När jag var på jobbet och skulle gå hem hämtade min man barnen, men när jag kom fram öppnade han inte dörren. Jag bor för tillfället kvar hos mina föräldrar i en villa i Norrköping, medan barnen bor hos min man i en liten lägenhet i Malmö. Det beror inte på att han älskar dem extra mycket, utan på att han bestämt sig för att straffa mig på just det här sättet.
Vi träffades via en gemensam kompis på en fika i Gamla Stan, och klickade direkt. Så fort vi hade bestämt oss för att gifta oss, sköt vi upp bröllopsplanerna ett år senare stod vi under ett litet tak över Stockholmska vägen och sa ja. Jag väntade redan på vårt första barn, och våra föräldrar hjälpte till att hitta en första bostad ett knappt större enrumslägenhet i en äldre hyresbyggnad. Den var liten, men den var vår egen.
Strax efter att vi fick sonen Axel började problemen slå rot. Min man, Erik, hade inte räknat med att en nyfödd är en liten nattuggla som vägrar sova och sprider leksaker överallt. Han ogillade också att jag hela tiden stod med blöjbyten, och kände sig snabbt trött på att jag var den som skötte allt.
Ett år senare fick vi ännu en glad nyhet: vår dotter Alva föddes. Då började relationen med Erik gå nerför ännu mer. Enrumslägenheten kändes som ett trångt fiskehus, och Erik gnällde ofta. Vi bråkade om varje liten sak.
Erik kastade skulden på mig för allt att mina föräldrar inte hade ordnat en bättre lägenhet, att jag hade gått upp i vikt efter två födslar, att jag var en dålig mamma som lät barnen tjuta hela dagen. Så småningom såg jag familjen gå sönder bit för bit.
Jag bestämde mig för att låta barnen gå i förskola och börja söka ett eget jobb. Tidigare hade jag varit hemma hela dagarna. Tyvärr kom Erik hem allt oftare med en flaska i handen, och kraven på mig och barnen blev fler och fler. Jag bestämde mig för att lämna honom och hitta en egen hyreslägenhet men bara om jag kunde tjäna egna pengar.
Jag fick ett jobb som kassör på ett köpcentrum i Göteborg, och där mötte jag en trevlig kille som hette Johan. Vi började dejta, vilket blev ett välkommet avluftningsrör; hemma väntade bara disk, tvätt, matlagning, strykning och en berusad man.
En dag hade jag fått nog och tog ett beslut. Jag packade barnen och flyttade till en lägenhet i Uppsala, först hos mina föräldrar i några dagar och sedan på egen hand. Men när jag var på jobbet en morgon dök Erik upp i förskolan och hämtade barnen, och när jag gick hem till honom öppnade han inte dörren trots att han satt hemma.
Nu har han ställt ett ultimatum: antingen flyttar jag tillbaka, eller så ansöker han om skilsmässa och barnen blir hans, medan jag får betala underhåll. Jag är rädd för att domstolen ska gå på hans sida, eftersom han har bra kontakter. Det värsta är att han knappt bryr sig om barnen han använder dem bara för att manipulera mig. I mitt hjärta vet jag att om jag inte ger efter kommer barnen så småningom tröttna på honom och återvända till mig. Men hur länge jag ska kunna vänta är jag helt osäker på.
