Jag har fått nog! ropade Erik frustrerat och slängde ifrån sig skeden med en duns på köksbordet. Han stirrade med ilska på sin fru. Skulle det här föreställa mat? Överkokt spaghetti som mest liknade gröt och några halvstekta köttbullar var allt som serverades. Vad har du egentligen gjort hela dagen? Suttit med mobilen igen?
Hur kan du säga så, Erik? snyftade Lovisa dramatiskt samtidigt som hon snabbt gömde mobilen bakom ryggen. Jag har faktiskt tagit hand om Algot! Han är så busig, precis som sin pappa, la hon till lite skadeglatt när hon såg hur Erik började hetta till. Det är kämpigt, fattar du? Allt bara ramlar ur händerna på mig! Att bli mamma var otroligt tufft…
Algot är två och ett halvt nu, svarade Erik lugnt och bet ihop för att inte höja rösten. Det är dags att låta honom börja på förskolan, och att du börjar jobba igen. Allt hade blivit lättare då!
Varför ska jag sätta honom i den där smitthärden? fräste Lovisa. Vill du att vi blir stammisar på akuten?
Barn behöver stimuleras och utvecklas, ifall du hade missat det!
Men vi gör massor! Algot är långt före de andra i utvecklingen det sa barnläkaren vid sista besöket! försvarade sig Lovisa. Diskussionen hade de haft många gånger, och hon var livrädd att Erik verkligen skulle sätta Algot på förskola. Hon ville absolut inte tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten hade hon vant sig vid att tillbringa halva dagarna på sociala medier och hade inga planer på att sluta med det.
Och vem har vi att tacka för det? Erik dunkade näven i bordet så tallriken skakade. Min mamma! Det är hon som kommer och leker och lär Algot! Själv sover du eller hänger på mobilen. Du kunde väl åtminstone städa lite eller laga en ordentlig middag! Varför måste jag komma hem och äta sånt här? Erik lät blicken blixtsnabbt svepa över den misslyckade middagen och rynkade på näsan.
Jag är inte nån hushållerska! Och absolut ingen städerska! Jag är din fru, Erik! Du är min man och ska ge mig ett bra liv!
Lovisa var fullkomligt övertygad om sin sak. Efter otaliga timmar på pratprogram och kvinnoforum på nätet hade hon omvärderat vad det innebär att vara gift. Hon mindes hur hon förr trodde att en fru skulle visa omsorg, fixa hemmet och ta hand om barnen. Nu ansåg hon att det mer liknade ett jobb för en anställd, inte en älskad hustru, och satte sitt eget värde högre än så.
Så är det alltså? Erik blev tyst, men rösten var full av kyla när han fortsatte: Jag jobbar hela dagarna för oss medan du slappar på soffan?
Jag satsar på självutveckling, svarade Lovisa stolt. Snart kommer du och killarna på jobbet att ha mig som exempel. En fru som kan prata om allt, så smart är jag!
Kan du? När läste du senast en bok? Vad har du lärt dig på sistone? Erik ställde sig nära och såg henne i ögonen. Så, tyst nu? Trodde nästan det. Instagram räknas liksom inte som intellektuell stimulans. Och dina slötittade morgonsoffor gör dig knappast smartare. Svara ärligt nu har du tänkt börja ta hand om Algot och hushållet så som det förväntas av en vuxen partner?
Nej! Jag har sagt det jag är inte nån betjänt!
Lovisa lät diskussionen flyga iväg med klagomål över Eriks inkomster, hans frånvaro, och hur han styrde och ställde hemma. Erik lyssnade tyst. När hon slutligen tystade för ett andetag, kom bara ett ord från honom:
Skilsmässa.
Va? sade Lovisa förvirrat och spärrade upp ögonen, i startgroparna för ännu en klagovåg.
Skilsmässa, sa Erik svalt och såg henne i ögonen. Jag hittar någon som verkligen vill vara en bra fru och mamma till Algot. Du träffar ju barnet knappt alls, allt ansvar ligger på farmor och mormor. Du är inte någon mamma, och knappast någon fru heller.
Lovisa blev först upprörd, men slog snabbt bort tanken. Han bara hotade henne klart han inte skulle skiljas! Och vad trodde han, att han skulle få vårdnaden om Algot? Hon var ju trots allt mamman.
Men Erik förändrades. Han ignorerade Lovisa, började gå förbi henne utan att hälsa. Algot följde med farmor till västkusten i två veckor Lovisa gav sitt godkännande direkt, nu kunde hon äntligen softa ostört. Men efter några dagar saknade hon sin son och ringde oftare till svärmor.
Och så, två veckor efter bråket, kom ett brev från tingsrätten. Erik hade gått vidare och begärt skilsmässa. På förhandlingen väntade ytterligare en chock hennes egen mamma ställde sig resolut på Eriks sida.
Jag är helt övertygad om att Algot bör stanna hos sin pappa, sa hennes mamma bistert och kastade en sträng blick på Lovisa. Tyvärr har dottern min aldrig visat intresse för barnet, allt ansvar har fallit på mig och Eriks mamma. Erik jobbar mycket men ger ändå tid och kärlek till Algot.
Domaren nickade och såg leende på Lovisa, som för första gången på länge verkligen blev rädd. Hon hade ju ingenting ingen bostad, inget jobb, knappt någon relation till barnet. Pappan hade goda chanser till vårdnaden.
Jag ber om tid! Skilj oss inte! Ge mig en chans! grät Lovisa. Erik, jag lovar att jag förändras. Jag ska glömma allt dumt om att bara sitta och pilla på mobilen jag ska bli den bästa frun! Snälla, ge mig bara en chans!
Okej…
********************************
En månad tidigare.
Min dotter har låtit sig själv förfalla, jag skäms, sa Nina Andersson och suckade tungt. Erik, jag förstår dig, du behöver inte ta någon sådan fru. Hon gör inget hemma, tar inte hand om pojken Vill du skiljas, dömer jag dig inte. Bara jag får träffa Algot.
Jag älskar Lovisa, suckade Erik. Men situationen är ohållbar. Jag vill ge henne en chans till bättring.
Varför inte? Jag tror jag vet hur du kan få henne att förstå. Sök skilsmässa. Lovisa kommer vilja förhindra det och då får ni tre månaders betänketid. Det kan få henne att tänka om.
*********************************
Lovisa lärde sig sin läxa. Hemmet blev rent och fräscht igen, läckra dofter spred sig i lägenheten, och Lovisa själv blev vänlig och omtänksam. Hon började äntligen ge Algot den uppmärksamhet han förtjänade, till hans stora glädje för oavsett allt älskade han sin mamma.
I Sverige värdesätter vi inte bara frihet vi förstår också vikten av ansvar och omtanke. Frihet utan ansvar leder till ensamhet, men när vi värnar om varandra och våra relationer, växer vi som människor, och livet får en djupare mening.
