Linnea, du måste förstå, läget är helt åt skogen, suckade Erik Pettersson tungt, medan han gned sig i pannan. Karin har tjatat hål i huvudet på mig i två månader nu.
Hon har fått upp ögonen för någon utbildning åt Emil på Malta. Ja, vår son, alltså.
Säger att grabben måste få en bra start i livet, bättra på engelskan. Men pengar då? Du vet ju själv att jag är mellan jobb.
Linnea lyfte långsamt blicken mot sin far.
Och du har kommit fram till att sälja sommarstugan är bästa lösningen? frågade hon lågmält.
Har du något bättre förslag? Han log halvhjärtat, lutade sig fram. Stugan står ju bara där. Karin sätter aldrig sin fot där, hon tycker det är tråkigt, och myggen
Hon vet inte ens att stugan inte har stått i mitt namn på flera år. Hon tror att vi lägger ut den på Hemnet och lever gott.
Du är ju en klok tjej, Linnea. Vi gör så här: du säljer stugan på riktigt nu. Tar tillbaka precis varenda krona du lånade mig för tio år sen!
Resten, det där som blivit över tack vare marknadspriset, det får jag. Familjeöverenskommelse.
Du går inte minus, eller hur? Du får tillbaka ditt, och hjälper pappa på kuppen.
Han hade bjudit in sig själv. De hördes knappt längre han hade haft en ny familj länge, och Linnea hade aldrig riktigt passat in. Hon misstänkte att han bara var där för att låna pengar igen, men förslaget lät nästan knäppt.
Pappa, minns du vad som hände för tio år sen? började Linnea när han pratat klart. När du kom till mig och sa att du behövde pengar till en operation och återhämtning.
Kommer du ihåg?
Erik Pettersson grimaserade.
Sånt behöver vi inte rota i nu. Jag blev ju frisk, tack och lov.
Du kallar det gammalt? Linnea skrattade torrt. Det där var mina pengar jag hade sparat varje öre i fem år. Till handpenning på en egen lägenhet.
Jag stod i butik på helgerna, struntade i semestrar, snålade in på det mesta. Och så du arbetslös, utan egna besparingar, men med ny fru Karin och sonen Emil.
Du tog allt jag hade.
Jag var desperat, Linnea! Skulle jag bara lägga mig bakom någon buske och ge upp?
Jag erbjöd dig hjälp fortsatte hon, ignorerade honom. Men sa ärligt att jag var rädd att stå med tomma händer om nånting hände dig.
Du har ju en laglig arvinge, Karin. Hon hade nog slängt ut mig från stugan på två sekunder.
Minns du hur vi förhandlade i en vecka, pappa? Du vägrade skriva kvitto, blev sur.
Hur kan du tro illa om din egen pappa!
Jag ville bara ha någon trygghet.
Och du fick ju ditt trygghetspapper! avbröt Erik. Vi skrev över stugan. Den blev din, på riktigt.
Jag sålde den till dig för småpotatis, bara så att jag kunde betala min operation.
Men vi var väl överens: jag får använda stugan, och när jag fått tillbaka fotfästet så köper jag tillbaka den.
Det har gått tio år, sa Linnea kort. Tio år, pappa. Har du ens nämnt att du vill köpa tillbaka den? Betalat in en enda krona? Nej.
Du har bott där varje sommar, odlat dina tomater, eldat upp ved som jag betalat för.
Fastighetsskatten den står jag för. Takarbetet för tre år sen mitt ansvar.
Du har bott där som kung, gottat dig i naturen, medan jag kämpat med min lägenhetslån.
Erik torkade svetten i pannan med en näsduk.
Jag har ju inte jobbat, Linnea Du vet, det tog tid att återhämta sig efter cancern, och sen är man ju inte purung heller. Inget jobb, ingen inkomst.
Karin också hon är sådan där känslig själ, blir förstörd av kontorsjobb.
Vi lever på hennes små Tradera-försäljningar, knappt så det räcker.
Känslig själ? Linnea började gå av och an i köket. Och jag då, är jag pansarvagn?
Jag jobbade två jobb för att betala av lånen, och dessutom bekosta ditt sommarspa i din stuga?
Nu har Karin bestämt att stugan ska säljas, så Emil kan åka till Malta?
Min stuga, pappa! Min!
Tekniskt sett ja, men det var ju bara provisoriskt. Jag är din pappa. Jag gav dig livet! Ska du nu snåla om tio kvadrat när din bror behöver ett lyft?
Bror? Linnea tvärstannade. Jag har träffat honom två gånger. Han har aldrig hört av sig, varken till födelsedag eller jul. Och Karin har hon en enda gång undrat hur jag mår, hur jag kämpade ekonomiskt?
Hon tror ju fortfarande att du äger halva Södermalm och bara har en dålig period. Du har ljugit för henne i tio år, pappa.
Erik vände bort blicken, skamsen.
Jag ville bara lindra allting Gör henne inte orolig.
Hon hade blivit hysterisk om jag sagt att stugan är borta.
Borta?
Linnea, sluta haka upp dig på ord! Han höjde rösten nu. Jag kommer här med ett erbjudande! Stugan är värd fem gånger mer än när du köpte den. Marknaden har exploderat!
Du tar tillbaka dina 300 000 kronor, som du gav mig till operationen. Det är väl rättvist? Och resten alltså, cirka 700 000 kronor till mig.
Emil behöver vägledning, Karin tanden fixad, och bilen måste bytas ut den rasar snart ihop.
Du klarar dig ju ändå lägenhet i Stockholm och allt. Bara hjälp familjen!
Linnea såg på honom och kände inte längre igen sin far. Var var han som brukade läsa sagor för henne?
Nej, sa hon knappt hörbart.
Vadå nej? Erik gapade som en nors.
Jag säljer inte stugan. Och absolut inte en krona över.
Stugan är min. Det kan du både läsa i lagboken och tänka ut med samvetet.
Du har bott där gratis i ett decennium, återhämtat dig, njutit av skärgården. Se det som mina underhållsbidrag till dig.
Men nu är det slut.
Är du allvarlig? färgen steg honom högt upp i ansiktet. Ta det sista från din far? Hade det inte varit för mig, hade stugan inte ens funnits. Den byggde morfar!
Just det, morfar. Han skulle gjort en volt i graven om han såg att du vill sälja vårt sommarhem för att bekosta nåt hobbyprojekt på Malta till en nittonåring som knappt orkat lyfta ett finger.
Linnea, du måste förstå! Skrek Erik, reste sig. Du är skyldig mig! Jag har ju uppfostrat dig! Om du inte går med på det här, då
Jag berättar för alla vilken snåljåp du är. Jag berättar för Karin och så fixar hon ett sånt kalabalik, du anar inte!
Vi drar det till domstol! Får köpekontraktet ogiltigförklarat! Ockeravtal, ja! Du tog min stuga när jag var sjuk!
Linnea log snett.
Kör hårt, pappa. Jag har kvar alla kvitton från sjukhuset och alla insättningar i ditt namn.
Och köpekontraktet, som du skrev under, frisk och klar i knoppen, hos notarien.
Karin kommer bli förvånad när hon inser att du sålde stugan innan Emil ens började lågstadiet.
Var det inte det arvet du pratade om?
Linnea nu lät han mjuk och nästan ömklig. Snälla dotter. Karin har det jobbigt nu.
Om hon får reda på sanningen då är det slut. Hon är femton år yngre, är med mig för tryggheten.
Ingen stuga, inga pengar då är jag värdelös för henne. Vill du se din pappa sova på Centralen?
Det borde du kanske funderat på tidigare, Linnea kände ilskan koka. När du gick arbetslös i tio år, eller lät Karin dra på sig lån för att du lovade henne guld och gröna skogar på min bekostnad!
Så du tänker bara strunta i oss? Erik sträckte på ryggen. Egen dotter, minsann. Fina fisken, Linnea
Gå hem till Karin, berätta som det är. Det är din sista chans att inte tappa allt.
Kvävs av den där stugan då! väste Erik och stampade ut. Men du har ingen pappa längre! Hör du? Glöm mitt nummer!
Han försvann med ett ilsket ryck. Linnea skrattade torrt för sig själv: förlorat något man egentligen aldrig haft?
Han stack ju när hon var sju.
***
Det ringde lördag morgon, okänt nummer.
Hallå?
Är det Linnea? Hon hörde direkt att det var Karin. Vad tror du om dig själv, lilla snörpmaja?
Tror du inte vi vet hur du lurade Erik? Han har berättat allt!
Du stoppade pappren framför honom när han var drogad efter operationen!
God morgon, Karin, sa Linnea lugnt. Om du vill prata får vi göra det civiliserat.
Civiliserat? Pff! Advokaten har redan förberett stämningen!
Min jurist sa att ett sånt här avtal kan man riva upp lätt. Du utnyttjade din pappas sjukdom och tog familjens arv för spottstyver.
Vi ska dra dig inför rätten!
Karin, lyssna noga.
Jag förstår att du hört din version av Erik. Men jag har allt på papper: pengarna gick till hans vård.
Jag har dessutom alla hans sms under tio år där han tackar mig för att jag håller stugan igång och låter honom bo där.
Får jag fråga domaren: Titta här, Tack, Linnea, för att du sköter om stugan och släpper in din gamla pappa.
Vad tror du händer då?
Karin blev tyst på andra änden.
Du är en riktig häxa, väste hon till sist. Räcker det inte med lägenheten? Ska du ta det sista från din bror? Emil behöver utbildning!
Då får Emil ta ett jobb, svarade Linnea. Det var vad jag gjorde vid den åldern.
Och du, Karin du kanske borde höra sanningen. De där aktierna Erik mumlat om?
Vadå för aktier? rösten darrade.
De som aldrig funnits. Han gav dig småsummor han fått från mina insättningar och påstod det var utdelning från någon fond.
Kolla hans Swishhistorik, så får du se. Farsgubben har levt på min bekostnad och skyllt på hälsan.
Och jag satte mig själv i skuld för att rädda hans liv. Fick reda på det här först nyligen.
Karin slängde på luren. På kvällen fick Linnea ett sms från pappan.
Bara tre ord: Du förstörde allt.
***
Hon svarade inte. Efter några dagar hörde grannen vid stugan av sig med skvaller.
Karin hade skrikit och kastat ut Eriks saker genom fönstret, tills polisen kom.
Tydligen hade Karin redan tagit ett stort lån med stugan som säkerhet för Emils framtid, säker på att snabbt kunna sälja.
Erik fick flytta ut. Karin ansökte om skilsmässa när hela charaden klarnat.
Emil, van vid curling, ville mest spela tv-spel och bytte snabbt adress till flickvännen. Gubben får skylla sig själv, sa han.
Vart Erik tagit vägen vet Linnea inte. Och hon tänker inte undra.
