BESKT LYCKA
Vad är det egentligen för fel på den där tjejen? Hon är ju hur bra som helst blyg, ordningsam, duktig i skolan! Och hon älskar dig, sa Birgitta Henriksson och gav sin son ett menande ögonkast.
Mamma, jag fixar det själv Markus satte punkt för det eviga tjatet.
Birgitta drog sig tillbaka från vardagsrummet.
Fixar och fixar Hur många har han inte testat vid det här laget? Snart är han fyrtio, då är det ingen som vill ha honom! Det är alltid nåt som skaver, jämt fel på något suckade hon tungt för sig själv.
Kom och ät nu, älskling, ropade Birgitta från köket.
Markus dök genast upp och kastade sig girigt över mammas köttbullar med brunsås.
Tack mamma, som alltid smakar det fantastiskt!
Du borde säga så till din fru istället, inte till mig, snäste Birgitta, som vägrade ge sig.
Mamma suckade Markus, hivade i sig sista klunken svartvinbärssaft och reste sig för att gå.
Vänta nu, gubben. Du vet, jag kom att tänka på en sak. En gång gick jag faktiskt till en spåkvinna. Hon tittade knappt på mig innan hon sa:
Din son kommer få bitterljuv lycka.
Nämen mamma, du kan ju inte tro på sådant där, log Markus snett.
I olika perioder av sitt liv fick Markus till det med kvinnor vissa mer och andra mindre kära favoriter.
Malin var smart, beläst och äldre än honom med hela nio år. Hon kom ofta med vettiga råd. Från början gillade Markus det, men till slut kändes hon mest som storasyster. Sådär färglöst. Så de gjorde slut.
Lisa, däremot, hade en åttaårig son. Markus lyckades aldrig få kontakt med ungen, även om han faktiskt älskade Lisa snygg var hon också! Men hon hade humör. Det gick liksom inte att få det att funka. Ständiga presenter i försoningens anda, för något onödigt bråk. Något saknades, kanske lugnet och tryggheten.
Och så fanns det Annika rena drömkvinnan! Markus tänkte nästan fria. Annika var ordentlig, ärlig, klipsk. Man fick verkligen hålla tungan rätt i mun och prata med henne i vita silkesvantar.
Markus flyttade in i hennes lägenhet. Beredd att bilda familj, minst två barn skulle de ha.
Men en dag kom han hem från jobbet tidigare än väntat, bara för att hitta Annika i sängen med sin gamla klasskamrat. Klassiker
Markus traskade hem till mamma igen. Bestämde sig: nu fick det vara slut på romantiken!
Singellivet, det är inte dumt det heller. Den stabilaste kärnfamiljen det är en person stor, sa han ironiskt till mamma.
Birgitta suckade och skakade på huvudet:
Tror du inte ödet hittar dig också, älskling?
Och så blev det ödet dök upp, helt oväntat.
Markus skulle ut på jobbresa igen. Han tog plats på nedersta bädden på nattåget mellan Göteborg och Malmö. In släntrar en kvinna:
Ursäkta, men kan vi byta plats? Får jag kanske ta din underbädd?
Självklart, sa Markus.
Han betraktade henne inget särskilt extraordinärt. Men hjärtat slog en volt. “Jaha, är det såhär Ödet känns?”
Markus klättrade upp, slumrade in
Så bra att du är vaken! Kom och sitt här, ta en bulle, kvittrade kvinnan.
Markus hoppade ner. De började prata.
Jag heter Märta, sa hon.
Markus. Trevligt, Märta.
De pratade hela kvällen. Det gick så lätt med Märta, han försökte inte ens med någon charmoffensiv. Markus kände att han känt henne hela livet.
De bytte nummer. På utifall-att
Två veckor senare kunde Markus inte låta bli att ringa. Och så var det igång
Träffar, pussar, storslagna löften
Markus begrep inte hur han levt utan Märta. Fyllda fyrtio år! Tidigare kvinnor hade han alltid kunnat släppa rätt lätt. Men nu tappade fästet helt.
Han ville bara dyka huvudstupa in i Märtas värld.
Hon slöt in honom i värme, omtanke och förståelse. Efter tre månader föll Markus på knä och friade.
Markus, jag är sju år äldre än dig. Jag har tre barn. Vi bor i korridor, sa Märta utan att sminka över sanningen.
Och änka. Märta, jag vet allt det där. Jag har träffat dina barn. Ni flyttar till mig, punkt slut.
Jag älskar dig, varje cell av din kropp. Du är min slump och mitt öde, Markus kysste Märta på munnen.
Okej Markus, vi testar väl då, viskade Märta och rodnade.
Inte testa, Märta. Vara tillsammans, för alltid, sa Markus, tog Märtas hand. Hör du? För alltid.
Birgitta, när hon fick veta sonens planer, muttrade bara:
Hur lyckades du Hon smälter knappt i mängden.
Nio månader senare fick paret ett solskensbarn. En liten dotter.
Markus var både lycklig och orolig för Märta. Skulle hon orka?
Att ha ett solskensbarn det är vansinnigt tufft.
Nu är Markus och Märtas dotter åtta år. Hela familjen avgudar henne.
Markus dyrkar Märta.
Bitterljuvt, men lycka ändå.
