Mamma, din son är vuxen nu!
Just det sa jag till min svärmor när hon ännu en gång frågade sin son vilka kalsonger han hade på sig. För övrigt fyllde han trettio förra veckan. Hon försöker ha koll på varenda steg han tar och tycker självklart att jag inte är något att räkna med.
Det förvånar mig hur långt hennes kontroll sträcker sig, men jag har verkligen fått nog nu. Hon har till och med fått det till att min man kan sluta på sitt jobb om hon ogillar arbetsplatsen. När han söker nytt jobb får han pengar av henne. Visst, hon har gott om pengar, men jag vill inte leva som fru till en frisk, vuxen man som låter sig försörjas av sin mamma.
En gång skulle vi gå på bröllop. Min man hade köpt en ny kostym för ett rimligt pris. När svärmor fick syn på den blev hon rasande den var inte från något fint svenskt märke. Hon stack åt honom pengar och beordrade honom att köpa en “riktig” kostym.
Nyligen fick vi en lägenhet av henne, men den står naturligtvis på hennes namn. Personligen bryr jag mig inte om det, men hon har inrett precis allt efter sin smak. Hur ska jag kunna känna mig hemma där när jag inte ens får välja vilken toalettsits vi ska ha?
Visst borde vi vara tacksamma på ett sätt, men samtidigt känns det som om hon hela tiden ska visa att hon står över oss. Hon gör allt för sin son och han verkar trivas med det han skulle aldrig säga ifrån till henne.
För några veckor sedan kom min mamma på besök. Hon bor på landet, så hon hade tänkt bo hos oss under några dagar. Men så fort min man såg henne sa han:
Vi bjuder mamma på en kopp te och kör henne till moster med taxi.
Det visade sig att svärmor hade krävt att han skulle hålla min mamma borta från mig, eftersom hon kanske har dåligt inflytande på mig. Min mamma har släktingar här i stan, men hon kom ju hit för min skull, det är här som hon skulle bo.
Vet ni vad jag gjorde? Jag packade väskan och åkte tillsammans med mamma. Jag ångrar mig inte, för det var första gången jag verkligen vågade stå på mig.
Bind dig aldrig till en riktig mammagris det slutar aldrig väl!
