängen.
Abort är inget problem för mig. Jag älskar snabba pengar. Du kommer inte anmäla mig, du är för högt uppsatt och vill undvika skvaller.
Jag trodde du skulle nappa på förslaget, men okej. Då kan jag föda och ge dig barnet, mot tre miljoner kronor.
Jag såg på henne med avsky. Hur var något sådant ens möjligt?
Ellinor, du borde sitta i fängelse, du är en bedragare!
Vad ska jag göra? Jag har stora skulder efter att min rike sponsor dog plötsligt. Man får ta till vad man kan. Tänk på saken, Sofia. Jag ringer om tre dagar.
Ellinor lämnade kontoret. Huvudet bultade. Vilken situation
På kvällen berättade jag allting för Oskar. Han blev lika chockad.
Hon har utnyttjat mig Jag ska stämma henne
Oskar, det finns galningar till allt nuförtiden. Men om vi tänker ett steg till jag läste att det går att göra DNA-test redan efter sjunde graviditetsveckan.
Vi ser först om det är ditt barn. Och ärligt, vi båda har drömt om ett eget barn. Ingen tanke på att adoptera. Men om det här är vårt enda sätt? Kanske är det ödet som vill ge oss en chans?
Åh, ska du tacka den där tjejen nu också Vi ska inte ge en krona! Skicka henne till sjukhuset och få bort det där!
Oskar stormade ut ur rummet.
Tankarna förde mig tio år tillbaka
Vi läste båda på Ekonomihögskolan i Lund. Kärlek vid första ögonkastet, vi var oskiljaktiga.
Giftemål, liten hyresetta. Efter studierna gick karriären snabbt för mig, med min farbrors hjälp startade jag ett konsultbolag i Stockholm.
När det gick bra gav jag tillbaka pengarna med råge. Oskar öppnade en egen butik, och livet rullade på. Men barn gick inte.
En kväll på väg hem från restaurang hände det otänkbara. Ett gäng berusade killar hoppade på oss, en av dem högg Oskar med kniv. Jag kastade mig emellan och tog hugget.
Läkare kämpade för mitt liv. Jag överlevde, men förlorade både livmoder och äggstockar. Det gick aldrig över, sörjde att aldrig kunna bli mamma.
Oskar tröstade mig, bar skulden, önskade han fått knivhugget.
Ibland gick jag till domkyrkan, tände ljus, bad för familj och vänner, gav ofta en slant till fattiga.
Den här gången gav jag till en gammal kvinna utanför kyrkan.
Tack snälla, jag ser sorgen i dig, släpp den sa tanten.
Jo, livet är fint, men jag kan aldrig få barn Det är tungt.
Jag förstår. Men ett barn kommer till dig fast på ett annorlunda sätt.
Jag log och gick vidare. Hur skulle hon kunna veta nåt om det
Jag accepterade mitt öde, begravde mig i jobbet. Med åren blev relationen med Oskar ännu starkare. Tills nu
Jag övertalade Oskar att göra DNA-testet, Ellinor också, i nionde veckan. Testet visade att Oskar var pappan.
Ser du, jag ljög inte. Redo att betala för barnet nu? fräste Ellinor.
Det är lätt att hitta en kvinna som bär Oskars barn mot betalning till en mycket lägre summa.
Det var aldrig vår tanke, men i detta läge tar vi barnet. Vi ger dig en och en halv miljon kronor, inte ett öre mer.
Papper på allt.
Men jag sa tre miljoner!
Vi bestämmer nu. Annars får du inte en krona, och vi anmäler dig inte heller. Var tacksam.
***
Oskar, jag har kommit överens med henne. Vi får ett barn.
Sofia, varför? Och betala pengar till henne
Kanske har ödet gett oss ett barn på sitt sätt. Vi tar chansen.
Under graviditeten gick Ellinor på kontroller och följde allt. En frisk pojke föddes.
Ellinor avstod från barnet, Oskar hämtade honom som far. All pappershantering ordnades. Ellinor tog pengarna och försvann ur våra liv. Vi sa till vänner och släkt att surrogatmamma burit honom.
Tack för att du födde min mans barn, sa jag en sista gång till Ellinor.
Och lilla Anton flyttade hem till oss.
Oskar, ser du, han är så lik dig
Tycker du? Jag vet inget om små barn Fast han är lika snygg som jag, det kan jag se
Kommer du ihåg kvinnan utanför Domkyrkan? Hon sa att vi skulle få barn på ett ovanligt sätt. Hon hade rätt
Vi såg på vår son. Vad framtiden bär visste vi inte, men just då var vi lyckliga.
Universum har ibland rätt bisarra sätt att uppfylla våra önskningar
***
Ett par månader senare såg jag på nyheterna att Ellinor hittats död i sin lägenhet. Polisen utreder dödsfallet. Hon gick för långt, den flickanJag la ifrån mig fjärrkontrollen och gick in till Anton, som låg och sov i sin lilla säng. Hans andetag var lugna, hans handflator vilade knutna upp mot kinden. Jag strök honom försiktigt över håret och kände hjärtat svälla av ömhet och tacksamhet. Allt hade varit så oväntat, så sjukt. Men livet, mitt och Oskars, hade ändå fått en ny början genom så mycket smärta och tvivel.

Oskar stod lutad mot dörrkarmen. Han såg långt bort i tankarna ut, men hans ögon mjuknade när han såg oss tillsammans. Han la armen om mina axlar och viskade:
Världen kan vara grym, Sofia. Men ibland blir det ändå rätt till slut.

Jag ville tro på det. Att vissa rötter slår rot trots näst intill omöjliga omständigheter. Att man får vara mamma eller pappa på det enda sätt universum till sist tillåter.

Djupt inom mig hörde jag kvinnans viskande röst igen, som en tröst: Ett barn kommer till dig på ett annorlunda sätt.

Jag log, och visste vad jag skulle svara om jag någonsin såg henne igen:
Du hade rätt.

Och utanför fönstret singlade de första snöflingorna, stilla, över hustaken. En ny vinter, en ny början. Och vår familj ovanlig, ofullständig, ändå plötsligt så hel.