Hej du, du tror inte vad som hände på sommarstugan i Värmland förra helgen. Allt började när jag, Alva, skulle köra upp till min mammas gamla sommarstuga för att börja så på vårbädden. Jag såg en främling som gick omkring i bara kalsonger du vet, de där lösa, tunna blåa som en sjuksköterska kanske glömde på. Jag blev först helt förbryllad, men sen insåg jag att det faktiskt var den där vänlige allmänläkaren, Viktor Berg, som brukar ta hand om mamma på sjukhuset.
Mamma, Märta, hade just lagts in på sjukhuset för en akut förvärring av sin ischemiska hjärtsjukdom, nästan direkt efter min pappas begravning. Han hade gått bort några dagar innan, så hela familjen var fortfarande i sorg. Det kändes som om hela världen ville ha oss att gå vidare, men bara för att vi skulle ha en silverbröllopsfest så fick vi istället hålla begravning.
När jag kom fram till stugan så stod Viktor där, helt naken i kalsongerna, och verkade nästan göra en medicinsk kontroll. Jag tänkte: Vad i hela friden gör han här utan skjorta eller stetoskop? Men jag minns också att han skulle göra en återkommande hälsokontroll efter att jag hade blivit utskriven. Så kanske var det bara en rutinundersökning, fast han hade glömt sina kläder. Jag vet inte, men det krävde en hel del mod att gå omkring på någon annans mark på det där sättet när solen stekte som i juli.
Mamma mötte mig med en rynkad panna och frågade:
Vad vill du egentligen?
Jag svarade förvånat:
Alltså, vad vill du ha på din sommarstuga? Jag menar, gräv i rabatterna, så vad som helst.
Är du okej? Har du fått för mycket sol i huvudet? frågade hon.
Jag pekade på Viktor och frågade vad som pågick. Viktor kom fram, log och hälsade. Han verkade helt oberörd av att stå där i bara sina kalsonger framför mig, en trettifem år gammal kvinna som bara ville ha lite frid.
Mamma förklarade sedan att Viktor var hemma att han hade planer att gifta sig med henne. Jag kunde knappt tro mina öron.
Så du menar att du ska gifta dig med honom? Vad händer med min pappa, min fars kärlek? Sjunger man inte om den här saken i sångerna?
Märta fnös lite och svarade:
Vi kan gå i ett lite knasigt bröllop! Skämtade jag, men jag menar allvar. Du ser, jag är lite blyg, men när Viktor är så där i kalsongerna så blir jag också lite generad.
Jag funderade högt:
Kan han vara blyg någon annanstans? Varför är han så naken?
Mamma svarade med ett leende:
Det är väl inget att göra med andra platser. Utan sina kalsonger känns han bara obekväm.
Sedan kom den stora frågan: vem äger stugan? Alla trodde att pappan, Gustav, stod med i ägandet, men faktum var att stugan var helt och hållet registrerad på min mamma. Så ingen arvsrätt för mig jag var bara en dotter utan någon juridisk andel.
Det fick mig att tänka på hur konstigt det känns när mamma plötsligt blir så bestämd. Hon sa att jag skulle packa ihop och åka någon annanstans, för att hon ville ha sin egen tid med Viktor. Jag föll ned på en bänk och kände mig helt osynlig.
Det var också så att min mormor Karin hade fått en liknande tomt från ett byråkontor när hon jobbade med konstruktioner på 70talen. Så den där stugan hade byggts innan jag ens föddes, och den hade blivit färdig medan min mamma fortfarande var liten.
När Viktor började hacka i rabatterna med sin lilla spade, nickade han och såg lite glömd ut, som om han ville säga: Jag är med dig, Märta. Hans ögon glittrade av någon slags inre tillfredsställelse, kanske mer än bara ett yrkande.
Jag satt tyst och såg på plantorna. Jag började fundera på om jag skulle sälja min del av stugan. Men enligt pappren hade jag ingen rätt att kräva någon andel, så jag kände mig fast.
Mats, min make, ringde och frågade hur det gick med min mormor och hennes hjärtsjukdom. Vi hade varit gifta i tio år och vår lilla tjej, Vilda, var i helg på sommarstugan hos farfar. Jag berättade för Mats att både sommarstugan och vår lägenhet kändes som ett oändligt krig. Han skrattade och sa att mamma kanske bara ville ha lite spänning.
Jag minns hur Mats sökte på internet och hittade att Viktor Berg var gift med någon annan. Jag frågade hur han kunde tänka på att gifta sig med min mamma. Mats svarade att det kanske bara var ett skämt, men att vi ändå borde prata med honom.
Vi bokade en tid med vår familjejurist, Anders, som var känd för att vinna nästan alla mål. Han förklarade att stugan och tomten räknas som gemensam egendom, även om den står på mammas namn, eftersom hon byggde den med sina egna pengar. Så vi hade rätt att kräva en del.
Vi körde tillbaka till stugan med Anders, men mamma släppte inte in oss. Hon menade att vi inte fick bråka med en äldre kvinna som hade en hjärtinfarkt och dessutom hade hon en ny man i bilden. Anders skrattade bara och sa: Då får vi ta det till domstol.
När vi gick ut på trädgården ropade Viktor: Kom in, jag är ägare här! Och mamma svarade: Du får väl gå och gömma dig i din kalsonger någon annanstans!
Det blev en riktig rättstvist, men till slut fick domstolen en rättvis fördelning. Jag fick en fjärdedel av sommarstugan och en fjärdedel av vår lägenhet, resten gick till mamma. Jag kände mig både lättad och besviken, men åtminstone fick jag nåt.
Mamma gick så sista gången och sa att hon skulle sälja sin del av lägenheten och hålla på med sin nya kärlek. Viktor försvann från stugan, och Mats och jag kunde äntligen andas ut. Vi köpte vår egen lilla sommarstuga i Dalarna och började planera för en ny gemensam framtid.
Så nu sitter jag här, dricker kaffe och ser på solen gå ner över sjön. Jag har lärt mig att ibland måste man bara låta saker gå sin gång, även om det känns som om hela världen är i uppror. Och om du någonsin funderar på att gå på en sommarstuga i bara kalsonger låt mig bara säga: håll på med din egen trädgård och låt de andra hålla sig i sina kläder! Ha det bäst, vi hörs snart.
