Sofia väntar ivrigt på nyårsuppehållet; hon har bestämt sig för att åka till Åre och samtidigt lära sig åka skidor. Dottern Alva går på universitetet, tredje året, på stipendierad plats. Sofia är glad och delar med sina kollegor:
Min duktiga Alva, hon betalar inga studieavgifter och får dessutom stipendium. Jag kan unna mig resor och lite nöjen.
Ja, Sofia, din dotter är verkligen en stjärna, till skillnad från min lillebror som bara låter sin man sköta allt, säger kollegan Lina.
Sofia är avdelningschef i ett stort företag och har en bra inkomst. Hon äger en lägenhet i Stockholm och en Volvo. Hon skilde sig från sin man för tolv år sedan; han flyttade tillbaka till sina föräldrar på landsbygden och har ingen kontakt med dem. Sofia har inte försökt nå honom; hon har själv uppfostrat Alva, som nu studerar i Göteborg och troligen stannar där.
Sofia är smal, attraktiv, med mörkbrunt, tjockt hår i en kortare bob, bruna, allvarliga ögon och ett vänligt, artigt sätt. Efter skilsmässan har hon haft några korta förhållanden, men ingen har väckt den känsla som skulle leda till äktenskap.
Hon förbereder sig noggrant för den två veckor långa resan, en dröm som hon har haft sedan sommaren.
Åh, Lina, jag har köpt en dyr vinterdräkt för skidåkning Det kostade en del, men för mig själv är det värt det, skrattar Sofia. Äntligen ska jag lära mig åka skidor, du och din man åker ofta, men jag har aldrig kunnat. Det vore så praktiskt om vi hade en skidort nära oss.
Inför nyår har kontoret en fest, de har roat sig, gått ut och sedan skiljs de åt för ledigheten.
Sofia, jag önskar dig en riktigt skön ledighet, säger Lina. Vi åker hem till min mans föräldrar i Dalarna, så vi ses igen efter helgen. Du får gå tillbaka lite senare, du har tre dagar kvar innan du är tillbaka på jobbet.
Tack, Lina, tack. Jag ska försöka vila ordentligt, jag brukar ta semester på sommaren, men nu blir det vinter.
Sofia packar och flyger till Åre. Efter nyårsuppehållet återvänder alla till kontoret, nöjda över vilan, några kanske hade önskat ännu längre ledighet.
Hej, lilla Sofia, säger Lina när de möts. Dina ögon lyser, du ser strålande ut, som om du har vingar. Du har tydligen vilat riktigt bra.
Hej, Lina, du kan inte ana hur härligt det har varit! Det bästa jag någonsin haft, Åre och Östersund är fantastiska, och den där backen i Åre svarar Sofia ivrigt.
Har du lärt dig åka skidor?
Ja, förstås! Dessutom har jag smuttat på rött vin, provat goda rätter från fjällkök och träffat Anton.
Ah, så det är därför du är så glad, skrattar Lina. Vem är han?
Det är min instruktör, snowboardlärare Anton, och jag har blivit förälskad i honom.
Grattis, Sofia, äntligen något seriöst i ditt liv
Sofia håller med när hon återvänder hem, men Anton ber henne att inte oroa sig.
Vår kärlek blossade upp som i en film, med ett ögonblicks blick, säger hon. Anton körde mig runt i staden, tog mig på utflykter och vi åt middag på de finaste restaurangerna. En dag, i en vacker fjällstuga med panoramautsikt, erkände han sin kärlek.
Verkligen romantiskt, kommenterar Lina.
Anton berättade att han länge väntat på en kvinna som Sofia, någon som kan lära både kvinnor och män att åka skidor och snowboard. De kände båda samma känslor.
Så vad händer nu? frågar Lina.
Sofia svarar att de har pratat länge. Hon vill inte flytta till Åre permanent, hon har ett bra jobb i Stockholm, och Anton vill inte heller lämna sin hemstad. De planerar framtiden tillsammans, och Anton lovar att flytta till Stockholm för hennes skull.
Fantastiskt! Bra gjort, Anton, jublar Lina.
När det är dags för Sofia att åka hem, lovar Anton en snabb återkomst, men han måste först avsluta sitt kontrakt på två månader.
Sofia, jag måste jobba två månader till, sedan kommer jag till dig, säger Anton bestämt och de tar farväl på flygplatsen.
De pratar dagligen i telefon, skickar kärleksfulla meddelanden, och Sofia berättar allt för Lina, tacksam över sin lycka och förväntansfull inför Antons ankomst.
Två veckor innan han skulle köpa biljett får Sofia ett oroameddelande:
Jag föll under en träningssession och bröt benet på två ställen. Läkarna säger att jag snabbt måste opereras, svarar Anton.
Sofia ringer genast:
Jag kommer direkt, tar ledigt utan lön.
Vänta, jag är på sjukhus, skicka bara tre tusen kronor för operationen, säger Anton.
Sofia överväger att skicka pengarna, men Lina är skeptisk.
Sofia, du tror för lätt på honom och skickar så mycket pengar. Kolla upp hans läkare, fråga efter telefonnummer, försök vara försiktig, varnar Lina.
Sofia ger Lina en hård blick och svarar:
Du förstår inte, Lina, jag tror på Anton, han har bara en svår period, han behöver min hjälp, svarar Sofia.
När Sofia läser ett nytt meddelande från Anton blir hon nedstämd. Han skriver:
Mitt liv känns som en mörk tunnel, men din kärlek ger mig hopp. Tänk inte illa om mig, snälla skicka pengar.
Lina blir orolig och läser meddelandet igen:
Det låter som ett bedragare som bara vill ha mer pengar, föreslår Lina att Sofia tänker över det.
Sofia försvarar Anton:
Anton är ärlig, han har bara en svår period, någon måste hjälpa honom, och det är jag som älskar honom. Jag är trött på dina misstankar, svarar Sofia.
Lina insisterar att det låter som ett fällande spel. Hon påminner Sofia om att hon inte är rik nog för att skicka så mycket till en främling. En gemensam vän, Sofias exmake, hör med i saken och säger:
Sofia, lita inte på honom, skriv att du inte kan skicka pengar. Du har redan allt du behöver, han är bara en svagling som alltid kräver mer.
Sofia ringer Anton:
Jag kan inte skicka pengar, jag har självt inga pengar kvar. Kanske kan du ordna det själv?
Så du är snål, sluta ringa, det finns massor av tjejer som är lika naiva som du, svarar Anton sarkastiskt och lägger på.
Lina viskar:
Det var allt som behövdes för att bevisa att han inte är den du tror. Du kommer hitta en riktig man någon dag, tröstar hon Sofia och avslutar samtalet.
