3 mars
Jag och min fru, Märta, lever inte direkt i överflöd vi försöker bara få vardagen att gå ihop, så gott det går. Vi båda arbetar, men lönerna räcker inte särskilt långt. Jag skulle säga att de är små. Vi har dessutom en fyraårig dotter som heter Linnéa. Alla föräldrar vet ju hur dyrt det är att ha ett litet barn i dagens Sverige, särskilt när hyran, maten och förskolan slukar nästan allt vi tjänar.
Som om vi inte hade nog, har min fru bestämt sig för att hjälpa sin mamma, Inga, med hyran. Vi själva kämpar för att få kronorna att räcka och ändå måste vi också stötta svärmor med pengar. Det märkliga är att Inga mår hur bra som helst och skulle lätt kunna ta ett deltidsjobb. Jag hade själv kunnat ta fler timmar, men jag måste ju ta hand om Linnéa efter förskolan och någon behöver passa henne, tills Märta slutar sitt skift. Varje gång jag frågat Inga om barnvakt säger hon nej, för att hon “inte orkar” och att hennes hälsa inte tillåter det.
Men sedan hörde jag att svärmor åkte på semester och ingen billig sådan. Märta berättade det när hon sa att jag måste ta bussen tvärs över Stockholm för att vattna Ingas blommor medan hon var borta. Jag blev riktigt irriterad. Den tiden hade jag ju kunnat använda till lite extra jobb, eller bara för oss hemma.
Men det som verkligen gjorde mig konfunderad var Ingas nya livsstil. Plötsligt gick hon runt i designhandskar, klänningar från trendiga affärer, och visade upp nya väskor. Jag funderade på var pengarna kom ifrån. Märta hade alltid beklagat sig över att hennes stackars mamma “inte kunde betala hyran själv”, och här åkte hon tydligen på spaweekends och shoppade loss. Hade hon kanske träffat en rik beundrare?
En dag noterade jag att Märta drog runt på samma väska varje dag, och den verkar bli tyngre för varje vecka. När hon var i duschen passade jag på att kika. Där låg elektronikdelar. En av datorerna kände jag igen den tillhörde min vän Jesper. Nästa dag på jobbet berättade Jesper att min fru hade börjat extraknäcka. Hon fixade elektronik privat.
Så där kom alltså pengarna ifrån. När jag till slut frågade Märta om alla extrapengar gick till hennes mamma så bekräftade hon det direkt.
Så Linnéa och jag får gå i urväxta kläder och lappa våra sockor, medan du skickar din mamma på spa och köper märkeskläder åt henne?
Det är MINA pengar. Jag får väl göra vad jag vill med dem.
Då var det nog för mig. Jag föreslog att om hennes mamma är så viktig, kan de lika gärna flytta ihop. Jag funderar fortfarande på om det var rätt, men ibland måste man dra en gräns för att skydda sin lilla familj. Det viktigaste jag har lärt mig är att kommunikation och gemenskap i familjen är allt annars riskerar man att allt faller isär.
