En gång för länge sedan, under en särskilt kall vinter, bestämde sig Linnea för att överraska sin mor på nyårsafton. Hon berättade inte att hon skulle resa, utan packade diskret sin väska och gav sig av mot moderns lilla röda trähus utanför Uppsala. Snön knastrade under hennes fötter när hon stod utanför dörren, log för sig själv och knackade försiktigt. Plötsligt slets dörren upp och hennes lillasyster, Freja, kastade sig glädjestrålande i hennes armar! Dagen försvann snabbt bland skratt och förberedelser. Medan Linnea och Freja hackade grönsaker till klassiska sallader i köket, stod mamma och lagade Linneas favoriträtt ugnsbakad köttgryta med potatis och vispgrädde.
Jag hade en känsla av att du skulle komma, sade mamman leende. Jag köpte till och med ett extra flak ägg igår, ifall vi skulle bli fler. Jag tänkte faktiskt imorse att du kanske inte skulle komma ensam. Du har ju inte pratat om någon sedan du och Viktor gick skilda vägar?
Nej, mamma, snälla, kan vi inte prata om något annat, svarade Linnea småskrattande och viftade bort frågan. Plötsligt ringde mobiltelefonen. Linnea tittade förvånat på skärmen och satte sig chockad på en stol.
Tiden innan dess minns jag tydligt Linnea hade varit så trött den där decembern.
Jag älskar verkligen nyår, men med alla bokslutsrapporter och kontroller Det har varit så mycket nu, imorgon är äntligen sista jobbdagen och sedan är jag ledig i hela två veckor, suckade Linnea för sig själv när hon satt sen kväll vid sitt skrivbord i Stockholm och knåpade med årets sista rapport.
Chefen hade sagt att om revisionen på fredagen gick bra, skulle hon vara fri till tolfte januari. Hon la verkligen manken till inget fick gå fel, för hon längtade så efter att få träffa mamma och lillasyster.
Måste hinna till Åhléns imorgon också, tänkte hon. Julklappen till mamma var inte köpt ännu, men Freja hade redan fått en ny mobiltelefon, inköpt veckor tidigare.
Biljetten till tåget hem hade hon köpt redan i början av månaden ifall att.
Får jag inte ledigt, säljer jag den bara, resonerade hon och tog en undre bädd i en sovkupé ifall hon skulle ha tung packning.
Den kvällen drömde Linnea en märklig dröm där hon irrade omkring i en gnistrande vinterskog och stötte på en liten flicka, kanske fem år gammal, som satt ensam på en stubbe med en bok i knäet.
Har du gått vilse? Var är dina föräldrar? frågade Linnea drömmande.
Nej, jag har bara inte blivit hittad än. Men du, glöm inte att vakna upp i tid! Idag ska du lämna in din rapport och inatt väntar ödet på dig, sa flickan med ett lillgammalt leende.
Linnea vaknade med ett ryck och såg att klockan nästan var för mycket.
Nämen, jag höll ju på att försova mig! Idag av alla dagar när revisionen var inbokad klockan nio och rapporten äntligen var klar…
På femton snabba minuter snodde hon ihop sin frukost och la sista touchen på en enkel makeup innan hon kastade sig ut och tog bussen, tacksam att arbetet bara låg fem hållplatser bort och bussen var nästan tom.
Hon sökte med blicken bland de andra morgontrötta resenärerna och såg plötsligt flickan från drömmen! Hon log hemlighetsfullt mot henne, men försvann lika snabbt när en ung kille råkade tränga sig förbi och knuffade till Linnea lätt med sin stora väska.
Men så stirrade Linnea igen flickan var spårlöst borta. Hon fnös åt sig själv.
Så fånigt, det är ju bara tröttheten som spelar spratt, tänkte hon.
På jobbet var allt som vanligt full rulle. Linnea halkade in i mönstret och snart hade hon lämnat in rapporten inga anmärkningar och chefen log stolt.
Du, Linnea, har varit en stjärna i det här projektet. Varsågod, en liten premie och en riktigt god jul! sade han, och räckte fram ett kuvert.
Hon tackade, handlade en vacker yllesjal åt mamma på väg hem och köpte en blus och godsaker åt Freja. På ICA plockade hon dessutom med sig en flaska mousserande i sista stund. Halv åtta på kvällen stod hon slutligen andfådd i tågvagnen, sträckte sig förbi en ryggsäck på golvet och ramlade nästan pladask.
Linnea var nära att börja gråta av trötthet och irritation, men en hand sträcktes genast ned.
Oj, förlåt! Det var mitt fel, jag hann inte stuva undan ryggsäcken innan du kom, sade en man med varm röst och ett öppet, vänligt leende.
Det är ingen fara, svarade Linnea blygt och rodnade.
Döm om hennes förvåning när de visade sig dela kupé. Han var lång, stilig, och hade det där självsäkra men varma sättet. Linnea mindes plötsligt flickans drömord: “Ikväll möter du ditt öde.”
Kan det vara han? Tänk om men jag skulle inte tacka nej, skrattade hon tyst för sig själv.
Han hjälpte henne att stuva in väskan, bjöd henne att sätta sig och presenterade sig som Erik. Han skulle bara vara över dagen i hennes barndomsstad för ett viktigt möte.
Får skumpa tillbaka redan imorgon, så att jag hinner hem lagom till nyår. Och du då? frågade han.
Jag ska till mamma och lillasyster. Vi har inte setts på hela året, nu äntligen fick jag ledigt, log Linnea.
Och någon pojkvän?
Nej, det var länge sedan. Jag har väl inte träffat någon rätt än. Och du?
Samma här. Söker den där man vill dela livet med, sade Erik och såg henne i ögonen.
Jag är din öde, tänker Linnea men säger det förstås inte, utan rodnar stort.
När du rodnar blir du så vacker, sade han oförblommerat. Kinderna blir som röda Ingrid Marie-äpplen, man kan ju knappt titta bort!
Sluta nu, genmälde Linnea skrattande. Jag gör det alltid i pinsamma lägen svårt att vänja sig av vid.
Förlåt, sade han, men bytte snabbt ämne. Ska vi ta lite te? Min mamma har bakat äppelkaka för resan och insisterade att jag skulle bjuda min kupégranne.
Då steg en äldre dam, Märta, in i kupén med sitt barnbarn, sexåriga Emil. De gav plats, minglade i korridoren tills alla kommit i ordning, sedan fikade de tillsammans. Märta hade också bakat kakor, och barnen tjattrade nöjt.
Senare, medan tåget rullade genom ett frostigt Västerås, stod Linnea och Erik vid fönstret och beundrade stadens glittrande nyårsdekorationer.
Får jag vara fräck och fråga om vi kan byta nummer? sade Erik tyst.
Gärna, svarade Linnea leende.
När reser du hem igen? undrade han.
Den tionde.
Så du blir kvar länge. Vet du, det känns så märkligt som om jag har känt dig i hundra år, viskade Erik.
Det är väl sånt där resandeprat. Man öppnar sitt hjärta för en främling, sen reser man åt olika håll, svarade Linnea lugnt.
Kanske har du rätt. Nu är det kanske dags att sova.
Morgonen därpå klev Linnea av tåget och gömde sig bakom ribbstolen bredvid morfars gamla brevlåda hon kände till hemligheten med extranyckeln och hade bestämt sig för att överraska.
Erik vinkade av henne vid taxin, önskade henne ett gott nytt år och sa att han hoppades att hon skulle möta någon att dela livet med, just den natten.
Tack, och detsamma! sade Linnea, och de log mot varandra innan deras vägar skiljdes åt.
Trots att Linnea känt sig dragen till Erik, skulle hon aldrig ha vågat be honom stanna kvar sådant var inte hennes sätt. Hon slog snabbt bort tanken, och fylld av ny förväntan tog hon vägen mot barndomshemmet.
Kanske är detta mitt öde ändå, tänkte hon.
När Linnea kom hem rusade Freja ut och kramade henne hårt, lycklig över överraskningen. Dagen försvann snabbt med skratt, lekar och förberedelser. Medan hon och Freja hackade grönsaker till klassiska svenska sallader, lagade deras mamma Linneas älskade gräddiga köttgryta.
Jag visste nästan att du skulle komma, sade modern, ja, jag köpte extra ägg, men tog ett till för säkerhets skull. Och om du nu inte hade kommit ensam, vilken överraskning, log hon menande. Du har ju inte pratat om någon sedan Viktor?
Nej mamma låt oss prata om något annat, log Linnea.
Plötsligt ringde telefonen. Linnea tittade på skärmen och blev stående, häpen.
Det var Erik. Linneas hjärta slog ett extra slag.
Hej Hann du hem? frågade hon glatt.
Nja, faktiskt inte, svarade han. Jag är kvar här, fick inget tåg tillbaka. Jag känner ju ingen här utom dig, så jag undrar får en frusen resenär fira nyår med er?
Linnea började skratta av lycka och ropade till sin mamma:
Mamma, är det okej om en vän får fira med oss? Han missade tåget hem.
Så klart! Vi behöver lite omväxling i vår lilla tjejliga, svarade mamman.
Linnea gav Erik adressen, log lyckligt och blinkade till sin mamma och tänkte på den lilla flickans ord i drömmen att hon måste vakna upp i tid, leverera rapporten och låta ödet spela ut sitt kort just denna kvällErik dök upp en stund senare, med rosiga kinder och en flaska äppelmust i handen. Han log lite nervöst men blev genast indragen i värmen Freja pladdrade på, mamman bredde generöst smörgåsar och alla skrattade åt att de blivit fler vid bordet.
När klockan närmade sig tolv stod de tillsammans ute på verandan och tittade upp på stjärnorna. Erik hade Freja på axlarna så att hon skulle kunna se över snövallen, mamma höll en filt om Linneas axlar, och tystnaden bara bröts av den mörka vinternattens avlägsna fyrverkeripopp.
Det här blev inte riktigt som någon av oss planerat, viskade Erik.
Nej, men ibland blir det kanske ännu bättre så, svarade Linnea. Och så tog hon hans hand, ovant men beslutsamt.
När raketerna slog ut i sprakande färger över träden kände Linnea att hon inte längre bar på vinterns trötthet. Hon tänkte på flickan i drömmen Vakna upp i tid, inatt väntar ödet på dig. Hon kände att just den här stunden var ett av de där ögonblicken i livet man aldrig glömmer när något nytt och oväntat får lov att börja.
Gott nytt år, Linnea, sade Erik tyst och kramade hennes hand.
Gott nytt år, Erik, log hon.
Och där, omringade av skratt, snö och stjärnfall, insåg Linnea att hon redan hittat hem.
