När Beata fick veta att hon var gravid blev hennes familj chockad – de gillade inte tanken på att hon var tillsammans med någon de trodde inte skulle stanna länge Beata är en helt vanlig tjej från Göteborg, uppvuxen i en trygg familj. Hon bodde med sin mamma och styvpappa som alltid funnits där för henne. Familjen stöttade Beata i allt, och hon visste att hon alltid var älskad och kunde lita på dem. Hon tog studenten men var osäker på att komma in på universitet, eftersom hennes engelska inte var så stark. Beata bestämde sig för att privatlektioner skulle förbättra hennes engelska snabbare, och hittade till slut Emmanuel, en student från Ghana som bodde i Sverige för att studera. Han kunde flytande engelska och hade gett privatlektioner i flera år. Först gick det trögt, men med tiden började de tycka om varandra och deras relation blev snabbt djupare. De ville inte vara ifrån varandra. När Beata upptäckte att hon var gravid blev familjen chockad. De var inte förtjusta i tanken på att hon var ihop med någon de trodde skulle lämna snart. De såg framför sig hur Beata skulle behöva uppfostra sitt barn ensam, och oroade sig för att barnet skulle sticka ut bland andra barn på grund av sitt utseende. När Emmanuel tog examen reste han faktiskt hem till Ghana, men hade fortsatt nära kontakt med Beata. Båda väntade spänt på att barnet skulle födas, och pratade ofta på telefon och Skype. Beatas barn föddes i tid, men familjens motvilja tvingade henne att flytta till Ghana. Men Beata och hennes man hade svårt med klimatet i Afrika och var tvungna att flytta tillbaka till Sverige. Efter ett tag föddes deras andra dotter. Familjen vägrar fortfarande ha kontakt med dem och Beata tänker inte lämna sin älskade bara för att försöka behaga dem. Nu planerar de att flytta till Kanada, i hopp om att hitta mer toleranta människor där.

När Svea fick veta att hon var gravid, blev hennes familj som fastfrusna i chock. De klarade inte av tanken på att hennes partner snart bara skulle vara ett spår i snön, någon som smälter bort innan våren.

Svea, en alldeles vanlig tjej från Växjö, hade vuxit upp mellan björkarna med mamma och styvfar, som på alla sätt tog faderns plats. Hemma rådde trygghet och kärlek; Svea visste alltid att hon var älskad och att hon kunde luta sig mot dem som mot en gammal tall. Hon avslutade gymnasiet och klarade studenten, men antagningen till universitetet svävade som ett osäkert norrsken hennes engelska var svagare än den tunnaste is.

Svea beslöt sig för att ta privata lektioner för att lära sig språket, och började leta efter rätt person att följa henne genom grammatikens labyrinter. Hon valde Kwame, som hade lämnat sin barndoms Ghana för att studera i Sverige. Han pratade flytande engelska och hade länge hjälpt andra fånga orden i språnget. Först gick lektionerna för Svea som om hon simmade i sirap. Men sakta kände hon hur hon drogs mot Kwame, och snart ville de inte längre vara två inlagda sillar i olika burkar.

När Svea upptäckte att hon väntade barn blev familjen som vindpinade granar i ett oväder. De vred sina händer vid köksbordet, oroade att Sveas älskade snart bara skulle vara ett blekt minne en ovanlig fågel som inte övervintrar. De såg framför sig hur Svea skulle gå ensam genom snön med barnvagn och stickad mössa, rädd att barnet skulle sticka ut som en färgglad fjäder bland vitsippor.

Sen, efter examen, flög Kwame på riktigt tillbaka till Ghana, men deras röster fortsatte sväva genom etern. Svea och Kwame väntade sitt första barn, släppte röda hjärtan genom telefonsamtal och lät värmen lysa genom skärmen på Skype. Sveas barn föddes som sig bör, men familjens arktiska köld drev henne att fatta ett udda beslut: att resa efter Kwame till Ghana.

Svea och hennes man kämpade i Afrikas hetta, längtade hem till röda stugor och kalla sjöar. Klimatet blev för mycket, och de tvingades återvända till Smålands skogar. Med tiden föddes deras andra dotter, men familjen höll sig undan som rädda älgar under älgjakten. Svea vägrade ändå att släppa sin älskade, inte ens för att stilla släktens oro till midsommar.

Nu drömmer de om att flytta till Kanada, där snön är mjuk och människors hjärtan kanske varmare än svensk februarivind i hopp om att finna en plats där deras familj kan vara lika mycket hemma som någon annanstans för en handfull kronor och ett par leenden.