Kära dagbok,
Jag är 45 år gammal och har bestämt mig för att inte längre ta emot besök i min lägenhet på Södermalm. Det har blivit tydligt för mig att vissa människor, när de kliver in i någons hem, glömmer att de bara är gäster. De är ibland oförskämda, ger otäckt med kommentarer och dröjer sig kvar längre än de borde.
Jag, Erik Svensson, var tidigare en riktig värd, men när jag passerade fyrtio år så förändrades min syn snabbt. Jag släppte in gäster och kände mig ofta trött och förslagen efter ett julfirande eller en middag. Varför fortsätta med detta? Det är bara besvärligt att ha folk som stannar över natten med små gåvor när tiderna är hårda, och sedan lämnar en hög med disk att skrubba.
På min sista födelsedag åt jag på en restaurang i Stockholm och kände mig så nöjd att jag bestämde mig för att göra så varje år. Att ordna en fest hemma är dyrt en enkel middag kan kosta flera tusen kronor, och ett julbord blir ännu dyrare. Det blir en påfrestande process att tvätta och plocka undan.
Nu väntar jag bara på mig själv i min lägenhet. Jag städar och lagar mat när jag känner för det. Efter julen har jag tid att ta ett bad och gå och lägga mig tidigt, utan att känna mig trött eller nedstämd.
Jag har mycket fritid och använder den på ett meningsfullt sätt. Min vän, Yrsa Lindgren, kan komma på fika om hon vill, men jag oroar mig inte för att jag ska ha några godsaker. Jag kan uttrycka mina tankar fritt. När jag vill ha lugn pekar jag helt enkelt mot dörren och går ut. Det ser kanske inte vackert ut, men jag låter mig inte störas mitt välbefinnande är det viktigaste.
Det märkligaste är att de som gärna besöker andra hem sällan bjuder in någon till sitt eget. Det är enklare för dem att hålla i en bjudning utan att behöva lägga tid på städning och matlagning.
Jag tror att jag har lärt mig att vara sann mot mig själv och min egen gräns. Jag är inte den traditionella gästfri personen längre, men kanske är det så jag mår bäst.
