I MITT LIV HAR JAG ALDRIG TAGIT NÅGOT SOM INTE ÄR MITT
Redan när hon gick i skolan kände Elna både avsky och avund mot Agnes. Hon avskydde henne för att Agnes föräldrar var notoriska alkoholister, alltid med tillfälliga jobb och knappt några pengar alls. Agnes gick ofta hungrig, klädd i slitna gamla kläder, och var alltid nedstämd. Då och då fick hon stryk av sin pappa antingen för att han druckit för lite, för mycket eller för vad som helst egentligen.
Mamman skyddade aldrig sin dotter, då hon själv var rädd för makens hårda hand. Den enda ljusglimten i Agnes liv var hennes farmor. Varje månad gav farmor sin älskade sondotter en liten lön från sin blygsamma pension för att hon skött sig. Agnes visste förstås att även när hon ställt till det, skulle farmor låtsas som hon inte märkt något och ändå ge henne pengarna. Hela 50 kronor! För Agnes var det månadens lyckligaste dag! Hon sprang till kiosken och köpte glass (till sig själv och farmor), lite nötchoklad och några geléhallon.
Varje gång försökte Agnes spara godsakerna så att de skulle räcka hela månaden. Men efter ett par dagar var allt slut. Då tog farmor sin egen glass ur frysen och sa:
Ta min, lilla vän, jag har faktiskt ont i halsen idag.
Konstigt, tänkte Agnes, farmors hals börjar alltid göra ont just när godiset är slut
Hon hoppades i smyg alltid att farmor skulle avstå sin del.
Elnas familj var raka motsatsen. Hemmet var välordnat, kylskåpet fullt och föräldrarna tjänade gott. De daltade med dottern, köpte trendiga kläder ja, ibland lånade flickorna i klassen klänningar och väskor av Elna. Hon saknade inget, var mätt och välklädd.
Men Elna avundades ändå Agnes för hennes förtrollande skönhet, för hennes värme och förmåga att komma överens med alla, trots allt det svåra hemma. Själv ansåg Elna det ovärdigt att ens prata med Agnes. När de möttes i korridoren gav Elna henne en kylig blick, som om Agnes var en isbit. En gång, inför alla, ropade Elna:
Du är en nolla!
Gråtande sprang Agnes hem till farmor och berättade vad som hänt. Farmor satte sig bredvid henne, smekte hennes hår och sa:
Gråt inte, lilla Agnes. Säg bara nästa gång: Du har rätt jag är välsignad av Gud.
Agnes kände sig faktiskt lättare till mods.
Elna var förstås också vacker, men det fanns alltid något kyligt och otillgängligt över henne.
I klassen fanns också den populäre ynglingen Viktor. Han var en klassisk buspojke, dålig på läxor men alltid glad och med påhitt. Betygen var röda i lärarnas pennor, men ändå tyckte de om honom för hans humor, värme och för att han egentligen var ofarlig.
Så småningom började Viktor följa Elna hem efter skolan. Varje morgon stod han och väntade på henne vid skolporten, bara för att de skulle kunna gå in tillsammans till klasskompisarnas kommentarer:
Titta, där kommer brudparet!
Till och med lärarna visste att något höll på att gro mellan Viktor och Elna.
Sista skoldagen kom, studentbalen surrade förbi som ett rus, och så var de vuxna. Flickor och pojkar for ut i livet åt var sitt håll.
Elna och Viktor gifte sig snabbt, eftersom Elna väntade barn och det gick inte längre att dölja, hur dyrt hennes bröllopsklänning än varit. Fem månader senare föddes lilla Sofia.
Agnes började arbeta direkt efter gymnasiet farmor hade gått bort, föräldrarna väntade sig nu pengar från henne. Friarna fanns, men ingen riktigt grep tag i hennes hjärta, och dessutom skämdes hon för sina föräldrar. Hon valde att avvakta.
Tio år passerar.
Utanför Beroendekliniken på Södermalm står två par: Agnes och hennes mamma, Viktor och Elna.
Agnes känner genast igen Viktor. Han har blivit en stilig man. Men Elna ser hemsk ut: mager, med darrande händer, tom blick och gammal redan som 28-åring.
Viktor ser ursäktande på Agnes.
Hej, klasskompis, säger han.
Hej, Viktor. Jag ser att det är svårt för dig. Har det varit så här länge? frågar Agnes snabbt.
Ja… det har pågått länge, säger Viktor blygt.
En kvinna som dricker är en katastrof. Jag vet, jag har levt med det hemma. Min pappa tog livet av sig med flaskan, säger Agnes och känner sorg både för sig själv och Viktor.
Efter besöket byter Viktor och Agnes nummer för trygghetens skull. Det är lättare att dela sorgen. Snart börjar Viktor ofta komma förbi Agnes och fråga om råd, eftersom hon har mer erfarenhet.
Hon delar frikostigt med sig om hur man hanterar beroende hemma, olika behandlingsmetoder och vad man absolut inte ska försöka sig på… Hon vet: fler män drunknar i flaskan än i havet.
Det visar sig att Viktor och dottern Sofia länge bott själva medan Elna flyttat tillbaka till sina föräldrar. Han ville skydda Sofia från en oberäknelig mamma.
Droppen kom när Viktor kom hem från jobbet och fann Elna liggandes packad på hallgolvet, medan treåriga Sofia klättrade upp på fönsterbrädan, redo att trilla ut från femte våningen. Viktors mått var rågat. Det gick inte längre. Elna ville inte ha hjälp; hon trodde allt var under kontroll, att hon närsomhelst kunde sluta. Men hon drogs bara djupare ner.
Skilsmässan blev ett faktum.
En kväll bjuder Viktor ut Agnes på en restaurang och berättar att han varit förälskad i henne ända sedan skoltiden. Han vågade bara aldrig, trodde hon skulle tacka nej. Sedan blev Elna gravid, och livet rullade på… Mötet på kliniken ser han nu som ödet. Att prata med Agnes är som honung för själen.
Viktor friar till Agnes. Han vinner hennes hjärta. Hon har också tyckt om honom länge, men ville aldrig gå emellan Elna och honom. Nu finns inga hinder längre. Viktor är fri och älskar henne, och Agnes känner sig äntligen utvald.
De gifter sig stillsamt och Agnes flyttar in. Sofia är först avvaktande mot den nya kvinnan. Hon förstår att pappas kärlek nu ska delas. Men Agnes omfamnar henne med sådan värme att Sofia till sist själv vill kalla henne mamma. Några år senare får Sofia en lillasyster, Matilda.
En dag ringer det på dörren hemma hos Viktor och Agnes. Agnes öppnar och på tröskeln står… Elna. Agnes känner igen henne på rösten Elna luktar sprit och ser eländig ut, djupt försjunken i sitt missbruk.
Du orm, du har stulit min man och min dotter! Jag har alltid hatat dig, väser Elna.
Agnes rör inte en min. Hon står där, vacker och trygg.
Jag har aldrig tagit något som inte är mitt. Du lämnade själv din familj utan att förstå varför. Jag har aldrig sagt något illa om dig. Jag tycker faktiskt synd om dig, Elna…
Lugnt stänger Agnes dörren.
