Alex, jag förstår dig inte. Har du blivit tokig? Vad menar du – du går din väg? – Exakt det. Jag har haft en älskarinna länge! Hon är sexton år yngre än mig! Och jag har bestämt mig – med henne får jag det bättre! – Hon kunde ju vara din dotter! – Absolut inte! Hon är redan 20. Alex tog några steg mot henne. – Och dessutom. Valeria har en väldigt rik pappa. Äntligen kan jag leva livet jag alltid drömt om! Fattar du? Hon kommer ge mig barn, till skillnad från dig! Varje ord han sa sved djupt inom Tanja. Hon förstod att det förr eller senare skulle bli så här, eftersom de inte hade barn. Men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att allt skulle ske på ett så förnedrande sätt. De hade levt ihop i nästan 15 år. Det hade varit både bra och dåliga tider, som i alla andra familjer. Men Tanja hade alltid tyckt att respekt är grunden – man kan inte ha ett hem utan det. – Tanja, du kan åtminstone gråta lite för syns skull, annars känner jag mig obekväm. Kvinnan sträckte på nacken. – Varför skulle jag gråta? Jag är jätteglad för din skull! Verkligen! Låt åtminstone någon av oss nå sin dröm. Mannen grimaserade. – Varför måste du alltid prata om dina penslar? Det där är ju inget jobb, det är ingenting! – Jaha, det är väl en hobby. Men om du tjänade lite mer och jag jobbade lite mindre, då kunde jag också syssla med det jag älskar. – Jaja, men vad skulle du annars göra? Barn får du ju ändå inte. Jobba på bara. Hon vände sig mot Alex, som försökte stänga resväskan. – Och din nya… din nya förälskelse. Hon lär väl inte arbeta heller, hur ska ni leva? Du gillar ju inte heller att jobba! – Det där angår inte dig! Men idag är jag snäll så jag kan berätta. Vi behöver bara leva på våra pengar ett litet tag. Sedan, när Valeria väntar barn, kommer hennes pappa ösa pengar över oss! Det räcker, var inte orolig! Alex knäppte till slut igen väskan och gick ut ur lägenheten med en smäll. Tanja ryckte till, hon tyckte inte om höga ljud. Hon gick tillbaka till fönstret. Det stannade en lyxig röd bil utanför porten. Ut hoppade en ung tjej och kastade sig om halsen på Alex. Såklart stirrade alla tanter i kvarteret på scenen. Kunde han inte gå på ett sätt som inte skämde ut henne? Ändå kände Tanja lättnad nu. Deras liv hade sista tiden varit ett enda skådespel. Alex hade slutat sova hemma. Hon förstod allt, men kunde själv inte riva upp det som kallades familj. Hon tog upp mobilen. – Hej Rita. Vad gör du ikväll? Väninnan var förvånad. – Va? Har du kommit ur din depression? – Sluta, det har inte varit någon depression. Bara lite ledsamhet. Ska vi gå ut ikväll? Ta ett glas, det finns ju anledning ändå. Det blev tyst i luren en sekund, sedan frågade Rita försiktigt: – Är allt okej med dig? Vad har du tagit för tabletter idag? Mot huvudvärk eller feber? Har du feber? – Åh, lägg av! – Om du menar allvar så är jag helt med på noterna. Börjar bli trött på att se ditt sura ansikte! Men… – Vad då? Kan du inte? – Nej, nej. Men kommer Alex låta dig gå ut? Vem ska ge honom maten i soffan och torka hans snor? – Rita, klockan sju på ”Diamanten”! Tanja la på. Någon gång skulle hon strypa sin väninna. Snart. Hon log mot sig själv. Hon hade velat göra det sen de träffades. Det påverkar ändå inte deras vänskap. Tanja tog väskan och rusade ut genom dörren. Det var redan lunch och ändå hade hon massor att göra. Rita kastade irriterat blickar på klockan. Tanja brukade aldrig vara sen, men nu fem minuter. Och in på restaurangen kom väninnan – och Rita tappade hakan. Det gjorde förresten alla andra också. Tanja hade alltid långt hår uppsatt i knut. Nu bar hon kort blont page. Hon sminkade sig knappt. Bara mascara och lite kräm efter duschen. Nu var hennes makeup perfekt. Hon älskade byxor, men nu hade hon på sig en lös klänning som framhävde hennes former på ett sätt jeans aldrig gjort. – Tanja, wow… Tanja ställde triumferande väskan på stolen och satte sig. – Gillar du det? – Verkligen! Du ser tio år yngre ut. Säg inte att du kastade ut Alex! – Jag säger inget! Han gick självmant. Väninnorna tittade på varandra – sedan brast de ut i skratt. Efter en halvtimme fick de drinkar från en man vid ett annat bord. Han var några år äldre än de två. Rita sneglade på Tanja: – Jaha, nu har du beundrare. Tanja skrattade och vinkade över mannen till deras bord. Rita spärrade upp ögonen: – Dig gillar jag idag! Det blev sent. Mannen hette Igor, han var rolig, smart, okomplicerad och mycket stilig. När han satte Rita i taxi erbjöd han sig följa Tanja hem. – Jag kan gå genom hela stan! Jag har bil, men kör inte efter några glas. – Det behövs inte, jag bor två kvarter härifrån. De var hemma på morgonen. De hade gått, pratat, skrattat. – Tanja, jag tänkte fråga, såg att ni firade nåt. Är det din födelsedag? Då borde jag ge dig present! – Nej… eller, det kanske beror på. Igår lämnade min man mig. Tanja log sitt mest strålande leende. Igor såg förvånad ut. – Ja du, Tanja… du kan verkligen förvåna. Tre veckor senare satt de på café, Tanja och Rita. – Hur går det med Igor? Tanja log. – Rita, jag tror aldrig jag varit så här lycklig. Vet du, jag gömmer inget för honom. Han klarar mina bekymmer med vänsterhanden. – Men något stör dig? – Ja, Alex kan inte lugna sig. Jag vet inte varför men han skickade en bröllopsinbjudan. – Va? Varför det? – Han vill väl se sin gamla fru gråta. Eller visa upp mig för nya frun. – Fy… Ta med Igor! Stick in, gratta, gå vidare! Viktigt att du visar honom! …Alex såg på Valeria. – Du är så vacker… – Jag vet. Tror du pappa kommer? – Han måste, du är ju hans dotter… – Dotter. Han har inte skickat en krona på ett helt år, försöker tvinga mig börja jobba. Bra pappa. Alex kramade henne. – Oroa dig inte, han kommer dyka upp, du är hans lilla tös! De tog bröllopet på kredit. Både Alex och Valeria var säkra – pappan skulle förlåta sin vilda dotter och öppna pengakranen igen. – Alex? – Ja? – Kommer din före detta? – Hon ringde igår, hon kommer! Kan du tro det? – Hon ber dig säkert att ta henne tillbaka. – Troligtvis! Åh, jag älskar sådana draman! När Tanja förklarade vad hon ville från Igor blev han förvånad. – Vilken tid, sa du att det är bröllopet? – Klockan två. Varför? Är du upptagen? – Och vad heter din ex? – Oskar. Varför då? – Tänk så det kan bli. Självklart följer jag med dig. Han berättade först på vägen till festen. Tanja blev så chockad att hon inte försökte ändra något. De gick fram till brudparets bord, Tanja stolta vid Igors arm. Oskar och Valeria såg väldigt olyckliga ut. De kom fram. Valeria viskade: – Pappa? Och Oskar fick fram: – Tanja? Han kände inte ens igen henne direkt. Kunde inte tro att hans fru kunde se ut så. Igor räckte blomster och kuvert till dottern och sa: – Det är bra att du gifter dig och blir självständig. Tanja och jag tänkte resa jorden runt. Han vände sig till Oskar: – Ni förstår säkert att även din före detta svärmor måste få vila? Så jag överlämnar min dotter i era trygga händer nu. Ursäkta, vi måste gå nu. De gick ut från restaurangen. Tanja ville skratta, men visste inte om Igor skulle förstå. Men han vände sig till henne. – Du förstår att du måste gifta dig med mig nu? Tanja funderade. Sedan svarade hon lugnt: – Ja, om det behövs så gör jag det… De gick ut, tätt ihop, mot bilen. Och Igor bokade direkt biljetter – någonstans där det är varmt, vid havet.

Rickard, jag förstår dig inte. Har du blivit galen? Vad menar du med att du drar?

Det är precis vad det låter som. Jag har haft en älskarinna länge nu! Hon är sexton år yngre än mig! Jag har bestämt att livet blir bättre med henne!

Hon hade kunnat vara din dotter!

Inte alls! Hon är tjugo redan.

Rickard går fram till henne.

Dessutom, Ellinors pappa är rik. Nu kan jag äntligen leva som jag alltid drömt om! Förstår du? Och sen ska hon ge mig barn, till skillnad från dig!

Varje ord svider i Majas hjärta. Hon visste innerst inne att det skulle ske förr eller senare, just eftersom de aldrig fått några barn tillsammans.

Men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle ta en så förnedrande vändning.

De har varit gifta i nästan femton år. Allt har väl hänt, som det gör i alla relationer. Men Maja har alltid ansett att respekt är grundläggande för ett förhållande.

Maja, du kan ju åtminstone snyfta lite för syns skull? Annars känns det så konstigt för mig.

Maja sträcker på sig, stolt.

Varför skulle jag gråta? Jag är glad för din skull! Verkligen! Det är fint att åtminstone någon av oss får följa sin dröm.

Rickard grimaserar.

Måste du jämt älta dina penslar? Skulle inte kalla det där för jobb ens!

Nej, det är ju mest en hobby. Men om jag jobbat lite mindre och du tjänat mer, hade jag kanske kunnat ägna mig åt det jag älskar.

Ja ja, vad ska du annars göra? Några barn kan du ju ändå inte få. Jobba på du.

Hon vänder sig till Rickard, som knappt lyckas stänga sin resväska.

Rickard, din nya passsion Hon lär väl inte heller jobba. Hur ska ni klara er då? Du är ju inget stort fan av att arbeta du heller.

Det där har du inte med att göra! Men nu är jag snäll och berättar: vi behöver bara leva knapert en kort tid.

Sen, när Ellinor är gravid, kommer hennes pappa att ösa över oss pengar. Och fram tills dess klarar vi oss, så oroa dig inte!

Rickard stänger äntligen väskan och lämnar lägenheten med en duns. Maja rynkar på näsan hon avskyr höga ljud. Hon vänder sig tillbaka mot fönstret.

Utanför rullar en snygg röd Volvo upp framför porten. En ung tjej hoppar ut och kastar sig om halsen på Rickard.

Naturligtvis står genast varenda tant på gården och stirrar på scenen. Typiskt att han inte kan dra utan att göra henne till åtlöje.

Men nu känner Maja ändå en lättnad. Senaste tiden har deras liv bara varit ett enda skådespel.

Rickard har knappt sovit hemma alls. Hon har fattat varthän det barkar, men själv hade hon inte förmått nysta upp den här relationen som de kallat för äktenskap.

Hon tar upp sin mobil.

Jenny, hej! Vad gör du ikväll?

Väninnan låter förvånad.

Men vad nu? Har du kommit ut ur din grotta?

Men sluta, det har inte varit någon riktig depression bara lite svacka. Kan vi inte gå ut ikväll? Ta ett glas, snacka, fira det finns faktiskt anledning!

En kort tystnad, sedan frågar Jenny försiktigt:

Maja, hur mår du egentligen? Vilka piller har du tagit idag mot huvudvärk eller feber? Du har väl ingen feber?

Jenny, nog nu!

Men, om du menar allvar är jag på! Är trött på ditt sura minspel! Men

Vadå, kan du inte?

Jo, men… Hur ska din Rickard ge dig ut? Vem ska ha maten till soffan, vem ska torka snor på honom?

Jenny, klockan sju på Diamanten!

Maja lägger på. Hon ska slå ihjäl sin väninna nån gång, och det blir snart.

Hon ler för sig själv. Ända sedan de sågs har hon tänkt samma tanke. Men det har aldrig påverkat deras vänskap. Maja slänger ner det hon behöver i väskan och rusar ut genom dörren. Det är redan lunch och hon har mycket att hinna.

Jenny kastar ett otåligt öga på klockan. Maja är aldrig sen, men nu är det fem minuter efter.

Då kliver Maja in på restaurangen. Jenny tappar hakan och det gör resten av gästerna också.

Maja har alltid haft långt hår, ofta i knut. Nu har hon en modern, ljus page.

Hon har knappt använt smink förut max mascara och ansiktskräm. Nu är makeupen flawless.

Maja gillade byxor, men dyker upp i en löst sittande klänning som framhäver mer av hennes figur än nåt par tighta jeans.

Maja, wow

Maja sätter sig och ställer väskan triumferande på stolen bredvid.

Vad tycker du?

Herregud, du ser tio år yngre ut! Men säg inte att du har dumpat Rickard!

Behöver inte, han drog själv.

De tittar på varann och börjar gapskratta.

Efter en halvtimme får de in drinkar från ett sällskap vid nabobordet. Mannen som skickat dem är kanske fem år äldre.

Jenny blinkar slugt till Maja.

Kolla där, beundrare direkt.

Maja fnissar och vinkar dit honom. Jenny stirrar storögt:

Du är på riktigt på toppen idag!

Kvällen blir sen. Mannen heter Oskar, är rolig, smart, lågmäld och väldigt trevlig.

Han hjälper Jenny ut till taxin och erbjuder Maja sällskap hem.

Jag kan gå genom hela stan! Har bil, men kör såklart inte efter vin.

Behövs inte! Jag bor bara två kvarter bort.

De kommer fram till Majas port vid gryningen, efter att ha vandrat och pratat hela natten.

Maja, jag glömde fråga ni verkade fira något. Är det möjligtvis din födelsedag?

Nej fast i och för sig, på sätt och vis. Min make lämnade mig igår.

Maja bjuder på sitt vinnande leende. Oskar ser lite förvånad ut.

Du är helt otrolig, Maja

Tre veckor senare sitter Maja och Jenny på ett café.

Hur går det med Oskar då?

Maja ler.

Jenny, jag har aldrig varit så här lycklig. Jag döljer ingenting för honom. Han har ett sätt att jämna ut mina funderingar direkt.

Något gnager ändå?

Jo Rickard lämnar mig inte ifred. Han skickade till och med en inbjudan till bröllopet.

Jaha Varför då?

Antagligen för att visa upp mig, eller så ska nya frun få kika på exet.

Vilket svin Maja, ta med Oskar! Gå dit, vinka och gå vidare. Huvudsaken visa att du trivs!

Rickard betraktar Ellinor.

Du är så vacker

Jag vet. Undrar om pappa dyker upp?

Hur skulle han kunna låta bli, hans dotter gifter sig!

Dotter Han har inte gett mig en krona på ett år. Tror han ska lära mig ta ansvar. Vilket skämt till pappa.

Rickard kramar henne.

Oroa dig inte. Han kommer när du står där som brud.

Bröllopet har de lånat till. Både Rickard och Ellinor är säkra på att hennes pappa kommer mjukna och öppna plånboken igen.

Rickard?

Vad då?

Tror du att din exfru kommer?

Hon ringde igår. Så ja, tror det.

Otroligt!

Säkert för att be mig komma tillbaka. Gud, vad jag gillar sådana scener!

När Maja förklarar planen för Oskar hajade han till.

När börjar det?

Vid två. Är du upptagen?

Och vad heter din exman?

Rickard, varför då?

Men jösses. Klart jag följer med!

Han förklarar allt först i bilen, på väg till festen. Maja blir så förvånad att hon inte ens kan protestera.

De går in tillsammans, Maja håller Oskars arm och ler stort.

Där står Rickard och Ellinor, och ingen av dem verkar särskilt lycklig.

Ellinor viskar:

Pappa?

Och Rickard klämmer fram:

Maja?

Han känner knappt igen henne. Kunde inte ana att hans exfru kunde se ut så.

Oskar lämnar över blommor och ett kuvert till Ellinor:

Skönt att du gift dig och står på egna ben. Tanja och jag har tänkt se världen.

Han vänder sig till Rickard:

Jag litar på att du tar hand om min dotter nu? Vi har semester att planera. Förlåt, men vi måste gå!

De lämnar restaurangen. Maja håller nästan på att skratta, men vet inte hur Oskar ska reagera. Plötsligt vänder han sig till henne.

Du förstår att du får gifta dig med mig nu, va?

Maja ser allvarligt på honom, sedan nickar hon:

Om det är vad som krävs, så visst

De promenerar ut tillsammans. Oskar tar fram mobilen och bokar två biljetter någonstans där solen alltid skiner och havet glittrar.

Bedöm artikeln
( 1 assessment, average 5 from 5 )
Alex, jag förstår dig inte. Har du blivit tokig? Vad menar du – du går din väg? – Exakt det. Jag har haft en älskarinna länge! Hon är sexton år yngre än mig! Och jag har bestämt mig – med henne får jag det bättre! – Hon kunde ju vara din dotter! – Absolut inte! Hon är redan 20. Alex tog några steg mot henne. – Och dessutom. Valeria har en väldigt rik pappa. Äntligen kan jag leva livet jag alltid drömt om! Fattar du? Hon kommer ge mig barn, till skillnad från dig! Varje ord han sa sved djupt inom Tanja. Hon förstod att det förr eller senare skulle bli så här, eftersom de inte hade barn. Men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att allt skulle ske på ett så förnedrande sätt. De hade levt ihop i nästan 15 år. Det hade varit både bra och dåliga tider, som i alla andra familjer. Men Tanja hade alltid tyckt att respekt är grunden – man kan inte ha ett hem utan det. – Tanja, du kan åtminstone gråta lite för syns skull, annars känner jag mig obekväm. Kvinnan sträckte på nacken. – Varför skulle jag gråta? Jag är jätteglad för din skull! Verkligen! Låt åtminstone någon av oss nå sin dröm. Mannen grimaserade. – Varför måste du alltid prata om dina penslar? Det där är ju inget jobb, det är ingenting! – Jaha, det är väl en hobby. Men om du tjänade lite mer och jag jobbade lite mindre, då kunde jag också syssla med det jag älskar. – Jaja, men vad skulle du annars göra? Barn får du ju ändå inte. Jobba på bara. Hon vände sig mot Alex, som försökte stänga resväskan. – Och din nya… din nya förälskelse. Hon lär väl inte arbeta heller, hur ska ni leva? Du gillar ju inte heller att jobba! – Det där angår inte dig! Men idag är jag snäll så jag kan berätta. Vi behöver bara leva på våra pengar ett litet tag. Sedan, när Valeria väntar barn, kommer hennes pappa ösa pengar över oss! Det räcker, var inte orolig! Alex knäppte till slut igen väskan och gick ut ur lägenheten med en smäll. Tanja ryckte till, hon tyckte inte om höga ljud. Hon gick tillbaka till fönstret. Det stannade en lyxig röd bil utanför porten. Ut hoppade en ung tjej och kastade sig om halsen på Alex. Såklart stirrade alla tanter i kvarteret på scenen. Kunde han inte gå på ett sätt som inte skämde ut henne? Ändå kände Tanja lättnad nu. Deras liv hade sista tiden varit ett enda skådespel. Alex hade slutat sova hemma. Hon förstod allt, men kunde själv inte riva upp det som kallades familj. Hon tog upp mobilen. – Hej Rita. Vad gör du ikväll? Väninnan var förvånad. – Va? Har du kommit ur din depression? – Sluta, det har inte varit någon depression. Bara lite ledsamhet. Ska vi gå ut ikväll? Ta ett glas, det finns ju anledning ändå. Det blev tyst i luren en sekund, sedan frågade Rita försiktigt: – Är allt okej med dig? Vad har du tagit för tabletter idag? Mot huvudvärk eller feber? Har du feber? – Åh, lägg av! – Om du menar allvar så är jag helt med på noterna. Börjar bli trött på att se ditt sura ansikte! Men… – Vad då? Kan du inte? – Nej, nej. Men kommer Alex låta dig gå ut? Vem ska ge honom maten i soffan och torka hans snor? – Rita, klockan sju på ”Diamanten”! Tanja la på. Någon gång skulle hon strypa sin väninna. Snart. Hon log mot sig själv. Hon hade velat göra det sen de träffades. Det påverkar ändå inte deras vänskap. Tanja tog väskan och rusade ut genom dörren. Det var redan lunch och ändå hade hon massor att göra. Rita kastade irriterat blickar på klockan. Tanja brukade aldrig vara sen, men nu fem minuter. Och in på restaurangen kom väninnan – och Rita tappade hakan. Det gjorde förresten alla andra också. Tanja hade alltid långt hår uppsatt i knut. Nu bar hon kort blont page. Hon sminkade sig knappt. Bara mascara och lite kräm efter duschen. Nu var hennes makeup perfekt. Hon älskade byxor, men nu hade hon på sig en lös klänning som framhävde hennes former på ett sätt jeans aldrig gjort. – Tanja, wow… Tanja ställde triumferande väskan på stolen och satte sig. – Gillar du det? – Verkligen! Du ser tio år yngre ut. Säg inte att du kastade ut Alex! – Jag säger inget! Han gick självmant. Väninnorna tittade på varandra – sedan brast de ut i skratt. Efter en halvtimme fick de drinkar från en man vid ett annat bord. Han var några år äldre än de två. Rita sneglade på Tanja: – Jaha, nu har du beundrare. Tanja skrattade och vinkade över mannen till deras bord. Rita spärrade upp ögonen: – Dig gillar jag idag! Det blev sent. Mannen hette Igor, han var rolig, smart, okomplicerad och mycket stilig. När han satte Rita i taxi erbjöd han sig följa Tanja hem. – Jag kan gå genom hela stan! Jag har bil, men kör inte efter några glas. – Det behövs inte, jag bor två kvarter härifrån. De var hemma på morgonen. De hade gått, pratat, skrattat. – Tanja, jag tänkte fråga, såg att ni firade nåt. Är det din födelsedag? Då borde jag ge dig present! – Nej… eller, det kanske beror på. Igår lämnade min man mig. Tanja log sitt mest strålande leende. Igor såg förvånad ut. – Ja du, Tanja… du kan verkligen förvåna. Tre veckor senare satt de på café, Tanja och Rita. – Hur går det med Igor? Tanja log. – Rita, jag tror aldrig jag varit så här lycklig. Vet du, jag gömmer inget för honom. Han klarar mina bekymmer med vänsterhanden. – Men något stör dig? – Ja, Alex kan inte lugna sig. Jag vet inte varför men han skickade en bröllopsinbjudan. – Va? Varför det? – Han vill väl se sin gamla fru gråta. Eller visa upp mig för nya frun. – Fy… Ta med Igor! Stick in, gratta, gå vidare! Viktigt att du visar honom! …Alex såg på Valeria. – Du är så vacker… – Jag vet. Tror du pappa kommer? – Han måste, du är ju hans dotter… – Dotter. Han har inte skickat en krona på ett helt år, försöker tvinga mig börja jobba. Bra pappa. Alex kramade henne. – Oroa dig inte, han kommer dyka upp, du är hans lilla tös! De tog bröllopet på kredit. Både Alex och Valeria var säkra – pappan skulle förlåta sin vilda dotter och öppna pengakranen igen. – Alex? – Ja? – Kommer din före detta? – Hon ringde igår, hon kommer! Kan du tro det? – Hon ber dig säkert att ta henne tillbaka. – Troligtvis! Åh, jag älskar sådana draman! När Tanja förklarade vad hon ville från Igor blev han förvånad. – Vilken tid, sa du att det är bröllopet? – Klockan två. Varför? Är du upptagen? – Och vad heter din ex? – Oskar. Varför då? – Tänk så det kan bli. Självklart följer jag med dig. Han berättade först på vägen till festen. Tanja blev så chockad att hon inte försökte ändra något. De gick fram till brudparets bord, Tanja stolta vid Igors arm. Oskar och Valeria såg väldigt olyckliga ut. De kom fram. Valeria viskade: – Pappa? Och Oskar fick fram: – Tanja? Han kände inte ens igen henne direkt. Kunde inte tro att hans fru kunde se ut så. Igor räckte blomster och kuvert till dottern och sa: – Det är bra att du gifter dig och blir självständig. Tanja och jag tänkte resa jorden runt. Han vände sig till Oskar: – Ni förstår säkert att även din före detta svärmor måste få vila? Så jag överlämnar min dotter i era trygga händer nu. Ursäkta, vi måste gå nu. De gick ut från restaurangen. Tanja ville skratta, men visste inte om Igor skulle förstå. Men han vände sig till henne. – Du förstår att du måste gifta dig med mig nu? Tanja funderade. Sedan svarade hon lugnt: – Ja, om det behövs så gör jag det… De gick ut, tätt ihop, mot bilen. Och Igor bokade direkt biljetter – någonstans där det är varmt, vid havet.