Hej du, jag måste bara få ur mig det som hänger på mig. Jag har bara kommit tillbaka till Sverige efter två år utomlands, och direkt när jag landade fick jag veta att min son har en riktig överraskning i huset.
Min dotter, Alva, gifte sig med en kille från Norge, Henrik Larsen. Jag bodde hos dem i två år, passade vår lille son, Lukas, och skötte allt hemma. Alva och Henrik jobbade på samma företag i Göteborg och kom hem först på kvällen. Jag trodde att jag skulle fortsätta hjälpa dem ett tag till, men så gick det inte. En dag sade de att de inte längre behövde min hjälp och bad mig packa och gå ur lägenheten. En månad senare var jag tillbaka i min egen lägenhet på Södermalm, men där kände jag mig lika ovälkommen.
Medan jag bodde hos Alva fick jag reda på att min son Johan hade gjort upp med sin första fru, lämnat hennes lägenhet och flyttat in i mitt. Han tog med sig sin andra fru, Sara, som är gravid utan att ens fråga mig om det var okej. Så nu sitter vi tre, snart fyra, i ett enda enrummare. Varken jag eller Johan har pengar för att hyra någon annanstans.
Jag ringde Alva och förklarade läget, hoppades att hon skulle förstå och bjuda in mig igen. Men hon och Henrik hade helt andra idéer. De ser på världen på ett annat sätt än jag.
Johan är förståelig, han hade inte räknat med att jag skulle komma tillbaka. Nu får jag sova på soffan i köket. På dagen går jag ut, handlar mat, tar en fika med vänner. Johan och Sara pratar med varandra, det uppstår inga gräl, men Sara ignorerar mig helt. Det är tydligt att hon inte gillar att jag är där.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag som sextioåring skulle bli överflödig och att någon annan skulle ta hand om mitt hem. Johan tänker bara på sin gravida fru och ser inte alls problemet med boendet.
Jag söker ett deltidsjobb och vill ha ett eget boende igen. De nya svärbarnen har flyttat ut på landet, någonstans i Västergötland. Ska jag säga till Sara att hon ska flytta tillbaka till sina föräldrar? Tror jag att Johan kan hitta ett jobb där? Jag tror inte det. Jag vet bara inte vad jag ska göra
Det känns som om jag står fast i ett hörn utan väg ut. Jag behövde bara höras av någon. Hoppas du har några idéer eller bara kan lyssna. Kram.
