Gränslös fräckhet – Men säg ärligt, Linda, – gnällde Kalle, – vad spelar det för kosmisk roll om vi hyr ut stugan till våra eller till främlingar? Pengarna är ju desamma. Linda hängde tvätt och suckade tyst över Kalles gnäll istället för att han hjälpte till. – Kalle, min älskling, skillnaden är att du aldrig får ut pengarna från släkten. – Du menar Pelle? – sa Kalle, lätt sårad, – Han är ju min bror! Han kommer betala, det lovar jag. Han har inte ens bett om rabatt. Han hyr hela sommaren till fullt pris. Då slipper vi leta hyresgäster själva. – Kalle, det är en stuga vid havet. Jag fyller den på fem minuter. – Men varför är det så viktigt för dig att det inte är släkten? – Med främlingar är det enkelt: kontrakt, förskottsbetalning, betalar de inte – ut med dem, sak samma. Men med släkten blir det alltid “men Linda, du fattar ju… vi har ju barn” eller ”vi betalar sen”, eller ”vi råkade krossa TV:n, men du tar väl ingen avgift?” Jag har sett det för ofta. Du vet inte hur det brukar sluta. Stugan hade Linda ärvt efter sina föräldrar, som också hyrde ut men blev blåsta av ”vänner” och släktgång på gång. Därför hade hon en regel: inga vänner eller släktingar. – Och hur slutar det? – undrade Kalle. – Att släkten aldrig betalar och inte ens ber om ursäkt. ”Men vadå, kan vi inte få bo gratis?” Men stugan är affärer, Kalle. Inte nån gratis hälsinglandspensionat åt din släkt. Pelle hade bestämt att tre månader vid havet var just vad hans fru och tre barn behövde. Skönt när jobbet lugnade ner sig på sommaren. Men Linda var säker: Pelle tänkte inte betala. – Pelle bett inte dig att han ska bo gratis! – envisades Kalle, – Han kommer betala. Alla lovar alltid betala. – Varför krångla? Det finns alltid kö av folk som betalar fullt pris. Främlingar skriver kontrakt, jag sover lugnt. Inga släktingar. Inga polare. Pengar och vänskap – skilda världar. Det var svårt att diskutera med Lindas pragmatism, men Kalle försökte. – Okej, du litar inte på Pelle. Men litar du på MIG? Linda väntade spänt. – Ja, det gör jag. Vad då? – Jag själv betalar hyran om Pelle försöker blåsa oss! – lovade Kalle som om han varit hjälte. – Fantastiskt. Du tar pengar från vårt gemensamma konto. – Nä, men… jag tar ett extrajobb. Jobbar kvällar och helger. De pengarna är bara dina. Deal? Linda anade att det var viktigt för Kalle. Kanske borde hon lita… – Du kan övertala vem som helst, – skrattade hon, – men nu är allt på ditt ansvar. Okej då. Sommaren närmade sig. Linda hann nästan börja tro på Kalles löften. Men i juni började problemen. Kalle ringde Pelle var tredje dag om förskottet, fick bara svävande svar. – Ja, ja, Kalle, inga problem! Väntar bara på en utbetalning från en kund. Allt så fort det kommer! Förlåt att det drar ut på tiden. Slutet av juni kom – fortfarande inga pengar. Linda höll sig i skinnet en månad, lät Kalle sköta det. – Nå, har han betalat? – Kundens pengar har inte kommit… men snart! Samma undanflykt hela månaden. – Vad var det jag sa? Med släkten finns alltid en anledning. – Det är bara en tillfällighet! – pep Kalle, – det är inget med vilja! Vi får vara tåliga. – Visst, vi väntar till september och så drar de bara och säger tack för vistelsen och hör aldrig av sig? – Du förlorar ju inget, jag tar på mig det. – Ska du? Nu direkt? – Ge honom två veckor. Annars… så tar jag ett extrajobb. – Du bad mig inte om det. Du insisterade, för att du vill försvara din brors ärlighet, då får du göra det. Klimatet hemma blev ansträngt. I juli blev värmen olidlig, och Linda såg Kalle spana efter extrajobb på nätet, men han ringde aldrig någon annons. – Kalle, det är trettionde idag. Två tredjedelar av sommaren har gått – fortfarande ingen hyra. – Ingen betalning ännu, men han fixar det! – Jag tror inte längre på det. Du stod som borgen. Då får du betala. Var är extrajobbet? Det var väl enkelt att lova, men tyngre att jobba för två. – Jag ska hitta nåt… men jag kan ju inte slita ryggen av mig heller? – Skicka iväg din bror att bära tunga grejer i så fall. Du har lovat! Hotet att Linda skulle ringa och kräva ut hyran, alternativt vräka, gjorde Kalle riktigt nervös. – Ring inte honom! Hur ska jag förklara i släkten? Att jag stämmer min bror?! Vad ska mamma säga? Pelle ville inte betala, Kalle ville inte hålla sitt ord, ville inte bråka i släkten – så plötsligt var det Lindas fel. – Så du bryr dig inte om mig? Att jag måste slita för att ge dig pengarna?! – brast det ur Kalle. – Du bad om det! Du insisterade! – Men jag visste inte att Pelle skulle blåsa oss! – Men det visste jag, – sa Linda. – För så här är det ALLTID. Men du vägrade lyssna! – Jag har fattat! – Kalle tyckte synd om sig själv, – men du visar ju att du älskar pengar mer än mig! Struntar väl i om jag får hjärtinfarkt på köpet… – Jag kräver bara att du håller vad DU lovat. – Okej! Jag tar extrajobb och betalar för Pelle! Om det är pengarna som är viktigast. Så varsågod! Massor av tjafs, men till slut tog Kalle extrajobb som bud på kvällarna – och blängde vargaktigt på Linda därhemma. – Allt är ditt fel. – Mitt fel? – Ja! – Kanske du lär dig nu, – suckade Linda, – det är lätt att vara generös med andras pengar. Betal för din bror själv, så vet du nästa gång. Linda hade ändå ett hopp att Pelle skulle få ett ryck och betala, men när han ringde var det bara mer ursäkter. – Linda, jag har ett problem… Bilen gick sönder, allt gick till reparation. Vi betalar hyran sen. Snälla… Linda lade på. Kalle fattade. – Erkänner, jag litade för mycket på honom. Men du, du kan aldrig förlåta eller stötta när man gör fel. – Skulle jag le och säga “det gör inget om du jobbar livet ur dig för att din snåla bror ska kunna slippa betala”? Du krävde själv att du skulle täcka upp! – Ja, jag gjorde det! – surade Kalle, – men jag trodde inte att du skulle tycka det var okej att jag sliter ihjäl mig… Tänker du på mig alls? – Tänker din bror på dig? – Han är inte elak, det bara blev så här… – Perfekt. Han blåser mig och sätter dig i kläm, men det är JAG som är kall? Kalle blev tyst. Det verkar som en tuff period har börjat i deras äktenskap.

Obegränsad fräckhet

Men, Linnéa, ärligt talat nu, brummade Ola, vad är det egentligen för kosmisk skillnad på om vi hyr ut stugan till främmande eller till släkten? Pengarna är ju likadana kronor ändå.

Linnéa vek försiktigt ihop filten och lade den på torkställningen. Han kunde väl hellre hjälpa till än gnälla.

Oskar lilla, svarade hon, skillnaden är att man aldrig får pengarna ur släktingar i efterhand.

Menar du Erik? otrevligt att behöva höra det Erik är min bror! Han kommer att betala, jag säger det till hundra procent. Han har inte ens bett om rabatt. Han vill hyra stugan för hela det ordinarie priset! Hela sommaren lång. Och slippa vi leta hyresgäster själva.

Ola, det är ju en stuga vid havet. På fem minuter har jag fler hyresgäster än vad som får plats.

Men varför är det så viktigt för dig att hyra ut till främlingar?

Det är enkelt: avtal, förskottshyra, betalar de inte så åker de ut, och så brinner det liksom. Med släkten börjar det: Men Linnéa, du förstår väl, vi har barn. Vi för över pengarna lite senare. Oj, vi råkade ha sönder er tv, men ni tar väl inte betalt för det? Jag har sett det där. Du anar inte hur det slutar.

Stugan hade kommit till Linnéa från hennes föräldrar, som även de hyrde ut den om somrarna. Familjen bodde i Lund och stugan i Ystad gav alltid ett välbehövligt tillskott till ekonomin. Hon har lärt sig: inga bekanta, inga släktingar. Hon visste hur hennes föräldrar blev blåsta på pengar gång på gång av vänner.

Så vad? frågade Ola.

Det slutade med att släkten varken betalade eller bad om ursäkt. Som om det vore helt naturligt att sno ett semesterboende. Men nu är stugan business. Inte någon allmosa till dina kusiner.

Erik hade nyligen bestämt att tre månader i Ystad var precis vad hans fru och deras tre ungar behövde. Sommaren är lågsäsong på hans jobb, så varför inte leva lite. Linnéa misstänkte starkt att Erik inte skulle ha en tanke på att betala något alls.

Han har inte bett dig låta dem bo gratis! försökte Ola, Han lovar att betala!

De lovar alltid i början.

Varför ens ta risken? Alltid kö till stugan, folk som betalar marknadspris, skriver kontrakt och jag får sova gott. Nej. Inga släktingar, inga vänner. Vänskap är vänskap, pengar är pengar.

Det var svårt att argumentera mot Linnéas pragmatism, men Ola gav sig inte.

Okej. Du tror inte på Erik. Men du tror på mig?

Linnéa väntade på förklaring.

Jo, det gör jag väl. Och?

Jag betalar själv hyran om Erik skulle försöka lura oss, svarade Ola och såg nästan hjältemodig ut.

Argumentet föll platt.

Lysande idé. Du betalar från vår gemensamma ekonomi.

Ja eh, men om du säger så han stakade sig, Jag kan skaffa extrajobb. Jobba kvällar eller helger. Allt jag tjänar ger jag till dig. Så det blir inte våra pengar, bara dina. Okej?

Linnéa hade inte trott att detta var så viktigt för Ola. Kanske var det i sin ordning att bara lita på honom denna gång.

Du kan prata omkull vem som helst, suckade hon, Då får du ta allt ansvar. Okej.

Det var fortfarande långt kvar till sommaren, och Linnéa hann lugna sig och nästan börja lita på maken.

Juni seglade in, och med den problemen. Ola ringde till Erik med jämna mellanrum, hyfsat oskyldigt: “Du, det vore bra om du förde över en månadshyra”, men fick alltid ett lugnande besked.

Jadå, Ola, det är inga problem! Pengarna? Ja, jag väntar bara på en större betalning från en kund. Den kommer innan månadsskiftet. Så fort den kommer fixar jag det. Förlåt att det dröjer lite bara, det blev så.

Slutet av juni kom.

Inga pengar.

Linnéa stod ut en hel månad. Hon frågade inte, gnällde inte. Ola hade bett henne att lita på honom det gjorde hon. Men efter ännu ett samtal till hans bror, brast det:

Så? Har han betalat nu?

Erik väntar fortfarande på pengarna från sin kund. Så fort han får in dem

Jovisst, samma visa som förra månaden.

Hon hade lust att slänga ur sig ett spydigt Vad var det jag sa?

Vad var min poäng? Släktingar har alltid jätteviktiga skäl till att inte betala i tid.

Linnéa, det är bara en tillfällighet! pep Ola, Han menar inget illa! Det råkade bara bli så.

Mmm, låt oss vänta till september, då? När de dragit hem med sina tre resväskor och säger Tack för en underbar semester, vi hör av oss om betalningen?

Men Linnéa, du förlorar ingenting ändå. Jag tar ett extrajobb.

Du? Ska verkligen du göra det? Nu på en gång?

Ola blev tyst.

Ge honom några veckor till bara. Om inte, så då betalar jag själv. Om du nu tycker det är så viktigt.

Det var inte min idé att du skulle ta på dig detta. Du ville själv bevisa att din bror är ärlig. Så visa det.

Stämningen i huset blev syrefattig. Ola pratade knappt längre.

Juli blev outhärdligt varm. På kvällarna såg Linnéa hur Ola letade jobbannonser på nätet, men aldrig ringde på dem.

Oskar, har du sett vilket datum det är i dag? Två tredjedelar av sommaren har gått och fortfarande noll kronor i hyra, påminde hon.

Det är bara det att Erik fortfarande väntar på kunden Men

Så fort han får pengarna, ja.

Han sa att så fort pengarna kommer, så betalar han oss det första han gör! Och kanske lite extra, för besväret.

Jag litar inte längre. Du gick i borgen för honom och sade: Jag betalar! Så var är ditt extrajobb?

Uppenbarligen lockade inte extrajobb Ola längre. Det är lättare att lova saker än att faktiskt jobba dubbelt.

Jag letar Men det finns inget vettigt. Jag kan ju inte dra runt tunga grejor med min rygg.

Kanske dags att få din bror att göra det jobbet. Du lovade. Antingen hittar du ett jobb nu eller så ringer jag Erik själv och säger att får jag inte halva hyran innan fredag, åker han och hans familj ut enligt lagen. Får väl ta pengarna via Kronofogden.

Ola kallsvettades.

Snälla, ring inte Erik! Ska du drämma till med stämning? Hur ska släkten se på mig? Vad säger jag till mamma? Att jag stämt min egen bror? Linnéa, det fattar du väl att ingen skulle förstå.

Erik orkar inte betala, Ola vill inte stå för sina ord, och nu börjar han plötsligt göra Linnéa skyldig.

Du! Så där bra tar du hand om din älskade man! Inte det minsta bryr du dig om att jag jobbar ihjäl mig i två skift för att betala dig, min egen fru, tillbaka.

Jag tvingade dig inte, Ola! Du insisterade själv!

Men jag trodde inte att Erik skulle lura oss!

Det gjorde jag. För jag har sett det förr. Många gånger. Men du vägrade lyssna.

Ja, jag fattar nu! Ola försökte göra sig till offer nu, Men du, Linnéa, du är inte oskyldig själv! Genom att tvinga mig slita ihjäl mig för att betala dig visar du att du inte älskar mig. Pengarna, så de ruttnar, är viktigare än mitt välmående! Om jag får en hjärtattack? Skulle du tvinga mig ändå

Jag tvingar dig inte till något. Jag kräver att du håller din del av avtalet DU föreslog.

Fint! röt Ola, Jag ska ta ett extrajobb och betala för Erik, nöjd? Om pengarna är så mycket viktigare än mig, så kör på!

Hans egna villkor sprack, men Linnéa fick ändå som hon ville han skaffade extrajobb. Men det smakade besk medicin. Ola cyklade ut med pizzaleveranser till sent om kvällarna och såg svart på hustrun.

Detta är ditt fel… fräste han en kväll.

Är det?

Ja!

Kanske lär du dig då sade Linnéa Det är enkelt att vara snäll i teorin och låta mig betala för det. Nu när du själv betalar för din bror dra dina slutsatser.

Linnéa hoppades ärligt att Erik skulle få dåligt samvete och betala till slut. När hon precis tänkt det, ringde Erik till henne.

Skulle han verkligen betala nu?

Linnéa, det är en grej

Erik, jag har inte tid för din grej. Ni har redan missat augustihyran, och vi väntar fortfarande på juli. Det är inte längre min sak det är Oskar som gått i borgen för er.

Jo, Oskar har berättat! Stackars dig, Linnéa. Men det har kommit upp ett litet problem. Bilen gick sönder här nere vid Skånekusten, pengarna gick till reparation. Måste ju få med familjen hem igen, så hyran får ja, jag fixar det så småningom.

Förutsägbart.

Hon bröt samtalet.

Ola insåg allvaret när han såg hennes blick.

Jag hade fel som litade så på honom, erkände han. Men du du ger mig inget utrymme att göra misstag! Istället för att stötta mig, så bankar du ner mig

Så jag skulle le och säga: Ingen fara, Oskar, låt dem bo gratis och jag överlever nog, när det är du som insisterat på att du skulle betala?

Ja, jag insisterade! muttrade han, Men jag trodde aldrig du faktiskt skulle låta mig slita ut mig för deras skull. Tänker du aldrig på mig?

Och din bror, tänker han på dig?

Han är inte sån, det blev bara såhär

Fantastiskt. Han lurar oss, gör dig till syndabock, och jag, som bara kräver mitt, blir boven?

Ola teg.

Det såg ut som om ett grått, segt oväder sakta drog in över deras äktenskap.