Hej vännen, lyssna på vad som hänt mig och familjen på senaste tiden. Jag, Erik Johansson, tänkte trots min frus vilja bjuda hem min mamma, Barbro Andersson, för att få se vår nyfödda barnbarn.
Barbro är verkligen en mardröm när det gäller gränser och kommunikation. Hon respekterar aldrig någon annans personliga utrymme. Det är inte så att hon ogillar min fru, Eva, utan hon bara gillar inte mig för att jag gifte mig med henne och har hållit avstånd.
För tre veckor sedan födde Eva en liten flicka, Alva. Barbro krävde att få vara med på förlossningssalen, men Eva ville att jag skulle vara den enda där. Så medan Eva gick igenom värkarna satt Barbro i väntrummet och ropade åt hela avdelningen att hon förtjänade att få vara med när hennes barnbarn föddes.
Varje gång Barbro kommer hem till oss klamrar hon sig fast vid allt och kritiserar Eva för att hon inte är en bra husfru. Hon påstår dessutom att Alva kommer att bli en dålig mamma.
Efter de här kommentarerna tappade Eva tålamodet och gav mig ett ultimatum: Barbro får aldrig sätta fot i vårt hus igen. Jag förstår henne helt ingen vill bli förnedrad i sitt eget hem.
När vi väl kom hem med Alva ville de två morföräldrarna få se den lilla. Eva sa att min svärmor, Karin, fick komma en gång, men bara om hon höll käft. Barbro lovade att hålla tyst, men så fort hon gick över tröskeln började hon slänga kommentarer:
Det är så smutsigt här. Om ni vill leva så här får ni också städa. Men av respekt för mig kunde ni åtminstone damma lite.
Eva tappade återigen fattningen och meddelade att Barbro inte längre hade besöksrätt, och att hon bara fick se barnet om vi själva ville.
Det har gått nästan två veckor. Morföräldrarna och min pappa har träffat Alva, men Barbro har ännu inte dykt upp och Eva vill inte ha något med henne att göra. Vi går inte ut med barnet för vädret är så otäckt.
För två dagar sedan hade Eva ett läkarbesök, så jag var ensam med Alva. Jag tog tillfället i akt och bjöd in Barbro för att visa henne barnet. Hon kom, och jag sa att vi bara hade två timmar innan Eva kom tillbaka. Men hon ville inte gå hur mycket jag än försökte övertala henne.
När Eva kom hem fann hon Barbro i vardagsrummet med Alva i famnen. Det hela kraschade för Eva, hon skrek åt både mig och Barbro och krävde att Barbro skulle lämna huset.
I mitt huvud sa jag till Eva att hon skulle hålla käft och lugna sig, för det är ju mitt hem, mitt barn, och om jag vill att min mamma får se Alva kan hon inte hindra mig. Men Eva tog saken i egna händer, drev både mig och Barbro ut.
Nu bor jag hos mina föräldrar igen. Jag hoppas bara att Eva snart lugnar ner sig igen. Kram.
