Elin har spenderat hela dagen med att förbereda inför nyårsafton. Hon har städat, lagat mat och dukat bordet fint. Det är hennes första nyår utan föräldrarna, bara hon och hennes pojkvän.
Sedan tre månader tillbaka bor hon hos Henrik i hans lägenhet i Malmö. Han är femton år äldre än henne, har varit gift, betalar underhåll och tycker om att ta sig ett glas ibland… Men sånt spelar ingen roll när man är förälskad. Ingen förstod riktigt varför Elin föll för just Henrik han är varken vacker eller särskilt sympatisk, snarare tvärtom: ganska vresig, otroligt snål och pengarna räcker aldrig till. Blir det någon slant över är det bara till honom själv. Ändå älskar Elin den här udda mannen.
I tre månader har Elin hoppats att Henrik ska se hur duktig och omhändertagande hon är. Att han kanske vill gifta sig med henne. Han brukade säga: “Vi måste ju bo ihop ett tag, se hur du funkar som sambo. Tänk om du är precis som mitt ex?” Vad hans ex var för någon fick Elin aldrig veta han svarade alltid undvikande. Därför anstränger Elin sig till det yttersta: hon klagar inte när han kommer hem berusad, hon sköter matlagningen, tvätten, städningen, handlar alltid mat för sina egna pengar (han ska ju inte tro att hon är girig). Nyårsbordet står uppdukat tack vare Elin och till och med ett nytt mobilskal har hon köpt i present till honom.
Medan Elin fejar och fixar inför kvällen, förbereder sig Henrik på sitt eget vis: han super med sina gamla kompisar. Han ramlar in genom dörren i god form och meddelar att de snart ska få gäster hans vänner, som Elin aldrig har träffat. Elin lägger sista handen vid maten när det bara återstår en timme till tolvslaget. Magen känns tung men hon behärskar sig hon vill inte vara som hans före detta.
En halvtimme före midnatt stormar ett högljutt gäng kvinnor och män in. Henrik tinar upp direkt och bjuder dem till bords, drickandet fortsätter. Elin får varken en presentation eller någon uppmärksamhet gästerna ignorerar henne, de sitter och pratar och skämtar utan tanke på att hon finns där. När Elin säger till att det är två minuter kvar till tolvslaget och frågar om någon vill ha bubbel i glasen, stirrar de på henne som om hon vore en inkräktare.
Vem är det där? frågar en av kvinnorna sluddrande.
Sänggrannen, skrattar Henrik, och genast skrattar de andra åt Elin.
De äter maten Elin har lagat och driver samtidigt med henne. När klockan slår tolv och folk skålar och skrattar, hånar de Elin för hennes naivitet och gratulerar Henrik för det smarta draget: att ha skaffat sig en gratis hushållerska och kock. Henrik säger ingenting till hennes försvar. Han sitter bara där och skrattar med de andra och trycker i sig maten Elin lagat.
Elin smyger tyst ut ur rummet, packar sina saker och går hem till sina föräldrar. Så hemskt har hon aldrig haft det på nyår tidigare. Mamma säger som vanligt: Jag sa ju att det skulle bli så här, pappa pustar ut av lättnad, och Elin gråter ut sin sorg och tar av sig sina rosafärgade glasögon.
En vecka senare, när Henriks pengar är slut, dyker han plötsligt upp hos Elin och låtsas som ingenting:
Varför stack du? Blev du sur eller? Och när han förstått att Elin inte tänker försonas, höjer han rösten:
Det är ju schysst! Du sitter och slappar hos morsan och farsan medan jag har tomt i kylen! Nu börjar du bete dig som mitt ex!
Elin blir så ställd av hans fräckhet att hon inte får fram ett ord. Hon har gått igenom deras samtal i huvudet hundra gånger, men nu står hon bara tyst. Det enda hon kan säga är att be honom dra åt skogen och stänga dörren rakt framför honom.
Så, precis till nyår startar Elin ett nytt kapitel i sitt liv.









