Varför ska man ta med egen mat?
Min mans syster och bror, och deras familjer, har firat varje jul med oss i fem år nu. Jag har lagat all mat själv, dukat bordet, ordnat allt och städat undan efteråt. De har bara fått njuta av festen. Men förra året tog min ork slut och jag gick nästan in i väggen. Allt kändes övermäktigt, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Därför försökte jag förra året att dela på ansvaret.
Men nyligen försökte min svärmor säga till mig att de börjar bli gamla, att orken inte är densamma, och att hon gärna vill fira ännu en jul hemma hos oss.
Jag ringde då till min mans bror och syster, och berättade att mamma gärna vill att vi samlas för att fira tillsammans. Först lät de glada och sa att vi självklart borde lyssna på mamma och att de gärna är med.
Sedan berättade jag att vi den här gången får dela upp maten, så att alla bidrar vem ska laga vad, och vem kan ta med vad.
Jag sa att jag kan göra huvudrätterna och baka en tårta.
De skulle laga två sallader, ta med sill, köttbullar, ost, frukt och drycker. Var och en fick bidra med något att dricka.
Så fort jag räknade upp allt jag tänkte att vi kunde hjälpas åt med försvann glädjen ur deras röster. De ursäktade sig med att de inte har tid att laga mat, att de jobbar mycket, att de först måste handla och sedan laga. Dessutom såg de inte poängen med att ta med sig egen mat. Istället ville de hellre fira hemma hos sig själva.
Då frågade jag: men hur blir det med mamma? Och gissa vad de svarade. Vi ringer henne och önskar god jul på telefon, det får räcka.
De vill alltså varken dela på jobbet eller stå för inköpen. Jag har ännu inte sagt något till min svärmor. Jag vet inte hur jag ska förklara för henne, hon kommer bli väldigt ledsen.
Vad ska jag göra i det här läget? Ska jag trots allt ställa upp och ordna allt till jul igen, alldeles själv?
