Varför ska du ta med egen mat? Min mans syster och bror med sina familjer har firat jul hos oss varje år i fem års tid. Jag har lagat all mat själv, dukat, tagit hand om allt och städat upp efteråt. De har bara firat. Men förra året rann mitt tålamod över och jag fick något av ett sammanbrott – allt kändes överväldigande både fysiskt, mentalt och ekonomiskt. Så det senaste året försökte jag dela upp ansvaret mellan oss alla. Men nyligen försökte min svärmor tala om för mig att de är äldre nu, att livet inte är lika lätt, så hon vill fira ännu en jul tillsammans hos oss. Jag ringde då upp min mans bror och syster och berättade att mamma gärna ville att vi firar ihop. De blev först glada och tyckte vi borde lyssna på mamma – det var de överens om. Sedan sa jag att vi får dela upp allt: vem lagar vad och vad var och en ska ta med sig. Jag är villig att stå för huvudmaten, laga två varmrätter och baka en tårta. De får fixa två sallader, fisk, kött, ost, frukt och dryck – alla tar med sig något att dricka. När jag började räkna upp allt blev det genast tyst och stämningen förändrades. De sa att de inte har tid att laga mat, att de jobbar och att de först måste handla och sedan laga maten. Dessutom förstod de inte varför man ska ta med sig egen mat. De vill hellre fira hemma hos sig själva. Så jag frågade: men hur blir det med mamma då? Och gissa vad de svarade… Vi ringer och önskar henne god jul, det får räcka. De vill alltså varken dela på jobbet eller inköpen. Jag har ännu inte berättat något för min svärmor. Och jag vet inte hur jag ska säga det – hon kommer bli väldigt ledsen. Vad ska jag göra i den här situationen? Ska jag ordna ännu en jul själv ändå?

Alltså, du måste höra det här. Du vet ju hur vi alltid samlas för jul, hela makens familj hans syster, hans brorsa, deras respektive och ungarna. Och i fem år har det varit så att jag har lagat precis allting själv. Sill, Janssons, köttbullar du fattar, hela paketet. Och så fixar man dukningen och plockar undan när alla dragit hem till sitt. Medan de bara äter och myser.

Men alltså, förra året kände jag bara att nu räcker det. Jag orkar inte allt detta längre, både kroppen och humöret tog slut. Och plånboken, för den delen det kostar faktiskt när man ska mätta en hel armé.

Så sen sist försökte jag faktiskt dela upp ansvaret lite mellan oss alla.

Men nyligen, du vet hur svärmor kan vara, då hörde hon av sig och sa att nu var hon så trött, tiden bara springer iväg och allt är jobbigt. Hon ville gärna ha ännu ett julfirande hos oss, som på gamla goda dagar.

Jag ringde då upp makens syrra och bror och sa att hörrni, mamma vill ju så gärna att vi samlas till jul igen. Först blev de superglada, du hörde typ hur det tände till på andra sidan. Vi måste självklart göra som mamma säger, tyckte de.

Sen sa jag att för att det ska funka för mig, så måste vi faktiskt dela upp det hela. Vi får ta ansvar för olika maträtter och att alla tar med sig något.

Jag sa att jag fixar några varmrätter och kan göra en smarrig prinsesstårta.

Men då får de andra fixa två sallader, lite sill, någon god skinka, ost, frukt och dricka. Och så att varje familj tar med sig dryck till bordet.

Så fort jag började räkna upp vad alla behövde ta med sig, så var det som att all deras glädje dog på direkten. De började genast säga att de inte hade tid att laga mat, att det är så jobbigt och att de ju ändå jobbar hela dagarna. Och dessutom såg de ingen poäng för varför ska vi gå omkring och kånka på mat? De ville hellre ha sitt firande hemma hos sig istället.

Jag frågade: Men hur blir det för mamma då? Gissa vad de sa? Vi kan väl ringa och önska henne god jul bara, det räcker väl?

Okej, så de vill alltså varken hjälpa till eller dela på inköp eller jobbet. Jag har inte vågat säga nåt till svärmor än. Har faktiskt ingen aning om hur. Hon kommer bli jätteledsen.

Så just nu undrar jag verkligen: Vad sjutton ska jag göra nu? Ska jag bita ihop och fixa ännu en jul själv ändå, eller?