Jag var tvungen att skaffa ett eget kylskåp, så att mamma inte tog mina matvaror.
Jag var tvungen att ställa in ett separat kylskåp, säger Lovisa. Alltihop är så märkligt, men det gick inte att göra på något annat sätt. Jag har inget emot att sälja lägenheten och dela på pengarna, men hon vill inte ens höra talas om det.
Lovisa har precis fyllt 24. Hon har högskoleutbildning och har fått ett jobb, men hon är fortfarande ogift. Livet i hennes egen bostad är ganska sällsamt. Hon äger hälften av lägenheten. Tidigare tillhörde den hennes pappa. När hon var fjorton dog han, och hon och hennes mamma Ebba fick ärva lika delar.
Det var tunga år för familjen efter pappans plötsliga bortgång, de stod utan försörjning. Ebba hade slutat arbeta när Lovisa var liten, hon ville inte ta ut något föräldraledighet utan stannade bara hemma med Lovisa, eftersom maken tjänade bra och de hade gott om pengar. Efter pappans död grät hon ofta: Vem ger en kvinna över fyrtio ett jobb nu, vad ska jag göra, bli städare?
Lovisa berättar vidare: Jag fick efterlevandepension, men mamma kunde inte låta bli att gå på spa och köpa nya saker, även fast vi knappt fick pengarna att räcka. Min morbror hjälpte henne ett tag, men sedan fick han nog.
Min morbror sa till Ebba att hon måste hitta ett jobb någonstans. Han har ju två egna barn och kan inte försörja oss alla. Efter ungefär ett år kom Ebba hem med en ny man. Han hette Rune. Ebba sa att han nu skulle bo hos oss. Hon hoppades att han skulle lösa pengaproblemet genom att gifta sig igen. Rune tjänade faktiskt rätt bra, men stämningen med styvdottern var alltid spänd.
Runes ord ekade ofta i Lovisas huvud: Du gör bara av med pengar här. Du borde tvätta eller städa i stället. Varför måste du plugga? Tänker du börja på universitetet? Vad ska du med det till, du borde jobba! Eller tror du att jag alltid kommer att försörja dig?
Lovisa svarade aldrig. Visst fick hon efterlevandepension, men pengarna gick direkt till mamma. Ebba ville inte försvara henne mot Rune, av rädsla att förlora mannens försörjning.
Hur klarar vi oss utan honom? sa Ebba till Lovisa. Bråka inte, bara gör som han vill. Han är den som hjälper oss.
Lovisa lyckades ändå börja universitetet och hitta ett jobb. Ändå såg alla henne som en extra mun att mätta, någon som hängde på Runes lott. Han räknade ständigt ut vad hon kostade i månaden.
Sex månader efter att jag börjat jobba kunde jag köpa mitt eget kylskåp, berättar Lovisa. Jag ställde det i mitt rum, eftersom Rune låste kökskylskåpet.
Har du jobb? Då kan du stå för din egen mat, sa Rune.
Ebba höll tyst. Och även när Rune visade Lovisa elräkningar och kvitton, och krävde att hon skulle betala för år av kostnader, sa hon inget. Till slut blev Rune av med jobbet. Då började både han och Ebba plötsligt invadera Lovisas kylskåp varje dag. Alla räkningar hamnade hos Lovisa. I början betalade hon dem. Men efter att Rune varit arbetslös i nästan ett år, fick hon nog och satte ett lås på sitt kylskåp. Ebba blev förstås rasande, och hävdade att Rune alltid varit den enda som dragit in pengar.
Lovisa sa: Om du vill, hjälp mig istället. Jag är inte den första som har fått börja dela upp allting i det här huset. Gå och skaffa ett jobb.
Nu har Rune flyttat ut ur lägenheten. Ebba har tröttnat på en man som inte bidrar. Men Lovisa har ändå inte tagit bort låset från kylskåpet. Hon tycker att även Ebba borde börja jobba. Vad tror du, gör hon rätt?
