Jag är 45 år och släpper inte längre in gäster i mitt hem.
Jag har märkt att vissa människor, när de hälsar på någon, helt glömmer bort att de faktiskt är gäster. De beter sig ohyfsat, lägger sig i, och verkar aldrig ha bråttom hem.
Förr älskade jag att bjuda hem folk och vara en riktigt generös värdinna. Men det ändrades snabbt. Efter att jag fyllde fyrtio tappade jag lusten att bjuda in folk. Varför ska jag göra det? Det är bara stressigt att ha sådana gäster.
Min senaste födelsedag firade jag på en mysig restaurang här i Stockholm. Det var faktiskt fantastiskt så tänker jag fortsätta fira hädanefter. Nu vill jag förklara varför.
Att ha en tillställning hemma kostar en hel del. Bara för en enkel middag behöver man lägga ut ganska mycket pengar. Och om man dessutom ska ordna något inför jul eller andra högtider, ja då drar utgifterna lätt iväg. Gästerna kommer oftast med enkla små presenter, det är tuffa tider för alla. Sedan blir de kvar länge in på natten. När de väl har gått vill jag bara vila, inte stå och diska ett berg med tallrikar eller städa halva natten.
Jag väntar inte längre på någon innanför mina egna fyra väggar. Jag städar och lagar mat när det passar mig, utan stress. Förr, efter stora fester här hemma, brukade jag känna mig helt slut och nedstämd. Nu efter högtiderna har jag tid att ta ett långt bad och gå och lägga mig tidigt.
Jag har fått mer tid över och använder den på ett klokare sätt. Om mina vänner tittar förbi på en kopp te så blir det vad det blir, även om jag inte har några bullar hemma. Idag säger jag vad jag tycker. Vill jag vara själv, så visar jag enkelt vänligt men bestämt att besöket är slut. Det kanske låter lite hårt, men jag bryr mig inte. Min egen trivsel kommer först.
Det mest förvånande är ändå att de personer som älskar att gå hem till andra sällan, eller aldrig, själva bjuder hem gäster. Det är mycket enklare för dem att roa sig hemma hos någon annan, utan att tänka på att städa eller laga mat själv.
Bjussar du hem folk ofta? Skulle du säga att du är gästvänlig?
