Allt som sker, sker till det bästa Inga Viktorsdotter – mamma till Vlada, formade sin dotter efter sig själv, och Vlada löd i allt. Mamman såg sig som en stark och framgångsrik kvinna och krävde att dottern skulle följa hennes rekommendationer strikt. – Vlada, sa Inga Viktorsdotter strängt, för att lyckas i livet som jag har gjort, måste du gå den väg jag visar dig, inte en centimeter åt sidan. Hoppas du förstår och tar det till dig för livet? – Ja, mamma, svarade dottern. Vlada älskade sin mamma och ville inte göra henne besviken, så hon försökte alltid lyssna på henne. Men ju mer Vlad försökte vara mammas perfekta dotter, desto svårare blev det. Barn är ändå barn, och Vlada var inget undantag – ibland smutsade hon ner sig, rev sönder saker, föll och slog sig. Men i skolan var hon en toppstudent, för hon visste att ett ”G” skulle vara en katastrof för hennes mamma. – Vlada, fy skam! Hur kunde du få ett G, respekterar du inte oss, bli inte ett skamfläck och rätta genast till det! – Okej mamma, sa Vlada lydigt och försökte protestera: – Mamma, det var bara ett G, av misstag… – Det spelar ingen roll, min dotter. Du ska vara bäst och smartast av alla. Vlada tog illa vid sig, men hon ordnade alltid upp sina betyg. Hon slutade gymnasiet med MVG i allt, som det bara kunde bli. Inga Viktorsdotter var nöjd när dottern utan problem kom in på universitetet. – Bra gjort, dotter. Jag är stolt, fortsätt så, sa mamman till slut. Inga Viktorsdotter hade ett eget byggföretag, i en bransch som oftast domineras av män, men hon styrde med järnhand och imponerade till och med på andra manliga företagare. Hon tvivlade aldrig på att dottern skulle arbeta sida vid sida med henne efter examen. Vlada ville förstås bli fri från mammans kontroll, få andas själv och sökte till universitet i en annan stad – men det tog snabbt slut. – Du ska vara under mitt öga och min kontroll, sa mamman – varför en annan stad, vi har universitet här hemma, du studerar här! Vlada kunde inte säga emot. På tredje året blev hon ordentligt kär för första gången. Visst, hon hade dejtat killar förut, ibland i smyg för mamma, men inget allvar. Göran, med charmig leende och blont hår, tog hennes hjärta med storm. Han gick i parallell klass på samma årskurs. Vlada pluggade på som vanligt, men för Göran gick skolan trögare – han ogillade skrivuppgifter. En dag fångade han Vlada i korridoren: – Vlada, hjälp mig med inlämningen, jag har kört fast… – Okej, jag hjälper dig, svarade hon glatt – hon tyckte verkligen om honom. Sedan dess skrev Vlada hans inlämningar, och han tackade henne med sin kärlek och sin närvaro. De gick på bio, fikade, promenerade. Inga Viktorsdotter märkte att något var på gång. – Nu är du kär, va? – Hur vet du det? undrade Vlada. – Det står skrivet i pannan på dig… Presentera honom för mig, jag vill veta vad det är för en kille. Vlada bjöd hem Göran, föräldrarna tog emot honom väl, till och med mamman var inte kritisk. När han hade gått, sa mamman: – Vadå kärlek, Vlada? Han utnyttjar bara dig, är ointelligent och har inget att prata om – vad ser du i honom? – Det stämmer inte, mamma, sa Vlada försiktigt. – Göran är målinriktad, läser mycket och gillar historia. Bara för att du är så smart, behöver inte alla vara det… – Han är inte något för dig, sa mamman bestämt. Men Vlada stod på sig: – Förlåt, mamma, men vad du än säger, jag kommer älska honom och träffa honom ändå. Mamman blev överrumplad och viftade bara avvärjande med handen. – En dag förstår du, han är bara grå och tråkig. Vlada vann sin första seger och gifte sig med Göran efter examen. Hon var glad över att mamman haft fel om honom. Så visade sig att vanligt folk, och till och med ”treor”, kan komma längre och få mer framgång än toppstudenter. Det gick snabbt för Göran – han fick ett bra jobb direkt, medan Vlada arbetade under mammas vinge. Göran hade egen lägenhet, som hans föräldrar gett honom, så när de gifte sig var Vlada nöjd över att äntligen vara fri. Men glädjen blev kortvarig – mamman såg till att dottern började arbeta hos henne. En dag kom Göran hem: – Vladis, jag har blivit befordrad till avdelningschef, provanställning först, men jag ska visa att jag klarar det. Tre månader senare var han fast anställd. Göran gillade inte att Vlada arbetade för mamman: – Så länge du är kvar hos din mamma, kommer du inget vart. Sluta krypa för henne – hon kör över dig, och du bara tar emot! Smärtande för Vlada, men hon visste innerst inne att han hade rätt. Göran slutade snart klaga och blev i stället mer tillbakadragen, vilket Vlada egentligen tyckte var skönt – åtminstone slapp hon ständig kritik. Det viktigaste var ändå att han fanns kvar vid hennes sida. Ytterligare ett år gick, då sa Göran bara och lugnt: – Jag har träffat en annan kvinna och älskar henne. Jag lämnar dig… Hon är äkta, till skillnad från dig. För första gången i sitt liv bröt Vlada ihop. Hon skrek, grälade, slog sönder en tallrik, kastade hans telefon i väggen och slet sönder några skjortor innan hon lugnade sig. Han såg tyst på henne och sa sedan: – Du verkar ha temperament ändå. Synd att jag ser det först nu, och gick. – Jag hatar dig, jag hatar dig! viskade Vlada, samlade sina saker och flyttade hemifrån. Hon berättade inget för Inga Viktorsdotter, visste precis vilket svar hon skulle få. I en månad lyckades Vlada dölja sitt nya liv, men mamman anade ändå. – Vad är det med dig, Vlada, du ser så ledsen ut – har du problem med maken? – Nej, mamma. Jag har ingen make längre. – Herregud, han har lämnat dig, eller hur? När? – I april. – Och du har varit tyst hela tiden? Vlada suckade, men avbröt inte sin mammas kritik över Göran och över henne själv. – Jag varnade dig, men åtminstone slipper du vara hans tjänarinna, och tur att ni inte fick barn. Nästa gång, lyssna på mina råd ordentligt – förstår du? – Mamma, allt som händer, händer till det bästa, sa Vlada eftertänksamt, reste sig och tillade: – Jag jobbar inte hos dig längre, nu räcker det… Hon gick ut ur kontoret, och Inga Viktorsdotter stod förvånad kvar. Vlada bestämde sig för att fly långt ifrån sin mamma, som aldrig skulle låta henne ta ett steg utan kontroll. Hon gick planlöst, satte sig på spårvagnen, klev av på sin hållplats – och föll plötsligt. Foten for ner i en grop, hon satte sig ner av smärta. – Det här saknades bara, tänkte hon. – Hur gick det? En ung man kom fram efter att spårvagnen åkt. Han hjälpte henne upp, och när hon provade att stå, gjorde det ont. – Gör det ont? frågade han omtänksamt. – Väldigt, sa hon med en grimas. – Okej, håll i mig, sa han och lyfte henne till sin bil innan hon hunnit protestera. – Vi åker till akuten, det kan vara en fraktur… – Jag heter Jens, vad heter du? – Vlada. På akuten visade det sig att det bara var en stukning. De la om foten och gav råd. Jens väntade på henne hela tiden och skjutsade henne hem. – Kan jag få ditt nummer? sa han vänligt, ifall du behöver hjälp. Vlada gav numret. Dagen efter ringde Jens. – Vad ska jag ta med mig till dig? Foten är väl fortfarande inte bra? – Du kan ta med juice och frukt. Och lite bröd, jag har inget hemma, svarade hon. En stund senare ringde det på dörren, Vlada hoppade fram och öppnade. Jens klev in med två stora matkassar. – Oj, varför så mycket? – Vi får fira att vi träffats. Jag hjälper gärna till, eller gör allt själv. Kan vi säga du till varandra? Vlada skrattade – med Jens var allt så enkelt. Jens dukade upp, värmde mat i mikron, bjöd på juice. Han förklarade att han inte dricker alkohol. Kvällen blev lyckad. Fyra månader senare gifte sig Vlada och Jens; ett år senare fick de dottern Ksenia. När folk undrade var hon hittat en så underbar man log hon: – Han plockade upp mig på gatan! Tror ni mig inte? Fråga honom själv… Tack för att du läst, prenumererar och stödjer. Lycka till i livet!