Lyckliga kvinnor ser alltid fantastiska ut
Jag minns hur Malin tog det hårt när hennes man svek henne. Vid fyrtio var hon plötsligt ensam, dottern studerade på universitetet i Lund. Och två månader innan hade Erik kommit hem från jobbet och sagt:
Jag lämnar dig. Jag har blivit förälskad.
Hur då? I vem? svarade Malin förvånat.
Så som män brukar lämna sina fruar. Jag har träffat en annan, mår bra med henne, och glömmer dig helt när jag är med henne. Så be mig inte stanna. Jag har bestämt mig, sa han så vardagligt, som om inget särskilt hade hänt.
Han packade snabbt ihop sina saker och försvann. Senare förstod Malin att Erik hade planerat det här en tid, men först då hade han rafsat ihop det sista i väskan och smällt igen dörren.
Malin grät, kände sig övergiven och trodde att hennes liv var över. Det kändes som om allt tagit slut eller bara stannat. Hon ville inte har någon omkring sig. Hon orkade knappt prata med någon när telefonen ringde dottern ringde, en väninna ringde. Malin svarade motvilligt och la på snabbt. På jobbet ville hon inte prata med kollegorna heller, alla såg på henne och vissa verkade till och med håna hennes situation.
Ibland hoppades hon lite ändå:
Kanske Erik tröttnar på henne och kommer tillbaka, och då förlåter jag honom. Jag älskar ju honom.
En lördagsmorgon vaknade Malin tidigt, men låg kvar och drogs till att bara stanna där, varför skynda sig? Mot elvatiden ringde telefonen.
Vem ringer så tidigt? Jag vill inte prata med någon, tänkte hon och lät bli att svara, men kollade ändå på skärmen. Numret var okänt. Tänk om det är Erik? Om han tappat mobilen eller fått den stulen och bytt nummer… och vill komma tillbaka? Borde jag ha svarat?
Medan hon tvekade började mobilen ringa igen.
Ja, hallå? sa hon högt.
Hej! hördes en glad kvinnlig röst.
Vem är det? frågade Malin irriterat.
Malin, är det du? Du låter konstigt… Känner du inte igen din gamla kompis? Det är jag Ingrid.
Malin blev besviken, hon hade hoppats få höra Eriks röst.
Jaha…
Är det verkligen du? Hur mår du egentligen?
Inte bra, svarade Malin och la på. Tårarna rann.
Hon satte sig på soffan för att lugna sig och det dröjde inte länge förrän det ringde på dörren. Malin hoppade till och ställde sig upp med ett fånigt hopp.
Tänk om Erik ångrat sig? öppnade hon dörren.
Hej! sa en vacker kvinna glatt, en kvinna som Malin knappt kände igen som sin gamla vän och klasskamrat Ingrid.
Ingrid var så välvårdad, med klarrött läppstift, snyggt klädd, och hennes parfym fick Malin att rycka upp sig. Efter gymnasiet hade Ingrid flyttat till Stockholm för att läsa på universitet, och sedan dess hade de bara setts en gång, för femton år sedan. Då var de ofta tillsammans, på diskotek, träffade killar, delade hemligheter.
Men Ingrid, vad snygg du är! råkade Malin säga.
Hej, vännen! Jo, jag har alltid varit såhär, men du… hon såg kritiskt på Malin från topp till tå ska du bjuda in mig eller…?
Kom in, sa Malin motvilligt och lät henne komma in.
Ingrid kom inte tomhänt. Hon gick direkt till köket, tog fram en flaska spanskt vin, en prinsesstårta och några apelsiner.
Plocka fram glasen, vi firar att vi ses igen! Jag minns knappt sist vi pratade… Hundra år sedan… pratade Ingrid på, Malin höll sig tyst, ställde fram två glas, skar upp tårtan.
Ingrid slutade fråga ut Malin, öppnade flaskan och hällde upp vin.
Skål för oss! sa hon och drack, Malin följde efter och drack sitt glas tomt.
Ingrid fyllde på och föreslog att de skulle skåla för varandra. Och efter det andra glaset kände Malin plötsligt att hon behövde öppna sig. Det hade samlats inom henne. Ingrid lyssnade tyst, och när Malin pratat klart ryckte Ingrid på axlarna.
Men Malin, jag trodde du hade varit med om värsta tragedin!
Är inte det här en tragedi? Du vet inte hur det känns, din man har inte lämnat dig, sa Malin sorgset.
Nej, men det var faktiskt jag som lämnade honom. Jag tog första steget när jag fick reda på att han träffat en yngre tjej bakom min rygg. Jag skickade skilsmässopappren på en gång han blev chockad, trodde väl han skulle kunna roa sig och jag aldrig skulle få veta…
Men du kanske inte älskade honom.
Det gjorde jag verkligen, sa Ingrid, men jag klarar inte av att bli sårad. Den sortens kärlek måste bort om någon sviker dig är det inte kärlek.
Herregud Ingrid, det låter så enkelt för dig.
Det är det faktiskt. Du krånglar alltid till allt, det har du alltid gjort. Var är din dotter?
Hon pluggar i Lund, bor hos min moster.
Jag förstår. Din Erik har lämnat både dig och sin dotter, men du sörjer fortfarande.
Jag älskar ju honom…
Nu får det vara nog, Malin. Jag ska ta hand om dig. Du har en riktig depression!
Hur då? Tabletter hjälper mig inte.
Nej, vad pratar du om? Vid sån kris hjälper beprövade knep: ny stil, shopping, och kanske en ny kärlek!
Åh, Ingrid…
Nu packar du ihop dig, vi drar till Mall of Scandinavia och svänger förbi frisören där! sa Ingrid glatt och du kommer inte undan! Har du några pengar undanlagt?
Jag har lite sparat, Erik och jag skulle köpa en ny bil.
Tja, Erik klarar sig låt honom vara glad att han har den gamla. Du ska ansöka om skilsmässa och sluta hoppas på honom. Och du ska INTE förlåta honom. Vill du så kan vi se till att han får betala halva för den gamla bilen också.
Nej, låt honom svälja det, sa Malin plötsligt. Men du Ingrid, har du flyttat hem från Stockholm för gott? Du har inte sagt nåt om det.
Ja, för alltid jag vill inte bo där. Så på med vanliga kläder nu, så kör vi iväg på shoppingtur. Just det, Ritva Pettersson ringde mig vi har klassåterträff nästa vecka, så vi går. Många kommer och några av våra gamla killar är också skilda nu. Du minns väl hur Viktor jagade dig ända från sjuan?
Herregud Ingrid, vem vill ha mig jag är ju gammal.
Nu får du skärpa dig Malin! Så får man inte tänka om sig själv, man måste älska sig själv och ta hand om sig. Vi gör dig till en ny kvinna på nolltid, skrattade Ingrid när hon gick ut ur lägenheten. Förresten, du vet min moster Karin, hon bor ju granne med din mamma. Hon ska snart gifta sig för femte gången, men är osäker hon kan inte välja mellan två friarna.
Efter ett par timmar kände Malin inte igen sig själv i spegeln.
Helt otroligt, sa hon. Helt ny hårfärg, kort klippning, aldrig trott jag skulle passa så bra i det. Jag ser yngre och snyggare ut än någonsin. Ja, Ingrid har verkligen räddat mig! Annars hade jag ruttnat här hemma.
Klassåterträffen hölls på ett kafé, nästan alla kom förutom några få som inte kunde resa så långt. Många kände inte igen Malin, och Viktor, nu en framgångsrik man, kunde inte sluta titta på henne.
Malin, jag kände knappt igen dig. Du är så vacker vackrare än när du var i skolan. Jag har ju alltid gillat dig, men du valde Erik från parallellklassen var är han nu?
Han finns inte kvar, han har lämnat mig, log Malin lätt.
Lämnat dig? Det kan inte vara sant ingen lämnar väl en kvinna som du? sa Viktor uppriktigt.
Jo, tydligen. Men det var nog bara till det bättre.
Jag är säker på det, Malin. Jag är också skild sen två år. Det var bra med min exfru, vi har en vuxen son, och jag har mitt företag. Men för två år sen gick företaget dåligt och hon kallade mig förlorare och drog till en yngre kille, kanske mer framgångsrik. Men jag byggde upp allt igen, och nu går det bättre än någonsin.
Ex-maken mötte henne, men kände inte igen henne
Två månader senare gick Malin arm i arm med Viktor längs kajen efter teatern, de promenerade i den ljumma kvällsluften. Plötsligt såg Malin Erik komma gående mot dem, mager och sliten. Han var nog ute på kvällspromenad ensam. Han verkade först inte känna igen henne.
Verkar som hon inte ger honom mycket mat tänkte Malin.
När Erik gick förbi möttes deras blick, och i hans ögon såg Malin frågan är det verkligen hon? De fortsatte förbi, men plötsligt hörde hon hans röst:
Malin?
Hon vände sig långsamt om, log och sa:
Jaså, det är du… Får jag presentera Erik, min ex-man. Och Viktor, du har väl inte träffat min gamla man.
Hej, nej jag kände inte igen dig, sa Viktor. Och jag är Malins blivande man!
Erik tappade hakan, Malin blev lite förvånad själv, för Viktor hade inte sagt något seriöst ännu.
Hur är det? frågade Malin glatt.
Jo… det är väl okej, svarade han. Du har förändrats! Du ser fantastiskt ut.
Malin log igen, tog Viktors hand och sa:
Lyckliga kvinnor ser alltid fantastiska ut.
Så du mår bra nu? mumlade Erik.
Absolut. Och det kan bara bli bättre, sa hon och gick vidare med Viktor, rak i ryggen, samtidigt som hon kände Eriks brännande blick i ryggen.
