Linnea reste hem till sin mamma över nyår. Hon ville göra en överraskning, så hon sa ingenting om sin resa. Kvinnan närmade sig det lilla röda huset i Dalarna, log i smyg och knackade på dörren. Efter ett ögonblick flög hennes lillasyster, lilla Tyra, ut mot henne likt en glad älgkalv! Dagen försvann bland fnitter och rödbetssallad. Medan systrarna fixade matjessill och köttbullar, stod mamma och pysslade med Linneas favoriträtt klassisk Janssons frestelse.
Jag hade på känn att du skulle dyka upp, sa mamma och såg lurig ut över glasögonen. Fast jag trodde faktiskt du skulle ta med dig någon! Du pratar inte alls med någon ny sen Joel?
Nej mamma, nu får det vara nog om det där, svarade Linnea och viftade avvärjande.
Plötsligt började Linneas mobil surra. Hon tittade på skärmen och satte sig nästan ner av förvåning.
Herregud, nyår alltså! Egentligen både älskar och hatar jag det. Alla de där rapporterna, kontrollerna och eviga summeringarna. I morgon är det äntligen sista dagen och sen frihet i två veckor! Jag är fullkomligt slut efter denna månaden, tänkte Linnea medan hon satt hemma om kvällen och knappade på laptopen med sista årsredovisningen.
Chefen hade sagt, om revisionen inte hittar några fel imorgon så är hon ledig till 12:e januari. Så hon slet på som ett ilsket bi för att kunna koppla av hos mamma och Tyra.
Och imorgon måste hon hinna till Ica också, mammas julklapp var inte ens inhandlad, men till Tyra hade hon redan köpt en ny mobil.
Biljetten till tåget låg redo sen månadsskiftet alltid redo för det värsta.
Om chefen får för sig att hålla mig kvar, ja då får jag väl sälja biljetten, tänkte hon och hade bokat underbädd i sovkupé helt utan eftertanke.
På natten drömde Linnea en märklig dröm: Hon mötte en liten tjej i skogen, femsex år gammal med klurigt leende. Hon satt på en stubbe och bläddrade i en bok.
Har du gått vilse? frågade Linnea.
Nej, jag har bara inte hittats än. Men du ska kliva upp nu, annars försover du din framtid som du möter ikväll! Rapporten måste in! svarade ungen klokt.
Linnea slog upp ögonen lika snabbt som en knubbig ekorre.
Nämen vad sjutton, nästan försovit mig! Just idag av alla dagar, sista revisionen klockan nio. Rapporten är klar tack och lov!
Upp, snabb dusch, mascara lite slarvigt men den får väl duga. Hon slängde i sig kappan och skuttade ner till busshållplatsen.
Jobbet låg bara fem hållplatser bort och halleluja fanns en ledig plats i sätet. Linnea satte sig och studerade trött de andra passagerarna, men plötsligt satt hon med hakan nere på bröstet: Där satt flickan från drömmen!
Flickan blinkade till henne, men precis då knuffade en stressad grabb Linnea nästan ur sätet när han slet sin ryggsäck och när hon såg upp igen, var flickan putsväck.
Vad är det här för snurrig soppa? Måste vara stressens fel, konstaterade Linnea och gick vidare.
På kontoret rådde, som alltid, harmonisk kaos. Linnea kastade sig in i adminstormen och utan att riktigt fatta hur, blev rapporten snabbt godkänd. Chefen Nicklas höjde tummen:
Bra kämpat! Som utlovat semester, och så lite extra för mödan, sa han och räckte över ett kuvert. God jul och gott nytt år!
Detsamma på dig, Nicklas! Tusen tack!
Premiepengarna gick direkt till en vacker ylleschal till mamma, och en fin blus åt Tyra. Några lussekatter, godis och en flaska Asti följde med hem också.
Kvart över sju sprang Linnea nästan in i sovvagnen, snubblade på en slängd ryggsäck och la sig raklång över hela golvet.
Nästan tårögd märkte hon två stadiga händer som försiktigt hjälpte henne upp.
Men oj, förlåt! Den där ryggsäcken är min, jag hann inte få in den innan du kom
Killen log snett och lät sådär oklart charmig.
Ingen fara, det är sådant som händer, fumlade Linnea rödkindad.
Det visade sig att de delade kupé Linnea erkände för sig själv att han såg riktigt trevlig ut.
Och precis då mindes hon flickans ord ur drömmen. “Din framtid väntar i kväll”.
Tänk om det är han den framtiden hade jag inte tackat nej till ändå
Han hjälpte henne med bagaget och bad henne slå sig ner, och så presenterade han sig:
Albin, ska bara upp till Mora en snabbis på jobb. Tillbaka redan imorgon kväll. Och du?
Till mamma och lillasyster. Fick lite ledigt, måste fira de riktiga traditionerna.
Pojkvännen då?
Haha, inget sånt på flera år. Hittar väl ingen som klarar av svärmors stränga köttbullar. Och du?
Njae, ensamvarg här med. Letar väl också efter någon att dela livet (och surströmmingen) med.
Jag är ju din framtid, tänkte Linnea, och rodnade förfärligt.
När du rodnar får du så där härligt svenska äppelröda kinder, det är faktiskt väldigt gulligt! sa Albin glatt.
Linnea blev snopen.
Jaha, där kom rodnaden igen alltid när det är pinsamt. Du är verkligen expert på att snurra till det.
Förlåt! Men du, ska vi ta lite te? Min mamma bakade äppelpaj sa att jag skulle bjuda mina kupégrannar.
Just då klampade en äldre dam in med sitt barnbarn och deras bagage, så Linnea och Albin retirerade ut i korridoren, medan farmor och pojke fixade in sig inne i kupén. Det visade sig att farmor Ulla skulle hälsa på sin dotter ett litet nyårsbesök, för jobbet i Stockholm bjöd inte på någon semester.
Senare drog de ändå ihop pajfika för hela kupén, och det blev en slags improviserad nyårsfest mitt på tåg genom vinterlandskap.
När de stod i korridoren och tittade ut på glittrande Falun, samlade Albin mod:
Du, kan jag få ditt nummer? Om det känns okej alltså.
Klart du kan… svarade Linnea nästan för fort.
När åker du hem?
Tionde faktiskt
Oj! Tur för dig, jag är tillbaka på jobbet genast. Men du så här enkelt har jag inte snackat med någon på, tja, evigheter. Det är rätt ovanligt, eller?
Visst, men det brukar väl vara så på tåg lite av terapi och avslöjanden, sen åker man vidare.
Kanske. Men nu ska vi sova?
De fnissade och Linnea nickade.
Tåget rullade in 10.00 på nyårsafton. Linnea höll överraskningen hemlig in i det sista, hon visste ju var reservnyckeln låg. Hon och Albin tog varsin taxi, och när de sagt hej då önskade Linnea honom en magisk nyårsnatt med någon han ville hålla fast vid för alltid.
Detsamma till dig! Och har du tur så ses du kanske nästa år med någon speciell, skämtade Albin.
Linnea tyckte om honom, men som alltid vägrade hon klänga sig fast även om hon allra helst velat säga: “Stanna kvar, så firar vi nyår ihop, och ser vad som kan hända…”.
Hon fnyste åt sig själv och förberedde överraskningen hemma…
…Linnea plingade på dörren hemma hos mamma och Tyra i Dalarna, med ett leende över hela ansiktet.
Dörren slogs upp och Tyra kastade sig om halsen på henne!
Dagen gick i ett. Salladshackande, fniss och mormors Janssons frestelse på julduken. Mitt i det hela sa mamma:
Jag VISSTE ju att du skulle komma köpte extra ägg igår, i fall att du skulle ha någon med dig!
Det är bara jag, mamma. Låt oss njuta nu.
Plötsligt ringde telefonen. Linnea spärrade upp ögonen av förvåning.
Albin.
Hej, har du hunnit hem? frågade han.
Ehh nej, eller, fast Jag är kvar här faktiskt. Har ingen att umgås med och undrar är ni sugna på sällskap av en övergiven vandrare?
Linnea fnissade så hon skakade:
Håll i dig, ska bara fråga husets drottning! Mamma, har du något emot att min vän från tåget kommer förbi? Hemresan verkar vara fullbokad.
Självklart inte! Lite manlig förstärkning behövs allt ibland!
Hör du det? Skriv ner adressen och skynda dig nu!
Den lilla flickan från drömmen hade haft fullkomligt rätt Linnea hann med allt, och på nyårsaftonskvällen hittade hon sin egen lilla nyårslyckaEn timme senare rullade en taxi upp på gården, och Albin klev ut i vinterkvällen, famlande efter sin väska. Genom köksfönstret såg Tyra och Linnea honom stappla omkring och fnittrade högt, innan de rusade ut i snön för att möta sin oväntade gäst. Albin såg förvånad ut när dörren slogs upp och glädjen stod som en värmebölja i hallen.
Välkommen, Albin! ropade mamma, och dök genast in i köket för att vispa mera grädde till efterrätten.
Ursäkta intrånget men jag hade ju ingenstans att ta vägen, sa han generat och borstade av snön från jackan.
Struntprat, här finns alltid rum för fler, log Linnea och kände ett lyckligt pirr, som om någon lagt smygande nyårslöften i luften.
Middagen blev lång och hjärtlig extra köttbullar värmdes, självklar plats bereddes vid bordet och snart gick samtalen runt mellan tågminnen och framtidsdrömmar. Tyra visade stolt sin nya mobil, mamma berättade om Linneas barndomsgalenskaper och Albin skrattade så han fick tårar i ögonen. Utanför la snön på nytt ett mjukt, skimrande täcke över tak och trädtoppar.
När klockan slog tolv, samlades de på verandan med gnistrande stjärnsmällare i händerna och Asti i glasen. Himmelssvärmen fylldes av ett sus av fyrverkerier och deras egna rop, men för ett ögonblick tystnade allt när Albin vände sig mot Linnea i midvintermörkret.
Nytt år, ny chans Kanske är det precis så här framtiden ser ut, viskade han.
Hon log, hörde sitt hjärta slå snabbare och tog hans hand, varm mot hennes iskalla fingrar. Tyra skar genom stjärnregnet med en fnissig kram där alla fick plats.
Och så, medan raketerna sprakade över det lilla röda huset, tänkte Linnea:
“Ibland hittar man hem på sin allra oväntligaste resa och hem är ofta precis där skrattet och värmen plötsligt möter dig, om du bara vågar kliva på det där tåget.”
