Någon annans brud. Valle var ständigt uppbokad. Han annonserade aldrig i tidningarna eller på TV, men hans namn och nummer spreds från mun till mun via ett sorts svenskt djungeltrumma. Konferencier på konsert? Självklart! Hålla i en födelsedagsfest eller bröllop? Inga problem! Han hade till och med hållit i avslutningen på en förskola och charmat både barnen och deras mammor! Allt började enkelt. En nära vän skulle gifta sig och deras bokade toastmaster dök aldrig upp—det visade sig senare att han hamnat på fyllan. Ingen tid fanns att hitta någon annan, så Valle tog mikrofonen. I skolan deltog han i spexen, var med i teaterföreningen ”Logos” och på universitetet var han en given stjärna under Studenternas vår och i lokala quizshowen. Exakt improvisation – succé! Redan där kom två gäster fram och ville boka honom till sina egna fester. Efter universitetet jobbade Valle på ett forskningsinstitut i stan, men tjänade knappt något. De första inkomsterna från egna giggen inspirerade honom; han tog alla sorters uppdrag, fick både en rejäl slant och massa uppskattning. Snart tjänade han tio gånger mer på festjobb än som ung forskare. Efter ett år sa han upp sig, köpte ljudutrustning, startade enskild firma och blev officiellt nöjesproffs i Göteborg. Han tog sånglektioner—rösten och gehör fanns redan. Snart blev han sjungande konferencier och stod på scen som trubadur tre kvällar i veckan på en lokal restaurang. Vid trettio var Valle snygg, stabil och känd som grym sångare, DJ och konferencier som lyfter vilken fest som helst. Singel – varför gifta sig? Tjejerna flockades, han behövde bara peka på någon. Men vännerna gifte sig, fick barn, och Valle började längta efter lugnt familjeliv. Bara det, att han inte hittade någon! Äventyrslystna lockade honom bara för tillfället, han ville hitta den rätta—en gång för alla. – Man borde träffa någon redan i skolan, uppfostra henne själv – och sen, när hon fyller arton, gifta sig. Perfekt fru! skämtade han. Han tog till och med konferencier-jobb på gymnasieavslutningar, i hopp att hitta rätt tjej där. Men dagens unga var inte alls som han tänkt sig. Men han lät sig inte nedslås, betraktade de unga, jagade ”det sällsynta bytet”. Då bestämde ödet sig för att spela honom ett spratt. Först verkade allt lugnt. En dam ringde, hänvisade till gemensamma bekanta: – Vi söker en toastmaster till bröllopet, är 17 juni ledigt? Underbart! Kan vi ses? De sågs. Då, enligt Valle, förstod han för första gången uttrycket ”marken försvann under fötterna”. Kvinnan hette Ksenia, var bländande vacker, smart och proffsig. Han satt förtrollad och tänkte: någon har verkligen tur! Hon verkade runt 25, kanske lite äldre. Men hon nämnde plötsligt att hon varit med i SSU, så minst 40, insåg han. De gick igenom detaljer, slöt avtal – även om Ksenia först protesterade: – Behövs det? Jag litar på dig, rekommendationerna talar för sig själva! Men Valle var alltid noga med avtal, för bokföringens skull och för egen trygghet. När hennes mobil plingade till ursäktade hon sig: – Oj, där är min kille. Ska jag skjutsa dig? Valle tackade nej, följde bara henne ut. Innan han ens hunnit bli nyfiken stack känslor av avund och svartsjuka till. Ute väntade en ung kille, yngre än Valle själv: – Ksenia, allt okej? Hon log, satte sig, och killen vände sig mot Valle: – Ska du hålla i vårt bröllop? Kul! Slava sade att du är bäst. Förresten, jag heter Robert. Valle ville helst bara nita den här ”Robert, brudgummen”, men besinnade sig och tog i hand: – Valter. Trevligt. Efter det förlorade Valle nästan sömnen i sin längtan efter Ksenia. Han ringde i onödan, längtade bara efter hennes röst, varje möte var en plåga. Hans kompis var smått ironisk: – Vad hände med att fostra en gymnasietjej till perfekt fru? Valle skakade av sig det: – Strunt i det! Ksenia är perfekt, och jag behöver ingen annan. – Säg det till henne då! – Är du tokig? Hon ska ju gifta sig, hon älskar ju killen! Varför skulle hon vilja ha mig? Robert dök också upp ibland med något ärende, alltid glad. Valle hatade varje sekund av hans närvaro, var nära att ställa in bröllopsjobbet. Men då skulle han ju förlora Ksenia för gott… Två dagar före bröllopet kom Ksenia till Valter för sista planeringen. På grund av renovering möttes de hemma hos Valter. De pratade, skrattade, och när allt var klart föreslog han att skåla i champagne: – För ett perfekt bröllop! Ksenia skrattade och höll med. Champagnen gav mod – de kysstes, och det slutade inte där… Valle vaknade nästa dag, tvivlade först men när han kände doften av hennes parfym på kudden visste han att natten varit verklig. Men? Skulle bröllopet ändå bli av? Han ringde: – Kommer bröllopet bli av? frågade han. – Självklart! Varför skulle det inte bli det? Allt är perfekt! Så alla kvinnor är så här cyniska? Hur kan hon, utan att darra, se sin blivande man i ögonen? Valle var förtvivlad. Men kunde han förstöra ett bröllop? Ville han ens ha en sådan cynisk kvinna? Han svarade ärligt sig själv: Ja, vilken som helst av henne duger! På bröllopsdagen kom Valle tidigt till festlokalen. Dekoratörerna slängde intresserade blickar. Plötsligt kom Ksenia: – Hej. Jag smet från registreringen för att få träffa dig, sade hon och log strålande. – Va, så registreringen var? Sen stack du? – Ja, varför skulle jag åka runt stan med ungdomarna, när jag kan vara med dig? Eller är du inte glad? – Vänta nu… Du gifter dig alltså inte? Ksenia skrattade så rent att Valle själv log. – Såklart inte! Det är min dotter, Ksyusha! Hon pluggar i Uppsala, kom hem för bröllopet. – Hon slutade plötsligt att skratta. – Du trodde alltså att det var jag som gifte mig? Och att jag, två dagar före bröllopet, låg med någon annan? Bra bild du har av mig… Äntligen förstod Valle – Ksenia hade aldrig sagt ”jag” eller ”vi”, utan bara ”brudparet”. Robert hade aldrig kallat henne något annat än Ksenia och tilltalat henne med ni. Hur hade han missat det? Pinsamt… Då ställde han den viktigaste frågan: – Men du, är du fri? När hon log och svarade ja utbrast han direkt: – Gifter du dig med mig? Snälla! Bröllopet blev succé – bättre toastmaster gick inte att finna, gästerna var överlyckliga. Brudparet tackade: – Tack! Vi vet inte hur vi ska kunna tacka dig. – Jag tar hand om det, sa Ksenia. Limousinen väntar på er – jag har koll här. Snart spred sig nyheten i släkten: Valle skulle gifta sig med en kvinna som var nio år äldre. I början var släkten tveksam, men så fort de träffade henne var alla ense: – Hur skulle man inte kunna bli kär i henne? Ksenia och hennes dotter Ksyusha blev båda mammor med två veckors mellanrum.

Främmande brud.

Du, det är nästan så jag skrattar högt när jag tänker på Fredrik. Alltså, den snubben var typ stadens hetaste toastmaster han behövde aldrig annonsera, folk viskade om honom på alla släktkalas och via kontakter på jobbet. Att hålla i konserter, jubileum, bröllop? Inga problem! Han hade till och med dragit igång avslutningen på en förskola en gång, och blev idol för både kidsen och deras mammor!

Allting började med att en nära väns bröllop höll på att gå åt skogen. Den inhyrda toastmastern dök aldrig upp han hade tydligen tagit till flaskan och försvann ur bild. Panik, ingen annan att ringa, så Fredrik slängde sig in, tog micken och körde.

Det var ju inte så konstigt under skoltiden hade han varit med i alla spex, höll på med teatergruppen Logen, och på universitetet var han självskriven på varje studentspex och i sitt lag på På spåret-kvällarna. Så när han slängde sig in på bröllopet blev det en succé, och innan kvällen var slut hade två andra redan bokat honom till sina fester.

Efter examen började han på ett av forskningsinstituten här i stan, men det var inga pengar att hänga i julgranen direkt. När han började tjäna extrapengar på att leda fester nös han inte åt det det kändes fett både i plånboken och i hjärtat. Till slut tjänade han nästan tio gånger mer på evenemangen än på sitt forskarjobb.

Efter ett års slit bestämde sig Fredrik: han sa upp sig, köpte ordentlig utrustning för alla sparpengar, skaffade F-skatt och körde igång på riktigt med eget företag. Samtidigt tränade han sång han hade ändå röst och gehör. Snart var han både sjungande toastmaster och extraknäckte tre kvällar i veckan på en restaurang på Söder som sångare.

När Fredrik närmade sig 30 var han snygg, rätt bra ställd och känd som en grym toastmaster och DJ som fixade allt från bråkiga företagsfester till jordnära bröllop. Gift? Nej, varför skulle han? Han hade tjejer på kö, och om han blinkade till någon så var det klart alla ville vara med honom. Men kompisarna gifte sig, barn ploppade upp, och till slut började Fredrik också fantisera om lugna mysiga middagar och någon att titta på På spåret med på fredagskvällarna. Bara det att han hittade ingen att fastna för! De lättillgängliga tjejerna var kul ett tag, men han ville ha den där som är den enda en för livet.

Han började skämta om att man borde hitta sig en gymnasieelev, forma henne till sin perfekta tjej och sen gifta sig när hon blev myndig. Typiskt Fredrik-skämt. Han tog till och med jobb som toastmaster på gymnasiebaler, i hopp om att hitta någon där. Men de unga tjejerna han träffade var ah, jag vet inte, de kändes bara fel. Men han höll hoppet uppe, jag jagar udda katt sa han alltid på sitt skämtsamma sätt.

Och då, när han var minst beredd, fick ödet för sig att skoja med min syssling.

Det började lugnt. En kvinna ringde, tipsad av bekanta:
Hej, vi söker någon som kan leda ett bröllop. Är du ledig 17:e juni? Toppen! Kan vi ses?
De bokade in en träff. Och Fredrik berättar att det var första gången någonsin som han upplevde marken försvann under fötterna. Kvinnan hette Ylva och var helt bedårande han hade ärligt aldrig sett någon så vacker på riktigt. Hon pratade klart och sakligt om allt som behövde fixas: det, det och det. Fredrik satt bara och bligade beundrande, vilken kille som helst skulle vara lycklig med henne! Både snygg och smart, det är riktigt sällsynt! Han tyckte först av hennes utseende att hon kunde vara runt 25, möjligen äldre. Men så nämnde hon i förbifarten att hon hade varit aktiv i SSU, så hon måste ju minst vara 40!

De gick igenom allt, blev överens och skrev kontrakt Ylva protesterade lite:
Behövs det? Jag litar på dig, jag har fått så fina rekommendationer!
Men Fredrik krävde papper, alltid. Han hade koll på Skatteverket och allt det där. Egentligen, sa han, ville han mest få ett bevis på att Ylva faktiskt fanns på riktigt.

Plötsligt plingade hennes mobil:
Oj, nu har brudgummen kommit och hämtat mig. Behöver du skjuts?
Fredrik tackade nej, men följde med ut. Vanligtvis gjorde han alltid så, när paren kom var för sig, för att kolla kemin. Men nu var det ren svartsjuka och avundsjuka som skavde. Fredrik hade tänkt sig att en brudgum till en sån kvinna också skulle vara rätt mogen, runt fyrtio. Men ur bilen hoppade en kille som klart var yngre än Fredrik själv:
Är allt bra, Ylva?
Hon bara log, du vet så där men älskling, när funkar det inte för mig då?. Satt sig i bilen, han stängde dörren och log mot Fredrik:
Är det du som ska vara toastmaster på vårt bröllop? Vad kul, jag har hört om dig från Oskar, han sa du är bäst! och så räckte han fram handen. Jag är Jonas, blivande make.
Fredrik ville typ slå till Jonas, ta bort det där lyckliga flinet. Men han log, tog handen:
Fredrik. Kul att ses.

Från den dagen förlorade Fredrik all ro. Han sökte alla möjliga ursäkter till att ringa Ylva, höra rösten, ses. Bröllopet närmade sig snabbt och Fredrik kände sig helt snurrig av längtan. Han berättade för sin enda riktigt nära vän, som småretades:
Men gymnasietjejerna då, du som ville forma din egen drömtjej?
Fredrik viftade bort det:
Äsch, glöm det där! Ylva är drömkvinnan ingen annan duger.
Men berätta då! För henne alltså. Säg vad du känner, sa kompisen.
Är du dum? Hon gifter sig ju hon är kär! Varför skulle hon ens bry sig om mig och mina korkade känslor?

Ibland stack Jonas förbi, lika leende varje gång:
Här, Ylva bad mig lämna det här
Och varje gång var det ren kamp för Fredrik att inte bli spydig. Han övervägde faktiskt skita i bröllopet men då skulle han ju aldrig se Ylva igen. När han insåg det, fegade han ur.

Två dagar före bröllopet kom Ylva förbi igen, bara för att finslipa programmet så allt sitter, som hon sa. Men kontoret höll på att renoveras, så de satt hemma hos Fredrik. De pratade om allt mellan himmel och jord, skrattade och hade skitkul. Till slut gick de igenom det sista, och Fredrik frågade om ett glas bubbel:
För att bröllopet ska bli helt perfekt!
Och Ylva sa skrattande:
Skål för det!

Och du vet, Fredrik hade aldrig sett henne så vacker; de skrattade, blev modiga av bubblet, och plötsligt kysste han henne. Och hon besvarade kyssen. Allt snurrade.

När Fredrik vaknade nästa morgon var han först osäker om det hade hänt eller om det bara var en dröm, men doften av hennes parfym fanns kvar i kudden. Alltså, det hände verkligen! Skulle hon ändå gifta sig nu? Han ringde Ylva:
Hej
Ylva svarade som om ingenting:
Men hej! Hur är det? Sorry att jag bara smet iväg, men du fattar själv massor att fixa, det är ju bröllop imorgon!
Så det blir bröllop? fick Fredrik fram.
Javisst! Varför skulle det inte bli det? Allt är under kontroll!

Alltså, är alla kvinnor sådär kalla och cyniska? Hur kunde hon utan minsta ånger gifta sig direkt efter det här? Fredrik visste inte var han skulle ta vägen. Skulle han stoppa bröllopet? Och ville han ens ha en sådan känslokall kvinna? Egentligen, jo, han ville det. Hur galet det än låter.

Dagen efter kom han extra tidigt till festvåningen. Dekoratörerna höll på det sista och var rätt flörtiga, men han brydde sig inte. Plötsligt ser han Ylva i dörren.
Hej. Jag smet hit direkt efter vigseln, ville hellre träffa dig sa hon och log.
Vad? Så du har gift dig och sen stack du hit?
Ja, kära du. Varför skulle jag åka runt och festa med kidsen? Jag vill hellre vara med dig. Visst vill du det med?
Vänta, va? Du är väl bruden?
Ylva kollade på honom, började skratta sådär hjärtligt och smittsamt som bara hon kan.
Nej men snälla nej! Det är min dotter, Josefin! Hon pluggar i Uppsala, kom hem igår bara. Ylva blev plötsligt allvarlig. Tror du verkligen jag är sån, att jag sover med någon annan två dagar innan mitt eget bröllop?
Och DÅ gick det upp för Fredrik hon hade aldrig sagt jag eller vi när de pratade om bröllopet, utan alltid bruden och brudgummen. Och Jonas hade alltid kallat henne Ylva, inte med någon gullig smeknamn. Hur hade han missat det?! Så pinsamt

Han frågade till slut, liksom utan att tänka:
Är du singel? Och hon log och nickade. Då fick han äntligen ur sig:
Vill du gifta dig med mig? Snälla
Bröllopsfesten blev fantastisk, Fredrik levererade på topp som toastmaster, folk var i extas. Efteråt kom Josefin och Jonas fram och tackade honom:
Tack för en fantastisk kväll, vi vet inte hur vi kan tacka dig nog!
Det ordnar jag, sa Ylva glatt, Gå ni ut till limon nu, jag tar hand om det sista här.

Ryktet att Fredrik skulle gifta sig med en kvinna som var nio år äldre spred sig snabbt bland släkten. Först var folk lite tveksamma, men när de träffade Ylva var alla överens:
Hur kan man inte bli kär i henne?
Och du, både Ylva och Josefin fick barn med bara två veckors mellanrum!