Flytta på er lite – vi tänkte bo här i tio år Svärmor tystnade en stund innan hon sa: – Åh, Jenny, Valentina är verkligen en sån där påstridig kvinna… Får hon något i huvudet så… Du måste också förstå: hon vill ju ge Natasha en utbildning… – På min bekostnad? – Jenny stannade framför spegeln. Från spegeln tittade en blek kvinna med rufsigt hår tillbaka. – Tamara, du måste stoppa dem. Säg åt dem att kliva av på närmaste station och ta tåget hem. Jag tänker inte möta dem. De får inte min lägenhet. – Men hur ska jag kunna stoppa dem? – pep svärmor. – De är redan på väg. Valentina har tagit lån för studierna och har inte en krona till boende. Hon hoppades verkligen på din hjälp. Jenny, snälla, säg upp dina hyresgäster – det är ju ändå blodsband… Jenny höjde på ögonbrynen och tittade på sin dotter: – Blodsband? Jag har träffat Natasha, er systerdotter, två gånger i livet! Ska jag kasta ut folk på gatan, ta bort hjälpen till mina föräldrar och min dotters aktiviteter – bara för att din syster har bestämt det? I fickan plingade telefonen till. Mellan vinterjackan och stressen såg Jenny ett sms från Valentina, svärmors syster: ”Hej Jenny! Nu sitter vi på tåget. Vi köpte biljetter till 19:40, är framme i Stockholm i morgon bitti. Möt oss där. Skicka adressen till ettan, vi hann inte skriva ner den sist. Var hämtar vi nyckeln?” Jenny frös till, läste meddelandet tre gånger. Vilken etta? Vilken Natasha? – Mamma, varför dröjer du? – Kalle ropade från köket. – Vi är hungriga! – Kom snart, hjärtat, – Jenny klappade dottern på huvudet, utan att lyfta blicken från skärmen. Hon slog Valentinas nummer. Det svarades direkt, i bakgrunden hördes tågskrammel och skratt. – Hallå Jenny! – Valentinas röst var orimligt entusiastisk. – Fick du vårt sms? Vi tänkte överraska dig – så du slapp stressa med maten, vi köper allt själva! – Vänta nu, Valentina – avbröt Jenny. – Jag förstår ingenting! Vart är ni på väg? – Men till Stockholm, förstås! Natasha kom ju in på universitet, som jag nämnde i våras. På betalplats, men det går bra! Sakerna är packade, nu flyttar vi in i din lägenhet. – I min… vad sa du? – Jenny lutade sig mot väggen. – I lägenheten jag hyrt ut i sex år? Valentina, är du galen? – Äsch, kom igen nu! – Valentinas ton blev irriterad. – När du fick den där ettan efter farmor för sex år sen, sa jag ju: ”Nu har Natasha någonstans att bo när hon ska plugga.” Och du sa inget! Så vi litade på det alla dessa år. – Jag sa inget för att det lät som ett dåligt skämt! – nästan skrek Jenny. – Jag tänker inte släppa in någon. Där bor en barnfamilj. Vi har kontrakt och de betalar i tid. På de pengarna lever mina pensionerade föräldrar och Kalle går på sina aktiviteter. Hur tänkte ni när ni köpte biljetter? – Vi tänkte att vi är släkt! – röt Valentina. – Eller har ni stockholmare tappat allt samvete? Vill du lämna din kusin på perrongen? Har du ringt din man? Vet han att du kastar ut hans släkt? – Han är på jobbresa i Luleå, det är knappt nån mottagning där. Och det är min lägenhet, Valentina. MIN. Fattar du det? Köpt av min mormor och ärvd till mig. Igor har inget med den att göra. – Jaså minsann! Natasha, hör du? Din brors fru bryr sig inte om oss! Men vi syns på stationen i morgon – klart vi reder ut det här. Signalerna blev korta pip. Jenny blev stående, förbluffad. – Kalle, gå till köket och värm resterna själv, – ropade hon till dottern och ringde skakigt svärmor. Tamara svarade efter lång väntan. – Ja, Jenny? – Visste du att din syster och hennes dotter åkt till Stockholm för att ta över min lägenhet? – Öh… Valentina sa något om det… Jag trodde ni var överens, – svärmor pep. – Överens? Jag har hyrt ut i sex år. Hälften av hyran går till mina föräldrars medicin. Resten är Kalles aktiviteter. Du vet hur svårt deras pension är. Varför sa du inte ifrån? – Skrik inte på mig, – svarade svärmor kränkt. – Jag har inget med saken att göra. Får ni ta hand om själva. Ring inte Igor, stressa honom inte, det är viktiga förhandlingar nu. Jenny slängde telefonen på soffan. Hennes man brukar hålla sig utanför familjetjafs men när mamman eller fastrar var inblandade blev han märkligt foglig. – Men Jenny, de är ju från landet, de lever annorlunda… – brukade han säga. – Det är enklare att bara ge med sig … Hon försökte nå honom. ”Abonnenten kan inte nås.” Såklart. När det gäller behövs han aldrig. *** Det blev en storslagen skandal. Valentina ringde från Stockholm klockan fem på morgonen och krävde att Jenny hämtade dem omedelbart. – Vi är trötta, hungriga! Dessutom är det kallt och vi fryser! Sover du fortfarande? Gå upp! Nu! Du ska vara här på femton minuter! Jenny förstod först inte vem som pratade. När hon insåg, fräste hon: – Låt mig vara! Jag tänker inte komma. Ni får inte min lägenhet. Punkt slut. Efter tionde samtalet slängde hon Valentinas nummer i svartlistan. Valentina ringde via dotterns telefon – även den blockerades. Resten av dagen tjatade Tamara: bönade, bad, hotade att bli sur och berätta allt för sonen…. Senare dök Igor – maken – plötsligt upp från sin tjänsteresa. – Jenny, vad har hänt? – var det första han sa. – Mamma gråter och säger att du slängde ut faster Valentina. Jenny kramade om honom och sa: – De kom oinbjudna och ville att jag skulle kasta ut hyresgästerna och låta Natasha bo gratis – minst fem år. Igor, normala människor gör inte så! Och så vitt jag vet bor de redan hos din mamma. Varför kom du hem? – Mamma ringde, – suckade han. – Och faster Valentina bombarderade min mobil… Jenny, ska vi inte låta dem bo där? Tills de hittar studentrum? Jenny skakade på huvudet: – Det blir inga studentrum. De har inte ens sökt. Valentina var övertygad om att de redan hade min etta! Fattar du hur fräckt det är? De letade inte ens. De åkte bara – ”hem till sin lägenhet”. – Mamma säger att du lovade för sex år sen… – Jag sa inget vid farmors begravning, Igor. Jag orkade inte ens lyssna på deras fantasier. – Faster rasar. Hon säger att vi inte längre existerar för henne. Förresten, mamma tog inte emot dem. Det är för långt till universitetet. Jag swishade hennes tiotusen, tror de hittade nåt… – Äntligen! – Jenny klappade i bordet. – Dagens bästa nyhet. Jag ska inte ens bråka om de pengarna. Skönt att slippa dem! Igor suckade djupt. – Jenny, de hyr ett rum i en sunkig andrahandsbostad. Faster säger att där är kackerlackor och alkoholister till grannar. – Då får hon vänja sig. Vill man bo i Stockholm får man kämpa – inte ligga på släktens kontakter! Dem man knappt känner och som aldrig ens har grattat min dotter. Jenny gick till sovrummet, Igor följde efter. – Jenny, det känns pinsamt! Vi lämnar dem åt sitt öde ändå… Tänk om det händer något? Om grannarna är farliga? Är du inte det minsta ledsen över Valentina? Jenny vände sig abrupt: – Igor, jag har en dotter och föräldrar att ta ansvar för. Och en lägenhet som min mormor slitit ihop till. Den slösar jag inte bort bara för att nån 60 mil bort tycker sig ha mer rätt till den. Varför ska JAG offra mig? Säg det! Igor teg, Jenny fortsatte: – Hungrig? Jag värmer mat. Och nu är diskussionen slut. Om du vill hjälpa – gör det från din lön. Min lägenhet är uthyrd, punkt. – Okej. Du har rätt. Jag hade också blivit galen om dina föräldrar dök upp på mina föräldrars landställe och sa: ”Flytta på er lite – vi tänkte bo här i tio år.” Efter middagen, när Igor duschade, kollade Jenny mobilen. Ett oläst meddelande från svärmor: ”Jenny, man kan inte göra så här. Valentina har blivit sjuk av stressen. Kom hit med lite mat, snälla. Ta mycket, så det räcker för ett par tre veckor. Kött, grönsaker, frukt och chokladpraliner. Kaffe, te, hygienartiklar, solrosolja. Lite fisk går bra. Ta inte konserver – det äter inte Valentina. Adress:…” Jenny blockerade svärmor också. Låt henne vila i svartlistan några dar. *** Natten blev lugn – inga samtal från släkten. Valentina dök dock upp tidigt på morgonen – klockan sju prick. Jenny vaknade av att det bankade på dörren. Igor sov, så hon fick öppna. Svärmor syster gav sig på henne direkt: – Du sover minsann varmt och gott! Tänker du alls på hur Natasha och jag har haft det i natt? Riktigt vidrigt, vill jag lova! Kackerlackor i håret, kallt, smutsigt, iskallt golv! Från ena sidan skrålar de ”Gökboet”, och från andra sidan skriker de på varandra. Har du överhuvudtaget nåt hjärta? Hur kan du låta släkten bo under sådana förhållanden? Vet du vad, kära lilla, jag tänker inte bråka. Vill du inte kasta ut hyresgästerna? Fine! Då flyttar Natasha och jag hem till dig! Ni har ju trea, vi tar väl ett rum. Ta det största, vi är trots allt två. Ingen fara, vi stannar bara tre–fyra månader, kanske ett halvår. Sen flyttar jag när dottern vant sig. Jenny tappade hakan. – Glöm den idén! Låt oss inte förstöra relationerna mer. Ska jag ringa polisen? Det är inget problem. Varför skapa mer trubbel för dig själv? Svärmor syster blossade röd – Jenny blev nästan rädd. – Du … Du … Hoppas du får ditt straff, bortskämda stockholmare! Ja, må din dotter få städa hela livet utan utbildning! Räkna med att jag kommer minnas det här. Världen är rund och … vissa saker är hala! En dag kommer du behöva min hjälp och du får aldrig min förlåtelse! Jenny stängde bara dörren rakt framför näsan på släktingen. Valentina skrek några minuter i trapphuset men gav sig sen. *** Bråket med Valentina förstörde all relation till svärmor – Tamara pratar inte längre med sin svärdotter. Igor besöker fortfarande sin mamma, hjälper henne, tar ibland dit sitt barnbarn, men Tamara hälsar aldrig längre på i sonens lägenhet. Jenny är faktiskt lättad – en familjeproblemet mindre.