De naiva ungdomarna fick för sig att de kunde klara sig själva deras jakt på självständighet ledde bara till skulder och att de förlorade sin lägenhet.
När våra barn gifte sig, bestämde vi föräldrar, både vi och svärföräldrarna, att hjälpa dem med bostad. Jag och min man hade sparat undan lite, likaså mina svärföräldrar. Tillsammans blev det tillräckligt för en liten lägenhet i utkanten av Stockholm. Vi ville köpa den åt våra barn direkt, men de insisterade på att de var självständiga och ville klara det själva.
Några månader senare fick vi veta att de faktiskt köpt en lägenhet men inte en liten tvåa, som vi föreslagit, utan en stor trea på Södermalm. Hur hade de fått ihop pengarna? De hade tecknat bostadslån på banken. Och vem skulle betala räntorna? De försäkrade oss gång på gång att de hade råd.
Sedan kom bilen. Lägenheten låg ju inte så nära deras jobb och Stockholms kollektivtrafik tyckte de var opraktisk. De köpte en splitterny Volvo på avbetalning, direkt från bilhandlaren. Vi hade föreslagit att köpa något begagnat, men nej de var nu vuxna och visste bäst.
Så ville de skaffa barn, och helst skulle barnet födas utomlands, kanske i Köpenhamn eller Oslo, för att få extraförmåner och dubbelt medborgarskap. Ännu ett lån för att dottern skulle få föda med privatläkare och bästa vården. Hon födde till slut en flicka och de ville genast renovera barnkammaren, med ytterligare ett lån som följd.
Så kom sorgen svärsonen blev uppsagd från sitt arbete, och min dotter var föräldraledig på begränsad ersättning. Plötsligt fanns inga pengar kvar. Hur skulle de klara lånen? De bad oss sälja vårt sommarställe i skärgården. Vi ville inte, men blev tvungna för att hjälpa dem att undvika betalningsanmärkningar. Tyvärr räckte det ändå inte.
Till slut tvingades de sälja både lägenheten och bilen. De flyttade till svärföräldrarnas villa i Upplands Väsby. Nu beklagar de sig över att de inte har något eget. Och varför? För att de vägrade lyssna på oss. Lånen är fortfarande inte helt avbetalda det dröjer flera år till. Allt som blev kvar är sorg och tårarMen det finns ändå något här som varken lån eller förlorade bostäder kan ta ifrån dem lärdomen om att frihet kräver ansvar, och att stolthet bär ett pris. Idag sitter vi ofta tillsammans i svärföräldrarnas kök, dricker kaffe och pratar. Min dotter skrattar åt gamla misstag och har börjat spara undan pengar igen den här gången inte för att visa oss vad hon kan, utan för att själv känna trygghet. Ibland undrar jag tyst om vi hade kunnat skydda dem bättre, men när mitt barnbarn leker på golvet och våra familjer blivit närmare än någonsin, vet jag att livet ofta vänder motvind till erfarenhet. Och på hennes ansikte ser jag något nytt en förståelse som ingen summa pengar kan köpa.
