Jag är 89 år. De försökte lura mig i telefon – men jag var ingenjör. När telefonen ringde den där tisdagsmorgonen satt jag och drack mynta-te och löste sudoku. Jag är 93 år och hjärnan min är fortfarande skarp – precis som när jag programmerade på 1960-talet. – Fru Andersson? – lät det med en inställsam röst. – Vi ringer angående misstänkta transaktioner på ert konto. Vi har uppmärksammat ovanlig aktivitet. Jaha. Ytterligare en sån. – Oj, så hemskt – sa jag med min allra bästa darrande ”tant”-röst. – Vad ska jag göra nu, unge man? – Vi behöver att du bekräftar ditt bankkortsnummer. – Självklart, självklart… ska bara hitta mina glasögon… – jag lät det gå en stund. – Eller vet du, berätta du de sista fyra siffrorna så bekräftar jag om de stämmer. Så jag vet att du är legitim. Det blev tyst en stund. – Så går det inte till, frun. Vi behöver hela numret. – Jag förstår – suckade jag. – Berätta en sak bara… ringer ni från en vanlig VoIP-linje eller används det end-to-end-kryptering? Ytterligare en paus. – Frun, ni behöver bara… – Jag frågar eftersom jag samtidigt som vi pratar redan spårat din IP-adress. Intressant… samtal från ett internetkafé. Vet du, i fyrtio år designade jag säkerhetssystem. Systemsäkerhetsingenjör är mitt yrke. Man lär sig ett och annat då. – Jag… frun… – Och en sak till – la jag till. – Jag har precis aktiverat ett script på min linje. Just nu laddar det ner data från din enhet. Ska jag läsa upp din kontaktlista eller föredrar du att jag skickar den direkt till berörda myndigheter? Jag hörde hur han svalde. – Det där är olagligt… – Olagligt? – jag skrattade. – Pojk, jag skrev kod när din farmor tog sina första steg. Dessutom spelar jag in hela samtalet – med all metadata. Och vet du vad det bästa är? Jag kan se skärmen din. Hej, Emil. Fin profilbild. Vet din mamma vad du sysslar med? Klick. Han la på. Jag skrattade så jag nästan spillde ut mitt te. Sen ringde jag mitt barnbarn – han som alltid skojar om att jag inte förstår teknik. – Alexander – sa jag när han svarade – jag lurade just en bedragare som försökte råna mig. Tycker du fortfarande att jag inte kan det där med ”internet”?

Jag är 89 år gammal. De försökte lura mig via telefon. Men jag är ju ingenjör.

Tisdagsmorgonen började som vanligt, jag satt vid köksbordet i min lilla lägenhet i Malmö, drack mynta­te och löste ett knepigt sudoku i tidningen. Vid 93 års ålder är hjärnan fortfarande alert precis som under 60-talet när jag arbetade med programmering på Saab.

Fru Lindqvist? hördes en inställsam röst på andra sidan linjen. Vi ringer angående misstänkt aktivitet på ert konto. Vi har upptäckt ovanliga rörelser.

Jaså, ännu en sådan där typ.

Oj, så besvärligt! sa jag med mitt mest darriga “gammelmorska” röstläge. Vad ska jag göra nu, unga man?

Vi behöver att du bekräftar ditt bankkortsnummer.

Självklart, självklart måste bara hitta mina glasögon jag lät det gå några sekunder i tystnad. Eller vet du vad? Det är nog bäst att du säger de fyra sista siffrorna så kan jag bekräfta om det stämmer. Så vet jag att du är legitim.

Genast blev det tyst och stelt.

Det fungerar inte så, frun. Vi behöver hela numret.

Förstår, suckade jag. Men säg mig en sak ringer du från en vanlig VoIP-linje, eller kör ni med punkt-till-punkt-kryptering på samtalet?

En ny paus.

Frun, vi behöver bara

Frågar bara, för medan vi pratar fortsatte jag lugnt har jag redan spårat din IP-adress. Intressant du ringer från ett internetcafé, ser jag. Under fyrtio år har jag jobbat med säkerhetssystem. Jag är systemingenjör. Man lär sig ett och annat.

Jag fru

Och en annan kul sak lade jag till. Nu har jag också startat ett skript på min linje. Det drar data från din enhet just nu. Ska jag läsa upp din kontaktlista, eller ska jag bara direkt skicka den till polisen?

Jag hörde hur han svalde.

Det där är olagligt

Olagligt? skrattade jag. Pojkspoling, jag skrev kod långt innan din mormor ens gick i skolan. Dessutom spelar jag in hela samtalet tillsammans med metadata. Och vet du det bästa? Jag ser din skärm också. Hej, Erik. Snygg profilbild. Undrar om din mamma vet vad du håller på med?

Klick.

Han la på.

Jag skrattade så jag nästan spillde ut teet. Strax därefter ringde jag mitt barnbarn han som alltid skämtar om att jag inte förstår mig på datorer.

Lukas, sa jag när han svarade jag överlistade just en bedragare som försökte lura av mig pengar. Tycker du fortfarande att jag inte kan något om “internet”?