Detta är inte förhandlingsbart – Nina ska bo hos oss, det är inte ens en diskussion, sa Zakhar och la ifrån sig skeden. Han hade knappt rört middagen, uppenbart inställd på ett allvarligt samtal. – Vi har ett rum, precis renoverat. Så om två veckor flyttar min dotter in hos oss. – Har du glömt något? sa Ksenia efter att ha räknat till tio inom sig. – Till exempel att rummet var tänkt för vårt gemensamma framtida barn? Och dessutom: Nina har ju en mamma, borde hon inte bo där? – Jag minns att vi pratade om barn, muttrade mannen. Egentligen hoppades han att hans fru skulle hålla med utan vidare diskussion. – Men det kan vänta några år. Du har ju plugget kvar dessutom, inte dags för barn än. Och Nina vill inte ha syskon. Vad gäller hennes mamma… – Zakhar log snett – jag tänker ta vårdnaden ifrån henne. Det är farligt för flickan att vistas med den kvinnan! – “Flickan?” höjde Ksenia på ögonbrynen. – Är hon inte tolv? Ganska vuxen tjej. Vad är det som är farligt? Att hon inte får vara ute efter tio? Eller att hon tvingas göra sina läxor, hotad med att förlora mobil och internet? Din före detta är ju nästan ett helgon – hon har ju inte ens tagit till bältet! – Du vet ingenting, väste mannen. – Nina har visat blåmärken, låtit mig läsa kränkande och hotfulla sms! Jag tänker inte låta min dotters liv förstöras! – Och exakt det gör du nu genom att låta henne styra, svarade Ksenia. Ksenia reste sig tyst från bordet, nästan orörd soppa kvar. Aptiten försvann och åsynen av hennes missnöjda man ledde till huvudvärk. Hade de inte varnat henne – brådska inte med giftermål! Lev tillsammans några år, testa era känslor först… Men nej, hon visste bättre! Ville dessutom vinna över sina vänner och gifta sig först… Varför tyckte vännerna att hon stressade in i äktenskapet? Lätt – för Zakhar var i sitt andra äktenskap, femton år äldre, och hade redan en vuxen dotter som han var tokig i. Tre skäl som var för sig inte är så farliga, men tillsammans… Nästan en katastrof. De två första störde inte. Hon tyckte om att han var äldre och hade erfarenhet. Hon visste att skilsmässan hade varit vänskaplig och att Alla inte hade några klagomål på ex-mannen. Men den tredje anledningen… Nina. Fruktansvärt bortskämd och olydig, nästan uppväxt hos mormor — föräldrarna jobbade hårt för att ge henne allt. Skilsmässan rörde henne knappt: hon visste att pappa alltid skulle finnas, även med ny fru. Men mammas nya äktenskap – det var för mycket. Inte nog med att styvpappan tog tag i uppfostran, mamman, numera oftare hemma, stödde honom fullt ut. Utegångsförbud, läxor, extralärare – Nina låg efter i nästan alla ämnen… Allt detta retade henne som helst satt vid tv:n eller datorn. Så till den milda grad att hon hittade på historier för att stressa pappa. Ja, Nina ville bo hos pappa – hon visste att han jobbade mycket och att hon därför skulle få klara sig mest själv. Ksenia räknade hon inte alls med och tänkte inte lyda sin “styvmamma” som bara var nio år äldre. För ett friare liv var hon beredd att göra mycket. ********************** – Nina kommer idag. Gör i ordning hennes rum och var snäll och gör henne inte upprörd, flickan har haft det svårt, sa Zakhar utan att fråga när han knöt slipsen till nya kostymen. – Om jag hade vetat att Alla skulle börja trycka ner sitt barn för en man… Men nu är det som det är. Går inte att backa bandet. – Så du har bestämt dig? Du vill verkligen ta hem din dotter? – Ksenia hade hoppats in i det sista att det inte skulle bli av. – Vem ska ta hand om henne? Du är aldrig hemma före åtta. – Du får ta hand om henne, ryckte mannen på axlarna. – Hon är tolv, inte tre. Hon klarar sig själv. – Jag har tentor strax, du sa själv att jag måste fokusera på studierna, sa Ksenia småelakt. – Då får Nina hålla sig lugn och inte störa medan jag pluggar. Hoppas hon kan diska och städa, för de kommande två veckorna är det hennes hedersuppdrag. – Hon är ingen städerska… – Inte jag heller, avbröt Ksenia. – Men om hon ska bo här får hon hjälpa till hemma. Och du borde ta snacket med henne om hushållsreglerna. ************************ – Pappa, ska du låta henne göra narr av mig? Jag får knappt träffa mina vänner, din kära fru låter mig göra allt hushållsarbete medan hon nöjd kollar tv! Ksenia råkade höra samtalet och log snett. Javisst – få henne att göra någonting! Då snurrar jorden nog baklänges! – Jag ska prata med Ksenia, lovar. Men du måste också försöka komma överens. Jag förstår att det är tufft, men jag kan faktiskt inte vara hemma hela tiden. Försök hitta ett sätt att umgås med Ksenia – visa vilket bra barn du är. – Okej, jag ska försöka, mumlade Nina, fattade att pappa ändå inte skulle ändra sig. – Förresten, är det sant att du har köpt bil till henne? – Ja, det stämmer. Varför? – Inget viktigt. Men du sa att du inte har råd att skicka mig på semester utomlands! Jag har drömt om det så länge! – Du kan inte resa själv, du är bara tolv. Vi tar en familjeresa i sommar. – Jag vill inte resa med familjen! Du älskar mig inte alls, va? – flickan snyftade tydligt. – Varför tog du mig från mamma då? Din nya fru vill ju bara bli av med mig, och du har aldrig tid… Ksenia ville inte höra mer. Hon förstod – på ett eller annat sätt skulle Nina få som hon ville. Inte bara resan. Den slugna ungen tänkte göra sig av med ännu en konkurrent om pappas pengar. Och det skulle troligen lyckas. Hon var trött på makens klagomål. En gräl till – så är det skilsmässa! Hon skulle avsluta med att påminna snorungen att Zakhar måste betala underhåll även efter skilsmässan. ********************** Ksenia fick rätt – kvällen inleddes med klagomål. Hon svarade lugnt att hon tänkte begära skilsmässa. – Jag vill leva i lugn och ro, inte lyssna på en massa skit om mig. Och jag har varnat dig: följer du dotterns minsta vink går det illa, sa hon, och såg Ninas triumferande leende – men skyndade sig att dra ner henne på jorden. – Och du ska inte vara för glad. Vem vet hur livet blir? Jag kanske lämnar ett ultimatum: om du vill träffa vårt barn, måste du skicka hem Nina till hennes mamma. Eller något åt det hållet. Medan Nina letade efter ord, och Zakhar försökte förstå vad som hänt, tog Ksenia sin redan packade väska och gick. Hon var egentligen inte gravid, men ville att den där jobbiga ungen skulle bli nervös. Och lära mannen en läxa i barnpsykologi… Detta är inte förhandlingsbart

Ingrid ska bo hos oss, det är inte ens en fråga, sa Henrik och lade bestämt ner sin sked. Han hade inte ens rört middagen, och det märktes att han laddade för ett allvarligt samtal. Vi har ju ett rum, renoveringen blev ju klar nu. Om två veckor flyttar min dotter in.

Har du glömt något? sa Elin och räknade tyst till tio innan hon svarade. Som att rummet var tänkt för vårt kommande GEMENSAMMA barn? Eller att Ingrid har en mamma, där hon borde bo?

Jag minns visst att vi pratat om barn, svarade Henrik bistert med en nick. Han hade hoppats att hustrun bara skulle finna sig och att samtalet inte behövde bli längre. Men det där kan vi skjuta upp några år. Dessutom ska du studera klart det är inte läge för barn nu. Och Ingrid vill ändå inte ha syskon. När det gäller hennes mamma Henrik sneglade surt, jag kommer ta ifrån henne vårdnaden! Det är rentav farligt för lilla flickan att vistas under samma tak som den kvinnan!

Lilla flickan? Elin höjde förvånat på ögonbrynen. Är hon inte tolv? Ganska vuxen ändå. Vad är det som är så farligt? Att din dotter inte får vara ute efter tio på kvällen? Eller att hon måste göra sina läxor annars blir det inget mobiltelefon eller internet? Din exfru borde ha medalj, om hon inte redan tagit fram ett bälte!

Du vet ingenting, väste Henrik genom sammanbitna tänder. Ingrid har visat blåmärken och låtit mig läsa meddelanden med hot! Jag tänker inte låta henne krossa dotterns liv!

Det är precis det du gör nu du låter henne styra dig.

Elin reste sig sakta från bordet. Nästan all soppa stod kvar, och huvudet dunkade av ett växande obehag varje gång hon såg Henriks missnöje. Hon hade blivit varnad: skynda inte in i äktenskapet! Lev ihop utan papper ett tag, se vad som händer Men skulle hon lyssna? Nej, hon visste alltid bäst själv. Dessutom ville hon ju gifta sig före väninnorna

Varför var alla så emot det? För Henrik var det andra äktenskapet, han var femton år äldre, och han hade redan en dotter i tonårsåldern som han avgudade. Tre saker som var smått för sig men tillsammans Nästan en olycka.

Egentligen störde inte de två första anledningarna henne. Hon gillade till och med att han var äldre och van vid familjeliv. Hon visste från början att skilsmässan varit ömsesidig, Henrik och Anna hade inget otalt.

Den tredje anledningen Ingrid. En förskräckligt bortskämd och trotsig unge som mest växt upp hos mormor föräldrarna jobbade och slet för hennes framtid. Skilsmässan var inget som Ingrid brydde sig om, så länge pappa höll sina löften även med ny fru. Att hennes mamma skulle gifta om sig Det sved. Särskilt när den nya mannen tog tag i hennes uppfostran och mamma, som fått nytt jobb och var hemma mer, höll med.

Inga sena kvällar ute, läxor, privatlärare Ingrid låg efter i skolan. För en tjej som vant sig vid timmar av TV och dator var det outhärdligt. Hon började ljuga för pappa och spekulera för att få sin vilja fram.

Klart att Ingrid ville bo hos sin far, hon visste att han jobbade mycket och hon skulle få vara ifred. Elin gav hon blanka fan i; hon tänkte inte lyda en styvmor som bara var nio år äldre.

Hon kunde göra nästan vad som helst för lite frihet.

**********************

Ingrid kommer idag. Gör i ordning rummet och snälla, gå inte på henne, hon har haft det tufft nog, Henrik informerade Elin, samtidigt som han valde slips till sin nya kostym. Om jag bara vetat att Anna skulle bli så mot sin dotter bara för en man Men man kan inte spola tillbaka tiden.

Så du ångrar dig inte? Du tänker låta henne flytta in hos oss? Elin hade ändå hoppats Henrik skulle ändra sig. Och vem ska ta hand om henne? Du kommer hem vid åtta som bäst.

Du får göra det, svarade Henrik med en axelryckning. Hon är inte tre, hon klarar sig.

Jag har tentor snart, du sa ju själv jag borde fokusera på studier, retades Elin. Då får Ingrid hålla sig tyst och hjälpa till hemma, diska och städa blir hennes hedersuppgift de närmsta två veckorna.

Hon är väl ingen städerska

Det är inte jag heller, avbröt Elin bestämt. Bor hon här, så hjälps vi åt. Prata hellre igenom reglerna med henne.

************************

Pappa, låter du henne behandla mig så här? Jag får inte ens träffa kompisar, din kära hustru slänger all städning på mig medan hon sitter och njuter av TV!

Elin råkade överhöra samtalet och log snett. Jodå, fatta om man fick henne att göra nåt! Då vänder himmel och jord plats.

Jag ska prata med Elin, jag lovar. Men du måste försöka komma överens med henne. Jag vet att det är svårt, men jag kan inte alltid vaka över dig. Försök hitta en gemensam väg, visa vilken fin tjej du är.

Jag kan försöka, muttrade Ingrid, medveten om att pappa ändå inte skulle ge sig. Men har du verkligen köpt en bil till henne?

Ja, men varför då?

Ingenting! Men du sa att vi inte hade råd att jag skulle åka till utlandet på lovet, fast jag så gärna ville!

Du är tolv, Ingrid, du kan inte resa ensam. Vi reser hela familjen i sommar istället.

Jag vill inte resa med alla! Du älskar inte mig alls, eller hur? nu hördes gråten i hennes röst. Varför tog du mig från mamma? Din fru vill ju ändå bara bli av med mig, och du bara jobbar

Elin slutade lyssna. Det var tydligt Ingrid skulle alltid få igenom sin vilja. Inte bara resa snart var det hon som skulle vinna över storebror om pappas pengar också. Hon hade bestämt sig: blir det ett gräl till, blir det skilsmässa. Men innan dess skulle Elin sätta käppar i hjulet för tjejens seger och berätta att även efter skilsmässa skulle Henrik betala underhåll såklart.

**********************

Och visst precis som Elin trodde, fylldes kvällen av anklagelser. När stormen lagt sig, sade hon lugnt att hon skulle skicka in skilsmässoansökan.

Jag vill ha lugn och ro inte bli nedsmutsad varje dag. Och jag varnade dig, det är ingen bra idé att låta dottern styra, hon såg Ingrids triumferande leende och skyndade att punktera det: Du ska inte glädjas för snabbt, du vet aldrig vad livet bjuder på. Till och med kan jag ge din far ett ultimatum: vill han träffa vårt barn, hon smekte magen, så får han skicka tillbaka dig till din mamma. Eller nåt i den stilen.

Ingrid hann inte hitta ord, Henrik stirrade förtvivlat på golvet, medan Elin tog sin redan packade väska och gick. I själva verket väntade inget barn Elin ville bara göra den där besvärliga ungen lite nervös. Och en gång för alla ge Henrik en läxa i vad han verkligen inte förstod om barn och att vara vuxen.