Min andra man visade sig vara en fantastisk människa, som aldrig snålade med något varken för mig eller min son.
Förr i tiden sa man att man skulle gifta sig en gång för livet och hålla ihop till slutet. Men nu har folk insett att det är fullkomligt orimligt att slösa bort sitt liv på någon som inte ger kärlek, omtanke eller ens bryr sig. Varför klamra sig fast vid ett äktenskap som uppenbart bara ger olycka? Ofta går det heller inte att skiljas utan att barnen tar skada eller att allt slutar i kaos.
Min första man lämnade mig för en annan. Kvar stod jag med vårt ettåriga barn. Han sa rakt ut att han inte längre älskade mig. Vi hade ändå varit gifta i sex år. Visst, vi hade det okej, även om vi bråkade ibland. Men efter att vår son föddes förändrades han småsaker gjorde honom irriterad, och han började försvinna ut om kvällarna. Jag anade att han träffade någon annan, men ville inte se sanningen. Så en dag packade han ihop och stack. Där stod jag ensam.
Ett halvår senare träffade jag min nuvarande man. Filip så omtänksam att jag nästan inte kunde tro det var sant. Han förstod att det var tufft för mig att själv ta hand om både hem och barn. Redan efter vår andra dejt, när han följde mig hem en kylig novemberkväll i Göteborg, undrade han försiktigt om vi skulle gå förbi matbutiken. Självklart blev det så, och han köpte hem massor av mat till mitt barn.
Jag kände mig lite obekväm. Men samtidigt glad, för Filips vilja att hjälpa var så äkta. Någon vecka senare bad jag honom köpa kött en guldkant jag annars sällan hade råd med. De flesta av mina slantar gick ju till hyreslånet för lägenheten vi köpt tillsammans och till mat. Att ta lån för att köpa bostad i Sverige kändes inte så skrämmande då, när vi var två. Men verkligheten blev annorlunda.
Jag glömmer aldrig när Filip sa: “Köp allt du och pojken behöver, oroa dig inte för pengarna”. Jag började gråta där vid frysdisken på ICA. Det var första gången någon faktiskt sträckte ut en hjälpande hand. Själv köpte jag bara det nödvändigaste, och rörde inte ens hyllorna med godis eller frukt. Men Filip la ändå ner både choklad och apelsiner. Sedan kom han hem till mig bärande på två stora kassar.
Vi dejtade i flera månader, och jag märkte hur omtänksam och varm han var. Hans engagemang för oss var på riktigt. Han visade inte bara med ord, utan handling att han brydde sig om kvinnan han älskade. Filip övertygade mig, sakta men säkert. Snart gifte vi oss. Han är en fantastisk make och en underbar bonuspappa.
Idag förstår jag att löften och fina ord bara är luft. Det som betyder något är verklig omtanke. När någon bryr sig på djupet, vågar man öppna sitt hjärta igen. Jag är verkligen lycklig nu med Filip. Han är någon jag kan luta mig mot och det är allt jag någonsin önskat mig.
Anna hade tur som träffade Filip. Många kvinnor i Sverige söker inte efter pärlörhängen eller lägenhet i Vasastan. De allra flesta vill bara bli bemötta som människor kända och trygga.
Låt dig älskas, och tänk noga efter vem du väljer att släppa in i ditt liv.
