Och både i motgång och glädje
Agnes blev änka tidigt, vid fyrtiotvå. Vid det laget hade hennes dotter, Maja, redan gift sig med en trevlig kille från grannbyn och dragit norrut med sin unge make för att “hitta bättre betalt” och tjäna in några rejäla slantar.
Ibland ringde Maja och skämde bort sin mamma med samtal där hon sa åt henne att inte oroa sig allt gick bra, hon hade fått vänner, jobb och nya släktingar. Vid de tillfällena förstod Agnes tydligt att dottern hade dragit sig undan. Som en avskuren brödskiva.
Det fanns inget jobb längre för Agnes i byn, den enda skolan där hon hjälpt till i köket hade de stängt för länge sen.
Arbetslös, men inte rådlös, började Agnes åka buss bort till nästa ort två gånger i veckan, där hon sålde mjölk och ost till sina trogna kunder.
Pengarna räckte knappt till hushållet, men å andra sidan hade Agnes inget att klaga på egentligen. Hon bodde ensam och levde på sin egen mjölk, ost och de grönsaker hon odlade i trädgårdslandet.
Det fanns sällan tid för tankar på ensamhet. Hela gårdsplanen yrde av höns, gäss och änder och i ladugården stod hennes ko Selma och råmade, medan katten Smillan for runt benen. När alla fått sitt mat och rent strö hade dagen redan passerat.
En gång om dagen, oftast på eftermiddagen, brukade Agnes sätta sig på sin lilla pall vid fönstret och luta sig tillbaka med en kopp kaffe, och bara njuta av utsikten över omgivningarna.
Det fanns verkligen något att titta på: lugna björkar som dansade långsamt i vinden under den enorma himlen.
Bakom björkarna sprutade en kallkälla ur marken från den källa hon hämtade sitt dricksvatten. Vattnet var friskt och klart, det samlades i en liten damm.
Och med så fint smultronställe var det kanske inte så konstigt att Agnes en morgon vaknade av oväsen utanför huset.
Hon gäspade, svepte på sig mammas gamla flanellmorgonrock och gick ut på trappen.
Hon stack ut huvudet och kikade på ett gäng människor som undersökte omgivningarna och diskuterade högljutt. En av dem, en välklädd man i lång rock, såg ut som ledaren, så Agnes gick fram.
God morgon! Ursäkta, men vad har ni för er här egentligen?
Mannen vände sig direkt, sneglade på hennes hus och frågade:
Bor du här? Jag har nyss köpt tomten här intill och tänkte bygga ett hus. Så vi blir nog grannar.
Jaha, grannar, minsann?
Agnes gick in igen, alldeles skakad. Hon ville så gärna veta mer om vem den nya grannen kunde vara, så hon fick fart på sig och gick genast ner till den lilla affären.
Där stod alltid pratsamma Monika bakom disken, och hon var självklart uppdaterad om läget.
Jo, det är visst någon rik företagare som köpt upp tomten, berättade Monika. Han ska bygga hus inte åt sig själv, utan åt sin tvillingbror som tydligen är sjuk. Läkarna har sagt att han ska bo närmare naturen, och här är det ju fina omgivningar och friskt vatten från källan.
Företagare alltså, tänkte Agnes högt. Kanske han vill öppna butik här, det hade inte suttit fel med några nya jobb till byn
Nej men du, nu drömmer du, skrattade Monika.
När Agnes klev ut ur butiken stötte hon nästan ihop med Håkan, brödbilens chaufför, som just bar in en stor back fylld med brödlimpor.
Tjena Agnes, kan du ta och hålla upp dörren?
Tjena själv, det är klart jag kan, log hon och höll upp den.
Håkan gick förbi, såg på henne och sa:
Vad har du så bråttom till? Ta en färsk limpa här, den är knappt ur ugnen.
Agnes rodnade och tog limpan och ropade:
Monika, skriv upp den på mig, jag betalar sen!
Hon rodnade inte bara för limpan Håkan hade visat intresse i flera år, men Agnes ryggade alltid undan. Han var sex år yngre, och någon i byn hade sagt att hon var för gammal för honom. Hon hade förbjudit sig själv att tänka på honom.
Fast Håkan hade ingen brådska att gifta sig, och hans blick sökte ändå alltid hennes.
***
Bygget drog igång snabbt. När ett storstilat nytt hus snart tronade mitt på ängen och lamporna lyste om kvällarna, kunde Agnes inte låta bli att gå dit och presentera sig.
Hon klev genom den nya säkerhetsdörren, höll på sin äppelkaka och ropade:
Hallå, grannar! Önskar er en god dag!
Det doftade trä och färg. Två män och några kvinnor i arbetskläder kikade fram.
Vem söker du?
Oj, jag bor i huset där borta. Jag bakade kakor och tänkte bjuda er också.
Tack, svarade en av kvinnorna, tog fatet med kakan.
Ja, jag tänkte fråga också… Finns det kanske nån extrajobb? Jag kan tapetsera, måla eller städa Nej?
En av hantverkarna skakade på huvudet:
Det är nog inget, vi har en hel firma här som gör allt inne. Ta det med ägaren när han kommer om några dagar.
Jaha, suckade Agnes, då går jag väl hem
Extraknäck blev det alltså inget av.
Hon återvände hem, tittade på sitt slitna lilla hus som ändå var hennes eget.
Men det som mest gjorde henne ledsen var att grannarna verkade inte vilja veta av henne.
Förr var det helt annat. Byggde man nytt eller flyttade in, då kom man och knackade på och presenterade sig.
Men här hade den nye aldrig ens klivit över till henne.
***
Men sen förändrades allt. Först när huset fylldes med julbelysning och sedan när flyttlasset kom.
Agnes stod med näsan klistrad mot fönstret när lyxbilar och flyttkartonger tömdes utanför. En välklädd ung kvinna i ljus pälsjacka klev självsäkert in.
“Nå, en riktig skönhetsdrottning”, tänkte Agnes. “Såklart man får sådana gäster när huset byggts av en affärsman.”
Men tvillingbrodern, han som allt byggts till, såg hon aldrig till. Bara kvinnan, som max en gång i veckan gick till affären.
Agnes stötte ofta på henne, försökte småprata, men kvinnan gjorde min av att ha ätit surströmming, sa ett stelt hej och gick snabbt förbi.
Tydligen tycker hon att hon är för fin för oss, suckade Agnes.
Så gick över ett år. Agnes slutade försöka få kontakt, och brydde sig inte ens om gästerna längre. Varje vecka kom det en dyr bil, en stilig man bar in kassar i huset.
Men så en dag vände det.
Det knackade på dörren, och grannfrun kom in.
Jag såg att du har ko och höns. Kan du sälja kött till mig? Och gärna smör, grädde, potatis om du har. Jag betalar!
Såklart, svarade Agnes, och började rota i matförrådet.
Bara det, fortsatte grannfrun, butikens kött håller inte måttet och grädden smakar konstigt
Agnes plockade fram en påse högrev ur frysen, de hade slaktat en ungtjur nyligen.
Här är kött, det är färskt, du behöver knappt koka det länge.
Hur länge behöver det koka? frågade kvinnan försiktigt.
En och en halv timme, sa Agnes.
Så länge?
Jadu min vän, ibland måste kött koka ännu längre. Men det ordnar sig, jag hjälper dig.
Om jag bara vill steka i stekpanna då? förskräcktes kvinnan.
Det går också bra.
Fast Jag kan inte steka kött. Kan du steka hos dig med potatis och så hämtar jag maten färdig?
Agnes såg på sin gäst, som mest såg ut som någon som aldrig jobbat med händerna.
Kan du laga mat alls? undrade Agnes.
Vackra kvinnan ryckte på axlarna:
Nej, faktiskt inte.
Vad heter du?
Svea. Och du?
Agnes, men du kan kalla mig Agge. Jag kan laga lunch och middag till er mot en liten slant.
Det vore så skönt att få hjälp! Kan du komma nu?
Javisst.
Agnes packade ihop maten, låste huset och följde med.
Grannhuset var som taget ur en inredningstidning: allt nytt och läckert.
I vardagsrummet satt en butter man kring fyrtiofem och läste. Han såg upp och rynkade pannan.
Vem är det här nu då?
Svea fjäskade lite:
Älskling, det här är Agnes vår hjälpreda, hon ska laga mat åt oss!
Jag är faktiskt er granne, presenterade sig Agnes. Kul att ses.
Jaha, svarade mannen strävt.
Kom nu, sa Svea snabbt och visade köket.
Svea suckade otåligt:
Gör nåt gott, tack.
Agnes reagerade över sättet de tilltalade henne på, men tiden var knapp så hon började snabbt med maten.
En timme senare stod köttgryta och kokt potatis på bordet.
Så fick Agnes sitt efterlängtade extrajobb.
Ägaren, tystlåtne Erik Olsson, gav henne lön varje vecka. Efter ett tag blev han vänligare god mat gör underverk!
Agnes märkte också att Svea aldrig städade efter sig. Ingen bäddade eller städade. Så Agnes tog en spann och såpskurade huset rent.
Svea såg trumpen ut och Erik skakade på huvudet:
Ingen har bett dig städa.
Men det var ju så smutsigt att jag inte kunde se på, förklarade Agnes. Men vill du inte betala mig för det, då gör jag det inte igen.
Erik nickade.
Efter det märkte Agnes hur affärsmannen, som byggt huset, helt slutade dyka upp. Svea slutade handla i butiken. Plötsligt var hon sur:
Diska inte, lämna det, jag fixar. Ta inte med kött igen vi vill bara ha potatis, ägg och mjölk. Laga mat på det.
Agnes undrade:
Har något hänt?
Ja! Jag står inte ut här! Inga köpcentrum, inga kaféer, ingenting!
Några dagar senare fann Agnes dörren olåst och huset uppochned. Vemod och tomhet låg över allt.
Svea! ropade hon.
Svea är inte kvar, hördes från köket.
Agnes fann Erik vid köksbordet, flaskor överallt.
Vad har hänt, Erik? Har ni bråkat?
Säg inte hennes namn. Hon har stuckit, lämnat mig, bara en lapp: Livet här är inget för mig.
Erik såg på Agnes:
Agge, har du kött? Stek åt mig, snälla.
Agnes tvekade men gick och hämtade.
Medan maten puttrade städade hon hela nedervåningen.
När maten blev klar slängde sig Erik fram och åt direkt från pannan med kniv.
Men Erik! Man äter inte med kniv från stekpannan, kom nu, jag lägger upp åt dig.
Han satte sig, såg på henne och sa:
Du är fantastisk, Agnes. Jag älskar dig.
Agnes blev helt ställd det var länge sedan någon sagt så.
Sätt dig här, drick med mig, sa han och drog henne nära.
Jag dricker inte.
Men Erik var redan överförfriskad och höll fast henne medan han mumlade smicker.
Äktenskapet
Efter det började folk viska i byn. Agnes märkte blickarna på affären. Bara Monika på Ica kom fram och frågade hymlande varför hon köpte cigaretter och ost när hon aldrig brukade äta sånt.
Till grannen, såklart. Jag jobbar ju hos honom, svarade Agnes.
Men Monika lutade sig fram och pratade viskande:
Men varför äter du alltid med honom nu? Och sover där? Han är ingen bra karl för dig, Agge. Han kommer bara såra dig.
Agnes blev röd och samlade ihop sina varor.
Du spionerar alltså på mig?
Nä, men hela byn pratar, du vet
Agnes suckade och sa högt så alla hörde:
Ja, Erik och jag är tillsammans och vi är kära.
Monika tittade misstänkt. Byborna tisslade vidare.
När hon lämnade butiken stod Håkan där som tidigare, men sa inte ett ord gick bara med sin brödback. Agnes kände sig illa till mods.
Förr blev hon nästan glad när Håkan rödde och blev nervös. Nu mötte han knappt hennes blick.
***
Väl hemma gick Agnes numera direkt till Erik. Han pratade om bröllop, huset skulle bli deras gemensamma.
Hon började vänja sig vid att sköta även hans hushåll. Varje morgon sprang hon till sitt hus för att fixa djuren och elda i kaminen.
Men Erik byggde en hage så att alla djur kunde flyttas över; allt blir enklare efter bröllopet.
***
Och Erik höll sitt ord. På utsatt dag tog han taxi med Agnes till stadshuset och de gifte sig.
Han satte en ring på hennes finger.
Vad fin den är! Är det guld?
Självklart, tappa den inte.
Agnes dukade upp bröllopsmiddag när de kom hem, men Erik satte sig med spritflaskan.
Du dricker lite väl mycket nu, Erik? skojade hon och pillade på ringen.
Jag är ju lycklig! Stek mer kött, nu!
Det finns inget! Jag gjorde ju sallad
Vadå inget? Kon står där borta!
Men, Selma är min mjölkko, hon slaktar vi inte!
Erik slog näven i bordet:
Jag har sagt KÖTT! Skjut på.
Agnes sprang byn runt och bad om hjälp att slakta, men ingen ville ställa upp. För kallt, för jobbigt.
Till sist sa Håkan ja, lite surt.
Varför gör du dig av med kon?
Agnes skämdes.
Det har blivit för dyrt sade hon, men vågade inte berätta sanningen.
Han hjälpte ändå.
Nästa dag var det avklarat. Håkan hjälpte till att bära in köttet.
Var är din karl? Han kunde väl hjälpa till?
Han är ju stadsbo, sade Agnes. Ovan vid gårdsjobb.
Här har du, tack, sade hon.
Håkan såg henne djupt i ögonen och drog henne nära men just då kom Erik ut på trappen, dyngrak.
Hallå, frugan! Vem står du här med?! Ge mig kött och sängvärme, nu!
Håkan såg argt på Agnes:
Är ni gifta nu alltså?
Ja, svarade hon, frusen och ledsen.
Håkan slängde köttet i snön, tog sina verktyg och gick.
Dottern
Äktenskapet blev snabbt tröttsamt. Erik åt och drack, mest kött lärde sig till och med att laga det själv.
Gården blev tyst. Bara katten Smillan jamade.
Du får slänga ut den där katten, sade Erik. Jag vill inte ha honom här.
Dottern Maja kom på besök, såg på sin nya styvfar som satt däckad över flaskan vid bordet.
Hon skällde på sin mamma:
Tycker du det här är att vara gift?!
Snälla flicka, gnäll inte. Erik är en hygglig man, han har bara svårt att anpassa sig till landet.
Mamma, jag ser vad han är! Och du är hans tjänarinna fast ni är gifta!
Men se vilket lyxhus jag bor i nu!
Det är inte ditt. Och kallar du det lycka? Du har lämnat ditt gammal hus för den här mannen. Tänk om han slänger ut dig?
Maja packade ihop och åkte hem samma dag.
Ta kött med dig, bad Agnes och rusade till förrådet. Men dörren var låst.
Hon gick till Erik och frågade om nyckeln.
Han gjorde en grimas:
Inga barn får något härifrån.
Hur menar du nu?
Inga barn! Det är vårt!
Maja gick. Agnes blev djupt sorgsen.
Vid nattningen sade Erik:
Min bror är död. Huset står på honom nu ska hans fru ta över. Hon har ringt och krävt att vi lämnar huset.
Men… Erik, vad gör vi nu?
Gör som man gör på landet kämpa! Få barn, vägra flytta, lås dörren, slåss för huset!
Agnes bara skakade på huvudet:
Jag klarar inte det där.
Erik svepte ett glas:
Fega då, men vi får väl flytta hem till dig.
Han åt kallt kött direkt ur grytan och gapade vidare om sin gamla flamma som dragit när pengarna slutade komma.
Agnes gick ut, vred om nyckeln till förrådet och hittade nästan inget kvar. Erik hade bytt ut allt kött mot sprit.
HUR kunde du?! Allt mitt slit nu är vi utan mat!
Jag har ju dig, svarade han glatt.
Gå åt helvete, Erik! Jag skiljer mig i morgon.
Epilog
Skilsmässan gick igenom men där slutade inte historien.
Erik försökte ta hennes hus. En natt smög han in då Agnes sov och lade sig bredvid henne.
Men herregud! Vem är här?! skrek hon.
Ta det lugnt, Agge, det är bara jag, din Erik.
Dumhuvud, stick härifrån!
Hon rusade, barfota genom snön, och knackade på hos Monika.
Monika öppnade och Agnes rasade in.
Tomppa! Lås dörren han är lös!
Vem?
Exet Du hade rätt hela tiden, han är ett as
Agnes gömde sig hos Monika i veckor tills Erik drog från byn.
När hon till sist vågade sig hem igen fann hon huset tömt på allt skafferiet, källaren, kylen, allt var länsat.
Agnes satte sig vid det tomma bordet och grät.
Så gick det med äktenskapet tänkte hon. Blev av med allt.
Då klev Håkan in med Smillan i famnen.
Agge, jag har pratat med Erik han lämnar dig i fred nu. Och katten din har jag haft hemma han fångar en mus om dagen!
Agnes slängde sig om halsen på både katt och Håkan.
Åh, tack, Håkan!
Men Agge, vill du komma hem till oss tills vidare? Mamma har bastun varm, jag har fixat fika, och du borde inte sitta ensam i ett kallt hus.
***
Så småningom gifte sig Agnes och Håkan. Maja förlät sin mamma och kom hälsa på ibland.
Erik drog till stan och ryktades ha gift sig med en äldre änka där.
Grannhuset togs över på sommaren av änkan efter affärsmannen. Hon visade sig vara trevlig och vänskap slöts direkt.
Agnes frågade henne en dag vad Erik egentligen led av. Grannfrun flinade bara:
Erik? Sjuk? Ha! Det enda han lider av är för mycket sprit. Min man försökte hjälpa honom en gång, trodde han skulle bättra sig här på landet. Men Erik har alltid varit densamme ett riktigt ljushuvud var han aldrig.
Och så gick livet vidare för Agnes, nu med värme och kärlek i ett hem hon själv valt.
