När han kom hem från jobbet, var katten borta.
Olof var en enkel och hederlig ung man, utan några dåliga vanor. När han fyllde 25 år fick han hjälp av sina föräldrar att lägga insatsen till en liten lägenhet i Malmö. De hade sparat ihop så att han kunde börja på sitt eget boende och stå på egna ben. Olof arbetade som programmerare, föredrog lugna stunder och höll sig för sig själv.
För att han inte skulle känna sig så ensam, beslutade han en dag att adoptera en kattunge. Kattungen hade en medfödd missbildning på framtassarna. Familjen som ägde kattens mamma ville göra sig av med den och tala om avlivning, men Olof tyckte synd om den lilla och tog den till sig. Han gav honom namnet Gullgosse. Det blev ett gott liv för dem båda. Olof skyndade sig hem från jobbet till Gullgosse, som alltid satt på dörrmattan och väntade.
Efter ett tag började Olof träffa en tjej från sitt jobb. Flickan, som hette Svea, var snabbtänkt och tog initiativet till att flytta in hos Olof, bara några veckor efter att de blivit ett par. Men Svea fann sig aldrig till rätta med Gullgosse och bad Olof att lämna bort katten. Olof stod dock fast vid sitt beslut, Gullgosse betydde mycket för honom.
Svea gav inte upp så lätt, utan fortsatte att tjata på Olof om att katten borde bort. När Olof sa ifrån igen förklarade hon att katten förstörde deras anseende, eftersom gäster blev besvärade av att se de missbildade tassarna. Olof kände sig kluven mellan Svea och Gullgosse han älskade dem båda.
Olofs föräldrar var inte heller särskilt förtjusta i Svea. De tyckte hon var snarare respektlös och oförskämd. De bad sin son att inte hasta in i något, utan se över relationen noggrannare.
Så kom dagen när Sveas föräldrar kom på besök. Olof insåg snart att han inte ville dela livet med Svea. Sveas far skrattade högt åt Gullgosse så fort han kom in i lägenheten och kallade honom för en kuf. Olof försvarade sin katt, men under hela kvällen gjorde Svea och hennes far narr av Gullgosse och de diskuterade hur man bäst skulle göra sig av med katten. Sveas mor skrattade lika högt hon.
Nästa dag, när Olof kom hem från sitt arbete, var Gullgosse försvunnen. När han frågade Svea var katten var, svarade hon kallt att hon lämnat honom på veterinärkliniken.
Utan att tveka gav sig Olof ut på jakt efter Gullgosse. Han letade i omkring fem timmar och fann honom till slut. Gullgosse kröp ihop och spann lågt när Olof lyfte upp honom det gick att se hur glad katten var att hans husse kommit.
När Olof kom hem igen, bad han Svea packa ihop sina saker och flytta ut. Han ville aldrig se henne mer. För honom hade Svea blivit någon han bara avskydde.
Nästa morgon samlade Svea ihop sin packning och gick sin väg, tyst och sårad. Hon hade aldrig kunnat tro att en katt kunde vara viktigare än hon själv. Olof och Gullgosse fortsatte sitt liv tillsammans, och katten väntar varje dag med glädje på att Olof ska komma hem från jobbet.
