Du, lyssna på det här vill du höra om min vän Anneli? Hon har haft ett ganska turbulent kärleksliv. Hon ville verkligen hitta en bra man, för ett misslyckat äktenskap hade hon redan haft. Hon har en son, Oskar, nu tjugo år.
Det gick så att hennes man för länge sen blev påkommen med värsta otroheten. Anneli kom hem tidigare än planerat från en konferens och hittar honom halvt påklädd i deras sovrum och i köket står bästa väninnan och kokar kaffe i Annelis egen morgonrock! Trodde nästan inte det var sant! Det blev skilsmässa med detsamma. Väninnan raderades från Annelis liv direkt. Hon orkade inte ens borra ner sig i detaljerna. Han fick ta sina grejer och gå. Oskar, sonen, fick absolut inte träffa sin pappa mer. Då var Anneli inte ens trettio.
Sen gick tiotolv år. Anneli hann bli både fil. kand och doktor i litteraturvetenskap, och vid fyrtio var hon docent och chef på språkavdelningen på Lärarhögskolan i Uppsala. Hon var sjukt uppskattad på jobbet, och under de där tio åren som singel gav hon aldrig upp hoppet om att hitta någon bra. Hon tyckte själv att det var för tidigt för att börja sticka raggsockor och brodera barnbarnstavlor.
Nog fanns det ett gäng intressenter runt henne. Fast ingen fastnade riktigt. En kille friade typ direkt efter första dejten och lånade pengar av henne (vi är ju nästan familj). Sen försvann han. En annan man, änkling, ville mest ha en ny mamma till sina ungar. Han bjöd hem henne och bad genast Anneli att laga middag till hela högen tre små vildar! Anneli fixade middan, matade barnen, men bröt ihop och grät när hon kom hem. Hon tyckte synd om dem, men att ta hand om hela cirkusen, nä, det gick bara inte. Kanske är jag självisk, brukade hon tänka.
Och ju äldre hon blev, desto färre blev alternativen. Till slut, när hon nästan hade gett upp, dök Han upp på horisonten.
Du vet, när Anneli träffade Hamid, var hon först helt säker på att det aldrig skulle bli något. Han var för det första hennes f.d. student, från Iran, 28 år och driver nu en liten bensinmack i Uppsala. En dag svängde Anneli in för att tanka bilen, och där står han! De började snacka, skrattade åt gamla universitetstider. Hamid gav henne sitt visitkort, bara utifall. Efter det svängde Anneli förbi en gång i veckan alltid fulltankat. Han började bjuda ut henne restaurang, symfoniorkester. Anneli tackade jämt nej, tänkte att han säkert inte var seriös. Men Hamid gav sig inte.
Hon minns honom så väl från universitetet. Alltid ambitiös och så charmig hela språkklassen suckade när han gick förbi! På en föreläsning en gång fick hon en snidad ask av honom. I den låg en lapp: Läraren Anneli! Jag älskar dig! Anneli blev knallröd, rev sönder lappen och stack tillbaka asken till honom, högröd i ansiktet.
Nästa dag knackade Hamid på hennes dörr och bad om ursäkt. Anneli bad honom återvända till lektionen. Efter det höll han sig på avstånd.
Men nu, år senare, var de ju två vuxna människor. Varför inte ge det en chans? Så det blev faktiskt en liten romans mellan dem. Första dejten var magisk Hamid var så öppen, charmig och rolig. Inte ett dugg konstlad. Anneli kände sig yngre än någonsin. Hon kallade honom för Henrik, eftersom Hamid var svåruttalat för henne, och han började kalla henne för Aina.
Men Hamid friade aldrig. Han skulle flytta hem till Iran igen och vågade inte gå emot sin familj där. Hans mamma hade redan hittat en brud åt honom hemma i Teheran Nazanin, sjutton år och från fin familj. Anneli övervägde aldrig ens att följa med till Iran. Hur skulle hon bara kunna lämna sin son och sin mamma? Nej, otänkbart. Dessutom, varför skulle hans föräldrar ta emot en äldre kvinna från Sverige?
Så Anneli bestämde sig: nu ska jag bara njuta av tiden vi har, ge honom allt jag har av kärlek och värme.
Hur mycket kvinnligt lycka finns det kvar för mig ändå? brukade hon skoja med sin mamma. Jag ska älska honom så han knappt kan andas! Mamma var allt annat än positiv.
Anneli! Varför måste du hitta någon från Mellanöstern? Räcker inte våra egna Henrik-ar och Erik-ar? Din exman springer ju efter dig som en riktig svensson, ser du inte det? Kan du inte bara förlåta honom?
Mamma, Anders var otrogen. Har du redan glömt? försvarade sig Anneli.
Ja ja, men han har ju bett om ursäkt! Titta bara på dig du gömde dig bland böckerna och disputerade dig bort från honom. Och du vet ju att män behöver lite uppsikt!
Men mamma, du förlät aldrig pappa, trots att han ville komma tillbaka.
Jamen, glöm det! Din pappa stack innan du ens fanns, och hade dessutom tre ungar med en annan. Skulle jag snott honom från deras mamma? Nej! Men din Anders, han är ju ensam och väntar på att du ska kalla hem honom igen. Oskar gillar ju honom fortfarande! avslutade mamma.
Mamma, du får vara lugn. Jag tänker inte gifta mig med Hamid. Jag är för gammal för honom och väntar tills han tröttnar på mig först. Då får vi se vad som händer. Anneli var lugn.
Mamma suckade bara: Gamla hästar gillar också socker, vet du.
Tre år gick, och Hamid sa farväl till Anneli. Jag håller kontakt, kära Aina, sade han.
Anneli var förberedd, men det gjorde ändå ont att ge honom vidare till unga Nazanin. Vid avskedet gav Hamid henne den snidade asken, nu med en liten ring inuti två änglar som håller ett hjärta av diamanter.
Mitt hjärta stannar hos dig, Aina, sade Hamid och kysste henne ömt.
Han reste iväg till Iran.
Ett år senare skickade Hamid ett bröllopsfoto: Min fru Nazanin. Nästa år kom ett nytt foto: Min andra fru Laleh. Hamid berättade att i Iran är månggifte lagligt. Anneli tittade på bilderna utan någon svartsjuka. Vad vet de där unga flickorna om riktig kärlek? Hon gladdes ändå lite åt Hamids sorgsna blick kanske längtade han faktiskt. Men, gammal kärlek rostar, särskilt när ny blåser in.
Så var sagan slut, boken slogs igen. Oskar, sonen, gifte sig så småningom och nu är Anneli mormor. När barnbarnet föddes bad Anneli dem döpa henne till Aina för att bevara historien om den stora kärleken kvar i familjen.
Och Anneli? Hon förlät tillslut (eller kanske bara tyckte synd om) exmannen Anders. Han tog hjälp av svärmor för att bli förlåten, och ja, mamman övertalade Anneli:
Han vet vad han gjort fel nu. Och vem är utan synd? Frestelser drabbar oss alla inte många klarar att stå emot i längden.
Så Anneli och Anders bor ihop igen och försöker hålla ihop sin lilla familj. Anneli har till och med gått kvällskurs i stickning och nu stickar hon små sockor i persiska mönster åt lilla Aina, mormors fina prinsessa.
