Min svägerska var på semester i en semesterort medan vi höll på med renoveringar, och nu vill hon bo bekvämt.
Jag föreslog att min svägerska och jag skulle lägga ihop pengar till att renovera huset, men hon sa direkt att hon inte ville vara med. Nu ber hon om att få bo hos oss eftersom hennes del av huset saknar all bekvämlighet. Det är alltså hennes eget fel!
Huset tillhörde min frus farmor från början. När hon gick bort fick min fru och hennes syster ärva det. Det hade redan många år på nacken, men vi bestämde oss för att rusta upp det och bosätta oss där. Huset hade två ingångar, så två familjer kunde bo där utan att störa varandra. Tomten och trädgården var gemensamma. Antalet rum på var sida var detsamma.
Arvet delades upp när jag och min fru redan var gifta. Allt gick lugnt och stilla till. Min svärmor tackade genast nej till att ta över huset eftersom hon var van vid stadsboende. Hon sade till sin son och dotter: Gör vad ni vill.
Min fru och min svåger sparade ihop lite pengar och lagade taket samt förstärkte grunden. Vi ville fortsätta att renovera, men min svägerska blev bara arg. Hon tänkte minsann inte lägga pengar på det där lilla gamla huset. Hennes man höll sig tyst och försvann han är inte en som säger emot sin fru.
Jag och min fru hade drömt om att bo där. Byn låg nära stan och vi hade bil, så det gick fint att pendla. Dessutom var vi trötta på att trängas i en liten etta. Vi hade länge längtat efter ett eget hus, och att bygga nytt hade blivit alldeles för dyrt.
För min svägerska var huset mer som ett sommarställe. Hon planerade att komma dit om somrarna och grilla eller bara njuta. Hon sa tydligt till oss att vi inte skulle räkna med henne.
På fyra år gjorde vi i ordning vår sida av huset helt. Vi fick ta lån förstås, men viktigast var att vi fick som vi ville. Vi byggde badrum, lade in värme, bytte el och fönster, och målade inglasade verandan. Det kändes som ständigt slit, men vi höll fast vid vår dröm.
Svägerskan var ständigt utomlands. Hon brydde sig inte om vad vi gjorde eller vad som hände med hennes sida av huset. Hon levde för sitt eget nöje. Men sedan fick hon barn och gick på föräldraledighet och då tog resorna slut. Ekonomin blev tajt, och plötsligt kom hon ihåg sitt halva hus. Det är trångt att sitta inne med en bebis, ute på landet kunde barnet leka fritt.
Vid den tiden hade vi redan flyttat in och hyrde ut vår lägenhet. Vi hade inte rört hennes del av huset, och med åren hade det nästan ruttnat ihop. Inte vet jag hur hon tänkte bo där utan värme, men hon kom ändå för att stanna en månad, med en resväska. Efter några dagar började hon fråga om hon fick bo hos oss i en vecka och jag fick rätta mig efter det.
Hennes son var vild och högljudd, precis som hon själv, som alltid gjorde som hon ville utan att ta hänsyn till andra. Jag jobbar hemifrån och det blev riktigt jobbigt, så jag flyttade till en kompis för ett tag. Det passade henne, då hon slapp ta hand om huset.
Av olika skäl blev jag borta i nästan en månad först hos min kompis, sedan blev min mamma sjuk och jag behövde ta hand om henne. Jag hade glömt bort min svägerska helt, för jag trodde hon hade åkt hem för länge sedan.
Döm om min förvåning när hon fortfarande var kvar i huset. Hon hade gjort sig helt hemmastadd. Jag frågade när hon tänkte åka.
Vart ska jag ta vägen? Jag har en liten, det är bra här, svarade hon.
Imorgon skjutsar vi dig in till stan, sa jag.
Jag vill inte åka in till stan.
Inte ens städat har du gjort under hela tiden, då kan du lika gärna åka hem. Det här är inget hotell.
Med vilken rätt slänger du ut mig? Det här är mitt hus!
Ditt hus ligger på andra sidan väggen, gå dit.
Hon försökte få sin man på sin sida, men även han sa att hon varit hos oss för länge. Hon tog illa vid sig och försvann. Några timmar senare började min svärmor ringa:
Du hade ingen rätt att köra ut henne, det är ju hennes egendom!
Hon kunde ha stannat på sin egen del, där är hon husets härskarinna, svarade min fru.
Men hur ska man bo där med ett litet barn? Det finns ju inte ens värme, och utedass! Du kunde ha tagit hand om din syster.
Min fru blev rasande och berättade allt för sin mamma om att vi föreslagit att renovera tillsammans, det hade till och med blivit billigare än att vi gjorde varsin del. Men det vägrade hon då. Så varför ska vi få skulden nu?
Vi föreslog en annan lösning till min svägerska att sälja sin del till min mamma. Hon gick med på det, men begärde en summa som räckte för att köpa ett helt toppfräscht hus någon annanstans. Vi var inte nöjda med det.
Nu grälar vi mest. Svärmor är ständigt förolämpad, och Anna är en plåga. Hon kommer sällan, men när hon väl gör det blir det högljudda fester, små vendettor och dessutom skador på tomten.
Vi har börjat bygga ett staket för att separera våra delar helt. Inga fler kompromisser precis som min svägerska ville.
