– Onödigt att säga, men allt är mitt fel! – Min pojkväns syster gråter. – Jag kunde aldrig föreställa mig att något sånt här skulle hända! Nu vet jag inte hur jag ska gå vidare eller hur jag ska reda ut allt utan att tappa ansiktet. Min pojkväns syster gifte sig för några år sedan. Efter bröllopet bestämdes det att det nygifta paret skulle bo hos makens mamma. Hans föräldrar har en stor trerumslägenhet och bara en son. – Jag behåller ett rum, resten är ert! – sa svärmodern. – Vi är alla vettiga människor, så det kommer säkert fungera. – Vi kan alltid flytta ut! – sa maken till sin fru. – Jag tycker inte det är fel att försöka leva under samma tak som min mamma. Om det inte funkar kan vi alltid leta hyreslägenhet… Det blev precis så. Det visade sig vara rätt svårt att bo ihop. Både svärdotter och svärmor gjorde sitt bästa, men situationen blev bara sämre för varje dag. Ilska byggdes upp och bråken blev allt vanligare. – Du sa att om vi inte kan leva ihop så flyttar vi! – grät hustrun. – Jaha, har vi inte det bra här? – log makens mamma överlägset. – Sådana småsaker ska man inte packa väskan för. Exakt ett år efter bröllopet blev hustrun gravid och födde en frisk pojke. Barnbarnets födelse inföll samtidigt som svärmodern slutade på sitt gamla jobb och ännu inte hittat något nytt, då ingen ville anställa någon i förtidspensionärsålder. Så svärdotter och svärmor blev sittande hemma tillsammans, dag ut och dag in, utan möjlighet att komma därifrån. Stämningen blev allt sämre. Maken ryckte bara på axlarna och lyssnade på klagomålen; han var ju ensam försörjare. – Vi kan inte lämna min mamma ensam nu, hon har ingen inkomst. Jag kan inte bara lämna henne och jag har inte råd att både hyra lägenhet och hjälpa mamma. Så fort hon hittar jobb flyttar vi! Men hans frus tålamod var slut. Hon packade sina och sonens saker och flyttade in hos sin egen mamma. Hon sa till sin make att hon aldrig mer tänkte sätta sin fot i hans mammas hem igen, och om familjen var viktig för honom fick han lösa det. Hon var säker på att maken skulle göra allt för att få tillbaka henne, men så blev det inte. Nu har det gått över tre månader sedan hon flyttade, och maken har inte ens försökt hämta hem henne. Han bor kvar hos mamman, pratar med sin fru och sitt barn via videosamtal efter jobbet och hälsar på dem hos svärmodern på helgerna. Maken får uppmärksamhet och omvårdnad av två kvinnor, och det finns visst verkligt medlidande för lilla sonen som den arga mamman lämnade. I övrigt behöver han inte tänka på barnet. Han är en vinnare! Och svärmodern lever säkert gott, för egentligen har hon inte förlorat något! Den unga kvinnan är inte lycklig med det här. Hon älskar sin make mycket, även om hon vet att han gör fel. – Vad trodde du skulle hända när du gick? – frågar maken, – Du kan komma tillbaka när du vill. Förmodligen kommer inte hustrun att lämna sin mamma eller ta en hyreslägenhet. En mamma som är föräldraledig har ju oftast inte ekonomin för det. Är det verkligen slutet för familjen? Vad tycker du, finns det minsta chans att hon kan återvända till svärmor och fortfarande rädda sitt anseende?

Onödigt att säga, allt detta är mitt fel! Min pojkväns syster snyftar. Jag kunde aldrig ens föreställa mig att det här skulle hända! Nu vet jag inte hur jag ska gå vidare. Jag vet inte ens hur jag ska ta tag i allt så att jag inte förlorar ansiktet.

Min pojkväns syster gifte sig för några år sedan.

Efter bröllopet bestämde de sig för att de nygifta skulle bo hos mannens mamma. Hans föräldrar har en stor trerumslägenhet mitt i Göteborg och bara en son.

Jag har ett rum och resten är ert! sa svärmodern. Vi är ju alla vuxna människor, så jag tror att det kommer gå bra att bo ihop.

Vi kan alltid flytta ut! sa maken sedan till sin fru. Jag ser inget fel i att försöka bo under samma tak som min mamma. Fungerar det inte så skaffar vi bara en hyreslägenhet

Sagt och gjort. Det visade sig snart att samvaron blev en rejäl prövning. Både svärdotter och svärmor försökte, men dag för dag blev det värre. Irritationerna växte inom båda, och grälen blev allt mer frekventa.

Du sa att om det inte fungerar så flyttar vi! grät frun från köket.
Men, har vi det så illa? log svärmodern milt överlägset. Det här är småsaker, det är väl inget att packa väskorna och flytta för.

Exakt ett år efter bröllopet blev frun gravid och födde en frisk liten pojke.

Enkelns födelse sammanföll med att svärmodern precis slutat på sitt gamla jobb och ännu inte fått något nytt eftersom arbetsgivarna inte gärna anställde någon som var nära pensionen. Så svärdotter och svärmor blev sittande tätt inpå varandra dygnet runt, utan möjlighet att ta sig någon annanstans. Hemma blev stämningen allt mer spänd för varje dag.

Maken kunde bara rycka på axlarna åt klagomålen, för just då var han den enda som tjänade pengar.

Vi kan inte lämna mamma ensam. Hon har inga egna inkomster just nu. Jag kan inte bara strunta i henne och har absolut inte råd att både hjälpa henne och betala för en hyreslägenhet. Så fort mamma har jobb flyttar vi ut!

Men fruns tålamod tog slut. Hon packade sina och sonens kläder och flyttade hem till sin egen mamma i Majorna. När hon gick sa hon till mannen att hon aldrig mer skulle sätta sin fot hos hans mamma. Om han brydde sig om sin familj så fick han komma på en bättre lösning.

Kvinnan var övertygad om att hennes man värdesatte dem och genast skulle kasta sig ut för att få tillbaka henne. Men där hade hon fel.

Nu har det gått mer än tre månader sedan hon flyttade, och mannen har inte ens försökt övertala henne att komma tillbaka. Han bor hos sin mamma, ringer sin fru och sitt barn genom videosamtal efter jobbet, och kommer och hälsar på dem under helgerna hemma hos hennes mamma.

Mannen får omsorg och uppskattning från två kvinnor samtidigt. Dessutom känner hans egen mamma rejält medlidande med sonsonen som dottern lämnat efter sig men mannen själv behöver inte ordna allt runt barnet. Han lever ett bekvämt liv! Och svärmodern verkar också ha det väldigt bra hon har egentligen inte förlorat något.

Men kvinnan är inte glad över den här situationen. Hon älskar fortfarande sin man, trots att hon vet att han inte gör rätt mot henne.

Vad trodde du skulle hända när du lämnade? frågar maken lugnt. Du får gärna komma tillbaka.

Troligen planerar frun inte att lämna sin egen mamma och skaffa egen lägenhet. Hon är föräldraledig och har helt enkelt inte tillräckligt med pengar för det just nu.

Är detta verkligen slutet för den lilla familjen?

Vad tror du har hon ens en liten chans att flytta tillbaka till svärmor och ändå gå därifrån med huvudet högt?