Jag brukade anklaga min hustru för att hon bodde i min lägenhet. En helg packade hon ihop sina saker och flyttade därifrån.
Nyligen åkte jag med familjen ut till landet och där fick vi höra en intressant historia. Här kommer den. Det handlar om Elin, före detta fru till Mats. Deras äktenskap höll i över tjugo år. Jag känner inte till alla detaljer, bara det som folk i byn berättade för mig.
Efter bröllopet fick Elin och Mats en lägenhet i present av Elins föräldrar. På den tiden arbetade Mats på en möbelfabrik, medan Elin hade ett jobb inom kommunal administration. De tjänade helt okej, pengarna räckte till allt de behövde. Mats var händig och ordnade i princip allt hemma själv.
De fick bara ett barn, en son vid namn Viktor. Han hade inte direkt världens bästa eller mest behagliga personlighet egensinnig och lite för självsäker. Hans mamma lät honom alltid göra som han ville, medan pappan försökte sätta gränser. Föräldrarnas olika inställningar skapade ofta gräl. Mats ville uppfostra sin son till att bli självständig och ansvarstagande.
När Viktor var liten försökte Mats lära honom att arbeta praktiskt. Enligt Mats behövde alla kunna laga enklare saker och fixa småreparationer. Till en början var Viktor intresserad, men tappade sugen ganska snabbt.
Elin däremot valde en annan väg och sa till Viktor att han inte behövde göra sådant själv, att fysiskt arbete inte var för honom. Istället gav hon honom alltid något dyrt och fint. Detta resulterade i att sonen blev lat och bortskämd, och han vande sig vid att få allt serverat.
Detta påverkade såklart relationen mellan Elin och Mats negativt. Grälen blev fler och Viktor till slut tog studenten och började på universitetet. Föräldrarna betalade för hans utbildning, men sonen själv var helt ointresserad och fick dåliga betyg.
Vem har vi här då? Han vill ju ingenting! Han nöjer sig med att allt fixas åt honom. Vill du kanske skaffa honom ett jobb också? Nej, låt honom hållas det blir bäst så! sa Mats till mig.
Varför bara jag? Det är ju faktiskt ditt barn också.
Han är inte ett barn längre. Om bara några månader fyller han arton då är han vuxen nog. Låt honom gå sin egen väg. Jag har sagt det förut, men du har aldrig lyssnat på mig. Jag hade gjort en karl av honom, men du lät mig aldrig. Nu får vi se vad det blev av alltihop.
Är du nöjd med ditt liv? Du har bott i min lägenhet i alla dessa år! Och du har aldrig skaffat dig något eget. Du har ett bra jobb, men ändå klagar du! Du vill minsann tala om för mig hur man fostrar barn?
Det är just det vi pratar om nu! Jag trodde aldrig du skulle börja skylla på mig när det gäller lägenheten. Hör du, älskling. Vi fick nycklarna i bröllopspresent. Jag trodde lägenheten var till för oss båda! Jag har också kämpat och slitit. Det blev faktiskt väldigt bra till slut tänk så många som inte har sådant boende. Men nu säger du sådana här saker? Det hade jag aldrig väntat mig!
Elin suckade och gick ut ur rummet. Efter det bråket förvärrades stämningen mellan dem ytterligare. Viktor höll med sin mamma och brydde sig inte när pappan bad om hjälp, han hade alltid egna saker för sig. Till slut insåg Mats att han inte längre behövdes i familjen.
En helg packade han ihop sitt och flyttade. Det visade sig att han under hela sitt liv sparat undan pengar för att kunna köpa ett eget hus någonstans. Han drömde om ett lugnt pensionärsliv med Elin vid en sjö. Mats slog sig ner i vår by istället. Det tog honom några månader att göra klart sitt lilla hus. Där träffade han en ny kvinna, en änka som hette Lena. Tiden gick, och efter två år bodde de nu tillsammans.
Vad gör då hans före detta fru och Viktor? De har aldrig tagit kontakt med Mats, inte så mycket som ringt en enda gång. Så kan det gå, livet tar sina vändningar och det gäller att tänka efter före.
Jag har verkligen lärt mig att man inte ska ta varken relationer eller människor för givet. Livet har visat mig att man måste vårda det man har annars kan det plötsligt vara borta.
