Nyårsmiraklet
Linus, hur kunde du glömma det här? Jag påminde dig både muntligt flera gånger i morse, och dessutom skrev jag ett sms! Elin såg på sin man med en blick full av lätt besvikelse.
Han stod i dörröppningen till köket med hopdragna axlar och ett förläget ansiktsuttryck.
Jag vet inte själv, Elin… Det bara försvann ur huvudet, helt ärligt, försökte Linus förklara.
Och mobilen då?
Tog aldrig upp den ur fickan, såg aldrig ditt meddelande
Nu började Elin koka inombords.
Men det där nya bilbatteriet glömde du inte att köpa, eller hur? Men det att vår dotter skulle ha ett paket under granen, det försvann ur huvudet?
Det försvann Bilverkstaden stängde åtta, jag skyndade mig ju, hann inte tänka på annat. Förlåt.
Ibland känns det som att den där gamla Volvon du släpar på är viktigare för dig än Stina, suckade Elin och slog sig ned på pallstolen. Blicken halkade mot köksklockan.
Fem i elva. Sent, svart utanför fönstren, och nu gick inget längre att göra. Att inte kunna göra något åt saken blev som en iskall sten i magen.
Älskling, prata inte så där Jag älskar Stina och det vet du. Det var inte meningen. Jag glömde. Det kan väl hända alla?
Det händer inte mig, Linus! Elin kände för att skrika, men väste fram det för att Stina inte skulle råka höra.
Linus försökte närma sig för att släta över bråket med en kram, men hon vred sig undan, vände ryggen till och började ösa ut rödbetssallad i en skål.
Hela eftermiddagen har jag lagt på den här salladen för att han åtminstone skulle bli glad… och så glömmer han köpa julklappen till Stina!.
Jag borde alltid göra allting själv, mumlade Elin tyst för sig. Istället litar jag på dig, Linus. För att du är ansvarsfull, trodde jag.
Elin, jag vet att det var fel men egentligen det är ju inte världens undergång, sa Linus. Tänk om det inte ligger något paket under granen? Vi får säga till Stina att
Vad? Så vad säger vi då, älskling? Att pappa har minnesförlust vid trettiofem? Eller att bilbatteriet var viktigare?
Vi säger att Tomten hade så mycket i år så han inte hann. Jag kan köpa presenten i morgon, och ge till henne låtsas att den är från Tomten.
Var då? De flesta affärer har stängt imorgon, kanske ICA men där finns inga leksaker. Nä, Linus, suck…
Det var inte konstigt om Elin var frustrerad.
Sedan Stina föddes har deras familj haft en varm tradition: på tolvslaget nyårsnatten samlas de vid granen
och hittar presenter.
Stina älskade den kvällen. Hon trodde på Tomten, på magi, och på nyårsnattens under. Hon var alltid så förväntansfull och glad att se om det hon önskat faktiskt låg där.
I kväll hade Stina redan kikat under granen flera gånger (man vet aldrig, kanske Tomten kommer i förväg!) och pratat om vad hon längtat efter.
Tror du Tomten kommer med cykel i år? Eller kanske rullskridskor, som Elsa i trean har?
Elin log. Hon hade bett Linus köpa rullskridskor, Stina hade önskat sig det länge.
Oftast var det Elin själv som köpte presenten till Stina, men Linus hade blivit utkallad till jobbet så Elin tänkte att han kunde ju lika gärna köpa den på hemvägen.
Linus var hemma efter åtta, och först två timmar senare, när Elin dukade fram och frågade i förtroende om paketet, mindes han plötsligt han hade inte köpt något
Kan vi inte försöka vara glada ikväll ändå, föreslog Linus och försökte ännu en gång omfamna sin fru. Det var inte meningen. Om du vill kan jag berätta för Stina själv, hon förstår säkert.
Elin svarade inte. Hon fortsatte dukningen, men saltade sin rödbetssallad med tårar i ögonvrån. Hur kan man bara glömma barnets present?
Hon trodde ända till slutet att Linus måste ha gömt presenten någonstans, men nu var klockan för mycket allt var ju stängt.
Behöver du hjälp? frågade Linus osäkert, stående i dörren och betraktade Elins uppdukade tallrikar.
Tack, men det är lugnt allt är redan fixat.
Just då rusade Stina in i köket, lycklig efter jultecknade filmer på TV.
Mamma! Pappa! Det är mindre än två timmar kvar till tolvslaget! Snart kommer Tomten med mitt paket!
Elin spände ögonen ilsket i Linus. Sen log hon åt Stina för att inte förstöra firandet, för plötsligt föddes en plan. Hon skulle helt enkelt lägga ett kuvert med pengar under granen och på kuvertet skriva: Till Stinas rullskridskor.
Det var såklart inte vad dottern önskat sig, men det var i alla fall bättre än ingenting.
Kanske allt ändå kunde ordna sig.
*****
Vid elva satte sig familjen vid bordet. Samtidigt knackade det på ytterdörren.
Linus, har du bjudit någon? frågade Elin förvånat. Jag har i alla fall inte bjudit någon granne.
Inte jag heller Kanske någon från trappen? Jag kollar, ni kan hälla upp mer cider så länge.
Linus öppnade dörren och en storväxt skäggig man i gammal röd sliten jacka stod utanför. Snarare någon utan hem än tomte det märktes på både lukt och utseende (mindre parfym, mer något annat).
Kan jag hjälpa dig? Hittade du fel dörr eller ska du fråga om pengar? Jag säger direkt, du får ingenting. Det går ändå till sprit.
Nej nej, jag ska inte be om pengar. Har det rätt okej, sa främlingen glatt.
Okej? Menar han allvar? Linus ryckte på munnen, han brukade bry sig om hemlösa men just nu lät det så absurt.
Men vad vill du då? Linus klev ut i trappuppgången och slöt dörren efter sig för att stänga ute doften.
Jag hittade en kattunge här i trappen, ser du vilken fin. Tänkte höra, är det någon som saknar den? Kanske er?
Linus log avmätt.
Han inser nog att det är lönlöst att tigga pengar, men försöker sälja eller bli av med kattungen istället.
Jag har aldrig sett den där katten. Och vi har aldrig haft några djur här hemma.
Men vill ni inte ha den? En liten tjej kanske skulle bli glad?
Jaha, nu är det där försöket man förväntade sig tänkte Linus, och skakade på huvudet.
Nej tack.
Okej sa mannen besviket. Då får jag väl ta katten till sopcontainern, då finns åtminstone kartonger att gömma sig i och kanske lite mat.
Mannen vände sig om för att gå, men Linus stoppade honom hastigt.
Vänta, vad menar du, slänga kattungen? Lämna den här om du inte orkar, men inte vid soporna!
De slänger ändå ut den, men bland soporna finns det kartonger och kanske något ätbart.
Linus hade aldrig varit särskilt intresserad av djur, men någonting stack till. Att tänka sig att den lilla skulle vara ensam hela nyårsnatten
Om han hade haft tid att tänka, hade han kanske väntat. Men allt gick så fort där inne väntade julbord, frun, dottern och nu stod mannen redo att försvinna ner i trappan…
Okej, ge hit kattungen! Linus tog den fluffiga lilla saken. Kasta den inte på soptippen.
Som du vill! log mannen och lufsade iväg mot trappan.
*****
När Linus kom tillbaka till lägenheten kikade Elin och Stina oroligt ut från köket.
Du var borta jättelänge. Hände det nåt?
Nej, allt bra, log Linus, gömde kattungen bakom ryggen och bad stilla böner om att den skulle hålla sig tyst.
För om Elin fick veta då kanske det blev Linus, inte bara kattungen, som åkte ut i snön. Men han behövde förbereda henne, hitta argument för varför han en timme före midnatt hade släpat in en hemlös kattunge utan att fråga någon.
Vem var det som kom då? Elin såg misstänksamt på honom.
Jo det var vår granne, Lasse från våning fem. Han ville ha råd om bilbatteri.
Jaha! Du som är expert på sådant. Gå och tvätta händerna nu och kom till bordet, snart tolvslaget.
Ja, ge mig fem minuter!
När frun och dottern försvann till köket, smög Linus med kattungen genom lägenheten och letade febrilt efter bästa gömstället.
Inget på balkongen för kallt. Badrummet för riskabelt. Sovrum eller barnrum klart no-go. Vardagsrummet återstod…
Linus, hur länge ska du stå där? ropade Elin irriterat.
Kommer, älskling!
Han bars in kattungen till bokhyllan, satte den på nedersta hyllan och lämnade skåpdörren lite på glänt. Sen sprang han till köket.
*****
Gott Nytt År! ropades det utanför.
Linus skålade med sin familj, önskade dem traditionellt god hälsa och lycka.
Stina ställde ifrån sig cidern och rusade in till vardagsrummet. Elin insåg då plötsligt att kuvertet med pengarna inte låg under granen, vilket Linus märkte av blikten hon sände honom. Allt var alltså hans fel!
Jo, nu får du förklara allting för henne själv!
Men Stina verkade inte ens besviken. Istället hördes hennes förtjusta rop genom lägenheten, starkare än allt fyrverkeri utanför.
Mamma! Pappa! Kolla vad Tomten lämnat under granen!
Linus och Elin sprang raskt in och stannade till i dörren. Där stod Stina och höll en liten vit, darrande kattunge i famnen.
Jag har längtat efter en kattunge, och Tomten har gett mig en! Jag vill kalla honom Snöboll! Ropade hon så stolt att tårarna glittrade i ögonen.
Stina höll hårt om sin nya vän och Elin drog åt Linus åt sidan.
Och det här? Var kom den ifrån? Din idé?
Snälla, håll dig lugn, Elin, så förklarar jag allt! Linus började genast försvara sig.
Men varför bråka? Titta bara på Stina, så lycklig hon är Du kunde ha sagt att du hade planerat en överraskning, då hade jag aldrig blivit arg, sa Elin och kramade honom.
Linus stod tyst han förstod knappt själv hur enkelt allt löste sig.
Men vissa säger ju, just på nyår kan allt hända Dottern lyste av lycka och Elin log, allt tack vare lillkatten och
Plötsligt mindes han mannen från trappan.
Elin, det är något jag måste berätta
Han viskade något i hennes öra och hon bara nickade, förvånad men tacksam.
*****
Jaha, Gösta, nu har vi placerat alla kattungar, än en gång lyckades vi, sa den skäggiga till sin vän på bänken utanför huset. Kanske dags att smyga tillbaka till källarskjulet innan någon låser dörrarna.
Mm, tur ändå, Yngve. Ditt trick med sopcontainern fungerade ju.
Ja du, ibland får man chansa. Men bara någon som verkligen bryr sig om en kattunge tar hem den när de får höra sopor som alternativ.
Jo du
Så nu får småttingarna det varmt och gott.
De två hemlösa satt kvar strax utanför huset där de tidigare under kvällen placerat fyra vita kattungar, funna nere i samma huskällare; nu fick alla fira nyår på olika sätt. Fler människor rörde sig förbi än annars, men ingen körde bort dem. Flera log och önskade dem gott nytt år tillbaka.
Plötsligt slogs porten upp och ut kom Linus. Han såg sig om och sprang mot bänken där de båda satt.
Vill han lämna tillbaka kattungen? undrade Yngve högt, när Linus närmade sig.
Är det där han? Sa Gösta förvånad.
Gott nytt år, grabbar! ropade Linus glatt och räckte fram en kraftig kasse. Vi har fixat nyårsmat åt er, från mig och Elin.
Tack, det hade vi inte väntat oss, svarade Yngve och Gösta leende.
Och den här är från mig, sa Linus, och presenterade en flaska mousserande vin. Så ni slipper fira med bara kranvatten.
Titta på oss nu, Yngve, i år blir det nyår på riktigt! utbrast Gösta med ett lyckligt skratt.
Linus skulle precis gå, men stannade till.
Var firar ni ikväll förresten?
I källaren, log Yngve. Torrt och varmt och kartonger att sova på.
Hörrni, följ med mig istället.
Fem minuter senare öppnade Linus garageportarna. Ni får slå er ner här. Det finns bäddsoffa, värme, bord och bestick. Jag ställer ut bilen så ni får mera plats.
Nej men vi ryms, försökte Yngve.
Nä, låt bilen stå ute. Ingen fara. Bara ta det lugnt med bubblet!
Absolut, vi skålar bara symboliskt, sa Yngve genast.
Bra. Jag tror på er. Och i morgon kommer jag förbi igen. Vem vet, kanske kan jag hjälpa er vidare på något sätt också.
Oväntat, mumlade Gösta.
Det kan du ge dig på, sa Yngve.
Det blev en märklig natt, en riktig nyårsnatt där magi och vänlighet liksom rörde vid alltet och allting blev lite annorlunda.
