FRIMÄRKET
Erik har lämnat Karin, suckade mamma tungt.
Vad menar du? frågade jag förvirrat.
Jag är lika ställd, faktiskt. Han var på tjänsteresa i en månad. Kom hem som en annan människa. Sa till Karin att han tyvärr älskar en annan, mamma blev tyst och stirrade ut i tomma luften.
Sa han så, rakt ut? Det måste vara ett missförstånd. Usch, jag började känna ilska mot min syster Karins man.
Saga ringde mig och berättade att mamma mådde dåligt, hon hade kallat på ambulans. Det visade sig att Karin fått någon sorts nervös sjukdom som gjorde det svårt att svälja, mamma såg bekymrat ut och blinkade snabbt flera gånger.
Ta det lugnt, mamma. Visst, Karin kanske la onödigt mycket på att sätta Erik på piedestal. Dansade alltid efter hans pipa. Nu får hon betala priset. Men ändå, jag tror inte Erik menar något allvarligt med den där andra Han älskar ju både Karin och Saga, jag ville inte tro det jag hört.
Erik och Karin hade haft en vild kärleksaffär, passion utan gränser. De gifte sig efter bara två månader. Snart föddes deras dotter, Saga. Allt var stabilt, tryggt, förutsägbart Tills allt rasade.
En lavin från fjällen.
Så fort jag kunde, åkte jag hem till Karin. Sådant är svårt att prata om, speciellt med någon så nära.
Men Karin, hur gick det här till? Förklarade Erik sig ens? Har han blivit galen? jag bombarderade henne med frågor.
Åh, Lina, jag är helt chockad. Var kom den där kvinnan ifrån? Har hon förtrollat honom, eller? Erik blev som besatt, kutade till henne direkt. Gick inte att stoppa. Han sa bara att livet måste levas, inte slösas bort. Slängde ihop sina grejer och åkte. Jag känner mig överkörd tårarna bara rann längs Karins kinder.
Vi får se, Karin. Kanske ångrar han sig, din förrymda man. Sånt har hänt förr, jag höll om min gråtande syster.
…Men Erik kom aldrig tillbaka.
Han flyttade till en annan stad. Med sin nya fru.
Kerstin var arton år äldre än Erik. Åldersskillnaden störde dem inte alls, de var otroligt förälskade och lyckliga. Själen har ingen ålder, brukade Kerstin säga leende.
Erik var som förhäxad av Kerstin. Hon blev hans fyr i livet.
Kerstin var verkligen speciell
Hon kunde älska, och låta bli att älska. Vild, fri. Lika lätt som hon kunde säga fina saker kunde hon vara hård och kall med orden också.
Erik avgudade sin Kerstin.
Han undrade ofta:
Var har du varit hela mitt liv, min Kerstin? Jag har letat efter dig i halva livet
Och Karin? Hon svor att hämnas på alla män.
Hon var vacker. Alla vände sig om efter henne, både kvinnor och män.
På arbetet började hon ha en romans med chefen. Fick honom helt på fall.
Karin, gift dig med mig. Jag ska göra dig rik. Du kommer leva som en drottning, jag lovar.
Nej tack, Patrik, har fått nog av äktenskapet redan Kom, vi sticker till havet i stället. Behöver frisk luft till Saga, log Karin och blinkade finurligt.
Då åker vi, älskling
Sven, däremot, han var enklare. Hjalpte till hemma, fixade och renoverade i Karins lägenhet. Friade aldrig han var redan gift.
Karin snurrade dem båda runt sitt lillfinger
Det var ingen fråga om kärlek till dem. De hjälpte henne överleva, trassla ihop sorgen, och det var allt.
Karin längtade så efter Erik. Hon såg honom i drömmarna om natten, vaknade i tårar. Minnena rev upp hjärtat, ett våldsamt sug efter att få vara nära Erik.
“Varför vill jag inte släppa taget? Vad gjorde jag för fel mot honom? Jag var ju snäll, omtänksam, försökte alltid behaga. Vi bråkade aldrig”
Åren gick.
Karin levde vidare, ibland log hon förföriskt mot Patrik, ibland skickade hem Sven till sin familj igen.
Saga hann fylla tjugo innan hon tordes hälsa på sin pappa.
Hon tog tåget, funderade på vägen hur samtalet skulle inledas med “den andra”, Kerstin.
Framme i den nya staden.
Hon ringde på dörren.
Du måste vara Saga, i dörren stod en ovanlig kvinna.
“Mamma är så mycket vackrare,” tänkte Saga.
Och du är Kerstin? förstod Saga direkt.
Ja, välkommen in. Pappa är inte hemma, men kommer snart, Kerstin visade henne köket.
Hur har du det? Och mamma? Kerstin blev lite stressad. Vill du ha te eller kaffe?
Kerstin, hur lyckades du ta pappa från familjen? Han älskade ju mamma, det vet jag, Saga såg henne rakt i ögonen.
Sagt och gjort, Saga, i livet kan man aldrig veta. Kärlek ger inga garantier. Ibland drabbar passionen oväntat hårt, ibland förändrar ett möte allt. Universum bestämmer. Ibland förstår man inte ens varför. Då får man helt enkelt byta partner i dansen. Det går inte att förklara, Kerstin satte sig trött.
Men kan man verkligen inte hejda sig? Och familjeansvar? Saga förstod inte Kerstins tankar. Hennes blick var som ett spjut.
Nej, lilla vän, svarade Kerstin kort.
Tack för att du är ärlig, Saga avböjde artigt kaffet.
Vill du ha ett litet råd, Saga?
En man är som ett frimärke: ju mer du spottar på det, desto hårdare sitter det fast, skrattade Kerstin. Och förresten, mot män gäller det att vara stål ibland, ibland sammet Förresten, jag och din pappa har just grälat ordentligt.
Tack för rådet. Kan jag vänta på pappa? undrade Saga.
Det vet jag inte. Han har bott på hotell i en vecka. Jag kan skriva upp adressen, Kerstin hastade ner några ord på en lapp. Här, ta den.
Saga blev nästan glad över det. Nu kunde hon prata med pappa i fred, utan henne där.
Hej då. Och tack för kaffet, Saga försvann snabbt ut genom dörren.
Hon letade reda på hotellet. Knackade på hos sin pappa.
Erik blev uppriktigt glad över att få se sin dotter. Han blev lite generad.
Saga, jag hade faktiskt tänkt åka hem idag Du vet, grälet och allt det där
Pappa, det är ditt liv. Jag ville bara träffa dig, Saga tog försiktigt hans hand.
Hur är det med mamma? Erik frågade ändå.
Det är lugnt, pappa. Vi har vant oss vid att klara oss själva, Saga suckade.
De fick en varm kväll tillsammans på hotellet, pratade lugnt, skratt och några tårar
Pappa, älskar du fortfarande Kerstin? frågade Saga plötsligt.
Väldigt mycket. Förlåt, min tjej, sa Erik ärligt.
Jag förstår. Men nu måste jag skynda. Tåget går snart, Saga reste sig.
Kom och hälsa på, Saga. Vi är ju ändå släkt, Erik såg generad ut.
Ja såklart, Saga skyndade sig ut.
När hon kommit hem bestämde hon sig för att följa Kerstins råd.
Inte älska, inte öppna sig, inte tro på tomma löften från män. Strunta i allt.
Men efter tre år dök någon speciell upp. Karl. Han var skapad för Saga. Han var hennes gåva från ovan
Saga kände det genast. Hon visste, på en gång
När man möter den rätta, är ingen annan intressant
Karl höll om sin kvinna med hela hjärtat och släppte aldrig taget. Han nådde hennes själ på ett sätt ingen annan gjort. Saga förälskade sig utan krav, utan villkor. FullständigtOch Karin? Hon betraktade sin dotter där hon skrattade med Karl över middagsbordet en sval junikväll. Solen glittrade i Sagas hår, som om livet själv skimrade genom henne. Karin log tyst inombords; så här såg frihet ut, tänkte hon. Inte det där jagande, inte hämnd och inte längtan efter någon som vänt ryggen utan vilan i att älska och bli älskad tillbaka, när den tiden väl kommer.
När kvällen drog ihop sig och staden tystnade, gick Saga och Karl en sväng längs stranden, barfota i sanden under ett pastellfärgat molntäcke. Karl stannade, la handen på hennes kind.
Hur vet man, Saga? Att det blir rätt? frågade han stilla.
Saga mindes Kerstin och allt som svajat kring ordet kärlek hela hennes barndom. Hennes svar blev lågt men klart:
Man vet inte säkert, Karl. Men ibland känns det som ett frimärke som aldrig vill släppa taget, trots regn eller tårar. Då är det bara att stanna kvar. Ibland är det så enkelt.
Och när hon vände sig om och såg Karin i fönstret, vinka småleende, förstod hon att styrkan inte låg i att aldrig falla utan i att våga öppna hjärtat igen, mot alla odds.
Att livet liknar ett brev. Någon gång måste man posta det, även om man inte vet var det landar.
