Hej du! Jag måste bara berätta vad som hände mig på min födelsedagsfest, och det känns som att jag pratar med dig över en kopp kaffe.
Min man, Erik, hade fixat en kunglig födelsedagspresent till mig. När vi var mitt i festen ringde en gravid kvinna upp mig.
Lovisa var överlycklig för att hon hade hittat en man som hon ville bygga ett liv med. Varje dejt med Erik kändes som en liten saga han överraskade mig med blommor och små presenter hela tiden. Alla mina kompisar var avundsjuka, förutom Barbro som alltid upprepade:
Han är bara med dig för pengarna, och du har ju många.
Jag brydde mig inte om Barbros ord, utan levde bara i mitt eget lilla lyckohav.
Sex månader efter att jag träffat Erik bestämde jag mig för att presentera honom för mina föräldrar. Till en början var mamma och pappa inte så glada, för pappa hade alltid drömt att jag skulle gifta mig med sonen till hans affärspartner. Men efter en stund accepterade de mitt val och allt gick jättebra.
Ett år senare var vi äntligen gifta. Vår bröllopsfest hade över hundra gäster. Som bröllopsgåva fick jag en lägenhet i centrala Stockholm. När vi stod på tjugoettas våningen och blickade ut över staden kändes det som att hela världen låg för våra fötter.
Pappa tog snabbt hand om en schysst tjänst åt Erik i sin firma. Några år senare blev Erik ersättare för pappa och fick ansvaret för viktiga affärer. Så småningom gillade pappa Erik, för han klarade alla uppdrag galant. En gång sa pappa att han nu var lugn för företagets framtid, för han hade en värdig ersättare.
I början bodde vi bara för oss två och reste ofta på semester till utlandet. Vi besökte tre eller fyra olika länder varje år Danmark, Norge, Finland och ibland Estland. Men efter ett tag började mina föräldrar prata om att det vore fint om vi fick barn. Så vi började fundera på att skaffa en arvtagare.
Efter att vi börjat tänka på det gick några månader, men alla tester bara visade en streck. Vi blev oroliga och bestämde oss för att göra en fullständig undersökning. Båda gick på testet och det visade sig att jag hade ett problem.
Jag började behandla mig. Jag låg på dyra kliniker, reste till specialister hela tiden utan resultat. Jag provade IVF flera gånger, men det hjälpte inte. Under tiden hade jag knappt trettio år, och drömmen om ett barn kändes bara som en fjärran vision.
Vi bestämde att vi skulle fira min födelsedag med hela familjen. Från Eriks sida kom hans mamma och syster, och från min sida kom mina föräldrar och två andra släktingar.
Mitt i banketten ringde min mobil plötsligt. Det var så högljutt i rummet att jag gick ut för att svara. Ett okänt nummer. Jag tänkte först att det var någon kompis, men en främmande röst hördes i luren.
Flickan presenterade sig först, sedan sa hon:
Lovisa, jag känner dig väl, så snälla lyssna på mig och håll dig lugn. Jag och din man har varit tillsammans länge och vi är kära, och snart får vi barn. Han är så lycklig. Han har sagt att du inte kan få barn, så jag ber dig låta honom gå, för bara med mig kan han vara riktigt lycklig.
Jag kände hur hela kroppen rämde, men samlade mig och gick tillbaka till gästerna. Jag log så brett jag kunde, men mitt glada humör hade helt försvunnit.
När vi var ensamma med föräldrarna berättade jag om samtalet. Då bleknade Erik som en vägg, han kunde inte säga ett ord. Pappa rasade, tog fram sin bestickning och kastade ut honom på gatan. När jag kom hem till vår lägenhet stod Erik där, lite släkt, men tydligt påverkad av en drink.
Han försökte övertala mig att han inte förstod hur det gått till. Han sa att flickan bara hade förtrollat honom. Sedan berättade han att han bara hade letat efter en surrogat som kunde bära vårt barn, och att han hade lämnat henne.
Jag trodde på Erik och släppte in honom i lägenheten igen. Nästa morgon ringde jag pappa och sa att vi hade gjort upp och att allt var okej. Men ändå kände jag en oro som inte ville släppa.
Nu sitter jag här och funderar på om jag ska låta honom gå till den där tjejen, särskilt när ett barn snart ska födas. Jag älskar honom, men jag vet att jag kommer att lida oavsett vad. Jag vet bara inte vad jag ska göra.
Kram, hör av dig när du har tid!
