Hälsning från frun – Älskling, kan du hämta mig från jobbet? – Jenny ringde sin man i hopp om att slippa skumpa hem i bussen fyrtio minuter efter en lång arbetsdag. – Jag är upptagen, – svarade Artur kort. I bakgrunden hördes dock tydligt TV:n, så Jenny visste att han var hemma. Hon blev så ledsen att tårarna brände. Äktenskapet höll på att spricka, och tänk – bara ett halvår sedan bar han henne nästan på händerna. Vad hade egentligen förändrats så fort? Jenny visste inte. Hon höll sig i form, tillbringade mycket tid på gymmet. Laga mat kunde hon också – inte för inte jobbade hon som kock på en populär restaurang i stan. Hon bad aldrig om pengar, ställde inga scener, var alltid beredd att uppfylla varje önskan Artur hade… – Du skämmer bara bort honom för mycket, – suckade mamma när Jenny beklagade sig. – Man kan inte ge med sig i allt. – Men jag älskar honom bara, – log Jenny hjälplöst. – Och han älskar ju mig… *************************** – Tydligen har han tröttnat på mig ändå, – bet Jenny sig i läppen medan hon kikade på webbhistoriken. Det visade sig att Artur spenderade all sin lediga tid på dejtingsajter, pratade samtidigt med flera tjejer. – Varför kunde han inte bara prata med mig? Jag hade förstått, släppt honom. Varför plåga sig själv och mig genom att fortsätta leva tillsammans utan kärlek? Skilsmässa, alltså. Nåväl, hon var stark, det skulle hon klara. Men han skulle inte komma undan helt gratis. En liten hämnd förtjänade han ändå… Samma kväll registrerade Jenny sig på samma dejtingsajt, letade upp Artur och började skriva. Fotot tog hon från nätet, redigerade lite – säker på att han skulle gå på det. Och det gjorde han. En intensiv kontakt tog fart. I meddelandena bedyrade Artur att han var singel, redo för seriösa relationer och till och med barn. Han skröt hejdlöst om sin fantastiska personlighet, vilket Jenny fick tårar i ögonen av skratt åt – hon visste minsann hur knepig han kunde vara. – Ska vi ses? – skrev Jenny och väntade nervöst på svar. – Absolut! – svaret kom snabbt. – Men min syster bor hos mig tillfälligt, pluggar för att komma in på universitetet. Kan vi ses på neutral plats och kanske fortsätta kvällen på hotell? – Jaså? – utbrast Jenny tyst. – Varför tror han att någon bara skulle gå med på att följa direkt till hotell? Nåväl, det passar mig perfekt. – Vi kan ses hemma hos mig – jag har ett litet hus utanför stan, bor ensam. Ingen kommer störa oss… – Och hon undrade, vågar han? – Perfekt! – Artur lät uppriktigt glad, säkert för att slippa lägga ut extra pengar. – Ge mig adressen och tid, jag kommer med en gång, som på vingar! – Gatan **** 25, klockan tio ikväll. Passar det? – Självklart! Jag är där. Vid niotiden låtsades Artur bli akut inkallad till jobbet. Han påstod sig inte hitta bilnycklarna och frågade ovilligt om Jenny sett dem. – De låg på byrån, – sa Jenny ärligt men gömde samtidigt nycklarna i fickan. – Kanske katten fått tag i dem? – Okej, jag tar taxi. Vänta inte på mig, gå och lägg dig. Men Jenny hade inga planer på att vänta. Istället packade hon sina grejer mitt i natten. Tur att hon hade en egen lägenhet, ärvd av mormor. Det enda hon lämnade efter sig var en ansökan om skilsmässa ­– placerad så att hans blick omöjligt kunde missa den. Artur kom hem först på morgonen och var rasande. Inte nog med att resan tagit över en timme – någon ”Angela” från dejtingsajten fanns inte där. Visst fanns ett riktigt hus på adressen, men kvinnan som öppnade dörren såg inte ut som på bilden. Tvärtom: hon var nästan tre gånger större än han och bar bara en tunn morgonrock. Han hade gärna betalat en hel förmögenhet för att slippa minnas den synen. Och det var knappt han kom undan – han fick fly därifrån, ringa taxi och vänta ute i kylan. Till råga på allt körde chauffören honom först till fel adress… Vilken natt, verkligen. Det var först när han kom hem, såg skilsmässopappret på bordet och läppstiftsmeddelandet bredvid, som Artur förstod vem som regisserat hela spektaklet. Den ljuva hämnden…

Hej från frun

Älskling, kan du hämta mig från jobbet? Linnea ringde sin man i hopp om att slippa sitta och skaka fyrtio minuter på buss 471 efter en lång dag.

Jag är upptagen, svarade Erik kort. I bakgrunden hördes tydligt TV:n, vilket betydde att han var hemma.

Linnea kände tårarna bulta bakom ögonlocken av besvikelse. Äktenskapet höll på att spricka, och ändå hade Erik bara ett halvår tidigare burit henne över tröskeln. Vad hade hänt på den korta tiden? Linnea visste inte.

Hon tog hand om sin kropp, spenderade mycket tid på SATS. Hon lagade underbar mat inget konstigt med tanke på hennes jobb på en populär bistro i Östermalm. Hon hade aldrig tjatat efter pengar, aldrig skrikit, gjorde alltid sitt yttersta för att uppfylla makens önskningar…

Du vänjer honom bara vid att alltid få sin vilja igenom, suckade mamma Anette när Linnea klagade. Man kan inte alltid dansa efter mannens pipa.

Jag älskar honom bara, Linnea svarade med ett hopplöst leende. Och han älskar ju mig…

******************************

Jag är verkligen tröttsamt för honom, bet Linnea sig i läppen medan hon bläddrade bland Eriks webbhistorik. Hon såg att han tillbringade all sin lediga tid på dejtingsidor, och chattade med flera kvinnor samtidigt. Varför kunde han inte bara prata med mig? Jag hade förstått och släppt taget. Varför plågas, varför plåga mig med kyla?

Så… skilsmässa. Hon var stark, hon skulle klara sig. Men bara släppa taget skulle hon inte. Lite söt hämnd förtjänade han allt…

Samma kväll registrerade Linnea sig på samma dejtingsida. Hon letade upp Erik, tog en bild från nätet och justerade lite i Photoshop säker på att han skulle nappa. Det gjorde han.

De började skriva till varandra, samtalet glödde. I sina meddelanden hävdade Erik att han var ogift, redo för seriösa förhållanden och barn. Han skröt om sina fantastiska egenskaper så mycket att Linnea höll på att kikna av skratt hon visste mycket väl hur svårt det var att komma överens med honom på riktigt.

Ska vi träffas? skrev Linnea, höll andan och väntade.

Absolut! svaret kom på någon sekund. Men min syster är hemma tillfälligt och pluggar inför tentor. Så vi tar det på neutral mark, kanske avslutar kvällen på hotell.

Jaså? Linnea kunde inte hålla sig. Hur kan du vara så säker på att en tjej bara kastar sig i famnen på dig? De flesta skulle ta illa upp! Men det här passar ju egentligen mig.

Då så, kom hem till mig istället? Jag bor i villa utanför Nacka, ensam, ingen som stör oss Hon funderade: Skulle han gå på det?

Suveränt förslag! Erik var uppenbart nöjd. Säkert för att han slapp betala extra. Skriv adress och tid! Jag svävar dit på kärlekens vingar.

Lönnvägen 14, klockan tio ikväll. Passar det?

Självklart! Vänta på mig.

Vid niotiden låtsades Erik få ett brådskande samtal från jobbet. Han kunde inte hitta sina bilnycklar, så han frågade Linnea om hon sett dem.

De låg på byrån, Linnea såg honom ärligt i ögonen samtidigt som hon kramade nyckelknippan i fickan. Kanske katten har gömt dem?

Äh, jag tar taxi. Vänta inte på mig, gå och lägg dig.

Men Linnea tänkte inte vänta. Istället packade hon sakerna tur att hon hade mormors gamla lägenhet på Söder. Det enda hon lämnade efter sig var ansökan om skilsmässa, mitt på matbordet.

Erik kom hem först på morgonen, rasande. Dels hade det tagit över en timme till adressen, och någon modellflicka från nätet fanns hur som helst inte där.

Adressen var riktig, huset likaså. Men den som öppnade dörren var inte den kvinna från bilden utan en dam tre gånger hans storlek, iförd bara en genomskinlig morgonrock. Erik hade betalat vad som helst för att sudda ut den synen från minnet.

Han fick dessutom kämpa för att komma undan henne! Taxi dröjde, han stod där och frös i kavaj, chauffören körde fel väg Ja, vilken natt alltså.

När han äntligen släpade sig in och såg ansökan på bordet förstod han vems dans det varit hela natten. Intill papperslappen, med läppstift, stod orden:

Denna ljuva hämndMed darrande hand satte Erik sig ner, stirrade på pappret och lät hela verkligheten skölja över sig. Han hörde ekot från sin egen tomhet i villan han så krampaktigt hållit på att skydda inte mot inkräktare som Linnea, utan kanske mest mot sig själv. På köksbänken stod hennes favoritkopp, ett kvarglömt minne, fortfarande med läppstiftsavtryck kvar.

I det ögonblicket fick han syn på lappen hon lämnat ovanpå ansökan: Hej från frun. Hoppas din dejt var värt alltihop. PS: Katten följer med mig han gillar riktiga människor. Han kunde först inte låta bli att le åt ironin, men snart ersattes skrattet av en djupt påträngande tystnad.

Samma morgon öppnade Linnea alla fönster i mormors lägenhet och släppte in sommarljuset. Katten spann, och kaffet doftade annorlunda här friare, lättare. Hon satte sig vid köksbordet, strök med handen över telefonen men kände ingen skuld. Bara en egendomlig lättnad.

Med ett leende blinkade hon mot den nya dagen och för första gången behövde hon inte be någon om skjuts. Hennes hjärta var redan på väg, och den här gången i egen bil.