Han byggde en hel vecka en trädgårdsbod och sög åt sig all mat ur mitt kylskåp. Jag räknade av värdet på det från hans lön och han rev sig i stycken av ilska.
Jag behövde en trädgårdsbod på min tomt i förorten till Stockholm. Jag bestämde mig för att inte anlita ett stort byggföretag, utan trodde att en enda händig karl skulle räcka för att få grunden på plats.
En granne pekade mig vidare till sin bekant, en byggare i Södertälje som, så sa han, kunde slå ihop en simpel bod på en vecka. Jag hade tur mannen, Mats, hade tid. Han ville egentligen inte ta jobbet, men jag lyckades övertala honom med några löften om extra betalt.
Mats sa att han kunde ha färdigt på sju dagar, vilket passade mig perfekt. På lördagen skulle han komma för att gå igenom tomten, och nästa dag skulle han köpa allt material plankor, spik, takpapp och så vidare.
Vi talade om arbetsbördan, och han sade att han omedelbart behövde en hjälpreda. Han hade ju ett helt gäng vänner som kunde rycka in när det krävdes. Det viktigaste för mig var att jag skulle vara i Stockholm hela veckan på grund av jobbet, så jag gav honom nyckeln till huset till nästa helg.
Mats lovade att ta hand om hela projektet eftersom han var en skicklig hantverkare. Han bad om en rimlig ersättning, men priset var högre än vad jag hade räknat med. Jag gick med på det.
När lördagskvällen anlände var boden färdig. Allt stod exakt som jag föreställt mig, utan minsta fel. Mats verkade nöjd och inga protester hördes.
Det enda som slevade i bakhuvudet på mig var att Mats hade svalt allt som låg i kylskåpet: två kilo fläskfilé, två dussin ägg, flera kartonger mjölk, sås och en flaska rött vin. Sådant beteende är otänkbart för mig. Det handlade inte om att jag kände medlidande för maten; det handlade om att ingen hade frågat om de fick plundra min mat. De tog helt enkelt vad de ville utan min tillåtelse.
Jag räknade ihop kostnaden för alla livsmedel och drog av det från hans lön. Det var bara en droppe i havet, men för mig gjorde det skillnad.
Mats blev inte glad. Han började försvara sig med att byggare alltid får mat under arbetet och att det är en självklar del av yrket. Han påstod vidare att han hade lagt ner extra möda vid vissa delar av bygget, men att det inte påverkade den totala summan.
Å ena sidan ville jag gå med på hans resonemang, men åt andra sidan stod jag fast vid att jag hade hållit alla överenskomna villkor och att han borde ha frågat innan han tog något ur mitt kylskåp.
Spänningen i rummet var tjock som dimma över Mälaren, och mitt hjärta slog som en trummande byggkran när vi stod på gränsen mellan försoning och konflikt.
