Jag minns hur min systerdotter, Saga Lindgren, en gång begärde en barnvagn i gåva, och när hon vägrade gå med på mitt förslag, kastade hon hela släkten mot mig.
Barn växer upp som gräs på ängarna, och innan jag hann ana det hade vår lilla Erik redan börjat trippa och springa för att möta sin pappa. Vi försökte alltid ge vårt förstfödda det bästa, ibland på bekostnad av våra egna drömmar.
Därför köpte vi en dyr, kompakt barnvagn som passade i vår Volvo. Den tjänade oss troget under många år, men vi tänkte från början sälja den vidare.
När Erik hade vuxit ur vagnen ställde vi den på Blocket. Min man, Johan, föreslog ett avdrag på trettio procent av ursprungspriset, men jag insåg att tiderna var tuffa och folk hade ont om pengar. Så jag bestämde mig för att sälja den för halva priset, i tron att den då skulle gå snabbare och att vi också gjorde någon en tjänst.
Ett par timmar efter att annonsen lagts upp fick jag ett samtal från en söt flicka som ville träffas och se vagnen. Jag gick med på det, och en halvtimme senare hördes en knackning på dörren.
När jag öppnade stod min systerdotter Saga på tröskeln vi hade inte haft kontakt på två år efter ett bråk om pojkar. Jag blev överlycklig; jag hade länge väntat på ett sätt att återuppbygga bandet.
Vid en kopp te berättade hon att hon och hennes pojkvän hade en liten son och att de knappt hade något kvar i kassan. Efter ett öppet samtal tittade vi på vagnen, den föll Saga i smaken, och jag erbjöd henne att köpa den ännu billigare än vad som stod i annonsen.
Nästa dag förberedde jag med glädje för besöket, lagade en rejäl middag och vi satte oss som familj, skrattade åt gamla minnen och njöt av återföreningen.
När det var dags att slutföra affären sade Saga, som märkte att jag var villig att göra eftergifter, att hon önskade att jag skulle ge henne en barnvagn i födelsedagspresent. Jag kände mig inte redo att ge en så dyr gåva och svarade rakt på sak.
Hon tog illa upp, kallade mig snål och stormade ut ur lägenheten i tårar. Därefter berättade hon för sin familj att hon hade ont om pengar för barnet, och de stod bakom henne, vilket ledde till att vi också bröt kontakten med hennes släkt.
Den händelsen lärde mig att man inte kan behaga alla, och att affärer med släktingar kan bli en farlig fälla. Sedan dess har jag lagt all handel med familj åt sidan och låtit tiden läka de sår som en gång uppstod.
