“Mamma, han vill att jag ska göra det för honom… Han säger att alla bra kvinnor kan det… Är jag inte bra nog? Lär mig… Om alla andra kan, borde väl jag också kunna…” Jag är fortfarande förvånad över att min systerdotter hittade en man, allt tack vare hennes mamma. När Alina var barn vägrade min syster att sätta henne på förskolan, som tonåring fick hon inte gå ut och hölls hemma hela tiden – hon blev nästan en eremit. När hon började plugga här i Uppsala såg hennes mamma alltid till att Alina var hemma före kl 18. En gång när Alina var 20 ringde hennes mamma vid halv åtta och skrek över att hon inte var hemma än – det var helt tokigt. Alina träffade sin blivande man under andra året på universitetet, de pluggade ihop i biblioteket, han var två år äldre, gav henne sina anteckningar, hjälpte henne – och plötsligt var han kär och började bjuda ut henne. Det var då min systerdotter började bryta mammans regler på löpande band. Till slut gifte sig min systerdotter och mamman lät henne börja på nytt liv. Nu vill jag berätta om något som nyligen hände. Jag satt hemma hos min syster när Alina ringde och hade en röst som både skrattade och grät: – Mamma, han vill att jag ska göra det för honom… Han säger att alla bra kvinnor kan det… Är jag inte bra nog? Lär mig… När alla andra kan borde väl jag också kunna… Min systers min ändrades direkt, hon bad sin dotter lugna sig och förklara vad det är alla bra kvinnor tydligen kan. – Köpa soppa, mamma, viskade Alina, och vi började gapskratta. – Skratta inte åt mig! Du har aldrig lärt mig koka soppa, jag har letat recept på nätet, men det smakar inte bra! Vi förklarade snabbt och steg-för-steg hur man kokar en riktig soppa, samtidigt som vi småfnissade åt situationen. Senare på kvällen ringde min systerdotter upp och tackade – hennes man hade berömt henne, det var jättegott, och nu känner hon verkligen att hon är en riktig kvinna!

Mamma, han vill att jag gör det för honom Han säger att alla bra kvinnor kan det Och jag är inte bra? Lär mig Om alla kan, borde väl jag också kunna

Jag kan fortfarande knappt förstå att min systerdotter hittat en man, och allt tack vare hennes mamma.

När Märta var liten vägrade min syster att låta henne gå på dagis. När hon blev tonåring fick hon inte gå ut med vänner, utan satt mest hemma och blev till slut rätt folkskygg. När hon började plugga på universitetet här i Uppsala, såg hennes mamma till att hon var hemma innan klockan sex varje dag. Märta var tjugo år och mamman ringde henne stressat om hon inte var hemma klockan halv sju. Det var så överdrivet, inget annat.

Märta träffade sin blivande make under andra året på universitetet. De pluggade ofta ihop på Stadsbiblioteket, han var två år äldre, hjälpte henne med anteckningarna och så småningom blev de kära i varandra. Då började Märta strunta i mammans regler och gick sin egen väg.

Till sist gifte Märta sig och fick tillåtelse av sin mamma att börja sitt eget liv.

Nu till något som hände nyligen. Jag satt hemma hos min syster när Märta ringde, nästan gråtande men samtidigt skrattande så man knappt hörde vad hon sa:

Mamma, han vill att jag gör det för honom Han säger att alla bra kvinnor kan det Och jag är inte bra nog? Snälla, lär mig! Om andra kan, borde väl jag också kunna

Min systers ansikte ändrades blixtsnabbt, hon bad Märta att lugna ner sig och förklara vad det var som alla bra kvinnor tydligen kunde.

Soppa, mamma, sa Märta, och vi kunde helt enkelt inte hålla oss för skratt.

Men skratta inte åt mig! Du har aldrig visat mig hur man gör, jag har sökt recept på nätet men det blir aldrig gott!

Vi förklarade steg för steg i telefon hur man kokar en riktigt god soppa, och kunde inte låta bli att småskratta åt situationen ibland.

Senare på kvällen ringde Märta upp och tackade oss, hennes man hade gett henne massor av beröm. Soppan blev jättegod och nu, sa hon själv, känner hon sig verkligen som en riktig kvinna!