Märta lever, som man brukar säga, på rullande rullband, och går längs en grå och sliten gata med blicken böjd. Vad har hon att sticka ut med, om hon inte har några meriter? Utseendet är genomsnittligt.
Johan, hennes man, säger hela tiden att allt hos Märkt är vanligt. Hon märker inte sin egen skönhet, den försvann för länge sedan.
Förr i tiden var Märta en av de första vackra tjejerna på universitetet i Uppsala smal, söt, benig, men med breda höfter, som hennes farmor Anna, en stark landsbygdskvinna med grov, kantig hållning. Genetiken från hennes farföräldrar intelligenta ingenjörer och litterära akademiker med hög utbildning har format henne. Hon har inte farmoderns stora näsa, utan mer subtila drag, axlar som är lite bredare men inte överdrivna, och ben som är byggda för stadsgator, inte för snöskor eller tjocka kängor.
Resultatet är att Märta blir en vacker, men väldigt blyg och tyst person och det är också bra. Farmor Anna har ofta ett sprängt humör och kritiserar allt runt omkring, så att öronen blir spända som små rör. Märts mor, Inga, försökte i början vara lika vass, men när hon gifte sig med Märts far, Anders, tröttnar hon och håller tyst. De bor i en modern flerfamiljsbyggnad med en välskött hall, en fikon i fönstret och grannar som är professorer och vetenskapsmän; om man gör fel, blir man snabbt utslängd.
Inga dämpar sig, medan Märta blir ännu tystare.
Växla upp, flicka! gnär sig farmor Anna när hon kommer på besök i sina slitna gummistövlar. Och du, Lina, har hakat ner. Här blir det bara tomt fält och maskrosor! Vinden blåser vart den vill, och vi ropar: Var är vår Mikhailovgatan? Du vet inget, eller hur?
Anders rycker på axlarna och gömmer sig undan den vitlöksdoftande köket och den gamla Vita Kusten farmoderns hus. Han sitter i sitt kontor medan Inga serverar te och berättar om sin dag.
Farmor Anna är aldrig i brådska. Hon börjar med en lång utförlig berättelse om byn, grannarna, vad som är i händer, fortsätter med jordbruk och skördar, och avslutar med att ropa på dottern som gömmer sig bakom köksdörrens glasinsats.
Märta går försiktigt fram, tittar på sin mor. Inga vänder sig bort. Anders låter farmor Anna gå förbi, trots hennes syrade gurkor i brännvin. Guran är gurkar, men Anders vill att Märta ska minska kontakten med farmor Anna. Så Inga får be Märta gå tillbaka till sitt rum. Samtidigt har Inga hjälpt till med den nyfödda, tagit hand om Märta när hon drabbades av lunginflammation och vägrade äta någonting. Anna Valsdotter kom med barnet på sin bil, insvept i en tjock vinterrock.
Anders skrek senare att han inte skulle ha släppt in dem, men Inga lugnade honom. På landet får Märta bra mat och återhämtar sig snabbt, rullar sig ihop i sin mammas famn och suckar av lättnad. Anders rycker på handen, stänger munnen och tittar snett på farmor Anna.
Farmor Anna har en stark, bestämd närvaro, som kastar ljus på allt som Inga inte vågar tänka på. Det får Anders att backa, han är rädd för hennes kraft.
Vad vill du ha av mig, farmor? Jag har gett er en bra bröllopsgåva! Jag kan inte tala vackert, det är bara min olycka! klagar farmor Anna högt när hon sitter hos dottern och ger Märta en stor chokladkaka Alenka.
Märta nickar tacksamt men lägger inte ner kakan på bordet.
Ät, lilla, bit för bit! ropar gästen, men Inga stoppar henne.
Anders tillåter inte sötsaker innan middagen. Det är så här hos dem säger hon lågt. Det får Inga att rodna, men åtminstone har mannen i huset, och huvudet finns kvar. Inga blir aldrig husets egenmäktige, hon går omkring, försöker vara tyst. När gäster kommer till Anders, dukar hon upp och ler, nickar. Hon har inget att säga, hon är alltid hemma och sköter det som behövs.
Märta tar efter sin mor och blir inte uppseende.
Efter ett tag blir farmor Anna Valsdotter trött på att vara hemma hos svärsonen, allt irriterar henne, spänningen ökar. Efter några bråk slutar Anna att komma och blir sällan sedd, förutom när Anders är borta. Då ringer hon, hör långa ringsignaler, sänker huvudet och väntar tills Märtas röst hörs.
Hur mår du, älskling? Du kommer inte på besök viskar farmor Anna medan hon torkar tårar med en näsduk. Hon har börjat gråta mycket på sistone, av stress.
Allt är bra, farmor. Jag pluggar på universitetet, idag är ledig, mamma är på vårdcentralen, pappa på jobbet svarar Märta med en ryckning av axlarna.
För henne är allt normalt. Världen fungerar enligt vissa regler, traditioner, familjens storlek. Det är enkelt och tydligt.
Fadern är huvudet, utbildad och smart. Mamman är enkel, tuggar frön och spottar i sin hand. Pappan blir irriterad och kräver att hon ska kultivera sina snacks, men mamman vill inte eller kan inte. Då slänger familjens huvud henne upp på balkongen.
Sitt där om du inte kan förstå hur äckligt det är! säger han och pekar mot balkongdörren.
Mamman sitter i en morgonrock, spottar skalet i sin hand, suckar och betraktar sina vita, slappa ben. Hon är tacksam mot Anders för att han tog henne från landsbygden, gav henne ett hem och förlåter hennes brister.
Inga gick på lärarutbildning, Anders såg henne dansa i Folkets park och blev förälskad. De gifter sig, och deras familjer ser sammansmältningen mellan stadens intelligens och landsbygdens bestämdhet som en hedervärd handling. Inga blir väl placerad i kulturlivet.
Märta går vidare, tar examen på universitetet och blir också lärare, men har ännu inte börjat arbeta, precis som sin mor. Hon gifter sig med Johan, som är lite enklare än hennes far, men ändå en intellektuell. Johan är snarare traditionell, bär inte färgglada kostymer, läser klassiker och tunga filosofiböcker. Anders tycker om honom från någon gammal projekt, och ger sitt godkännande till äktenskapet.
Märta och Johan bor i en trerumslägenhet med Johans föräldrar. Hans äldre syster har flyttat ut, kanske till Amerika eller Frankrike. Föräldrarna är äldre, har dragit sig tillbaka, och svärmor Olle ger hela hemmet till svärdottern, släpper lite av sina ägodelar och ber Johan ta med dem till sin sommarstuga.
Här får ni gå vidare så gott som ni kan. Jag vill inte vara här, köket klarar inte av två kockar säger hon och går.
Lägenheten är fylld av mörka träpaneler, staplar av lakan, handdukar i otroliga färger, tygrester, metallbitar, fyra porslinssatser och mängder av kristall. Lamporna är svaga, fönstren är stängda så att grannarna inte ser hur livet ser ut och var Johan gömmer sina pengar. Allt detta känns för Märta dystert.
Hon funderar på nya gardiner och möbler, men det är dyrt och onödigt för Johan. Han lever redan bekvämt. Mamma brukade laga morgongryn, nu är det Märta som gör det. Hon älskar honom, är ung och vill behaga honom.
På helgerna ställer Johan upp tidigt, steker ägg i sina slitna kalsonger, utan att spendera pengar på nya. Märta hoppar upp, ser på klockan, funderar om hon ska gå upp eller sova vidare. De spenderar mest tid hemma. Johan går inte på teater eller bio, för de sparar pengar.
Denna sparsamhet blir tydlig först senare. När de dejtar tror Märta att Johan bara är en sträng förvaltare, som räknar varje krona. Hon är van vid att mannen bestämmer och hon bara följer. Så lever de.
Johan är en intellektuell utan föräldrar med hög utbildning, men han drömmer om att skriva en doktorsavhandling, även om han ännu inte har börjat. Han tror att hans makt är den första.
Vad är det med dig, Johan! ropar farmor Anna när hon hör om Märtas nyheter. Varför behöver hon den? Det finns gott om vanliga män!
Du förstår inte, mamma! Märta har gjort ett bra val. Hon har en lägenhet i centrala Stockholm och en karriär som Johan, precis som min far. En kvinna bör vara väl etablerad, även om det låter lågt. Att vara snål är vår familjs tradition varje krona räknas.
Anna Valsdotter blir upprörd. Hon har aldrig slösat pengar, men hon har alltid gett Inga bra mat och kläder. Hon säger att dyrt är inget problem; hon lånar, betalar tillbaka till sista krona och köper mer arbete för att allt ska bli bra för Inga.
När dottern ska börja på lärarutbildning, tar Anna Valsdotter med henne till en skräddarsydd butik, köper den finaste klänningen. Där möter hon Johan och de blir vänner. Därför anklagar Anna Valsdotter inte Märta med pengar.
Efter det hör de inte av varandra.
Märta och Johan lever tillsammans. Johan tappar snabbt intresset för hennes kärlek, han är tio år äldre, romantiken försvinner. Märta accepterar det som givet: mannen finns, han säger att han älskar, så är det bra. Föräldrarna är nöjda och berömmer Märtas val. Resten av livet är bara en viskning, en svag känsla, fjärilar i magen och, guds nåd, intimitet utan det går man ändå vidare.
Pengar är svåra utan arbete.
Johan inser att Märtas lön också går till hans spargris, men han insisterar på att hon ska jobba, öka sina färdigheter och därmed sin lön. Hon ger allt, men han, som en sträng Gustav, tar lite extra så att spargrisen blir tätare.
Märta får ett jobb i en skola, älskar barnen, blir trött på kvällarna, drar sig ner till köket medan Johan ligger i vardagsrummet, läser och väntar på middagen.
Hon serverar, drömmer om att kvällen snabbt ska ta slut så hon kan sova. Johan tar en snaps och börjar philosophisera. Han tror sig veta allt hur man styr, hur man uppfostrar, hur man läker och bygger. Han tror också att Märta är ingenting, bara en tom plats. Vad jobbar du med? Lärare? Det är löjligt!
När du flyttar till en myndighet eller vad de heter, kanske blir du barnvakt på förskolan! svarar han. Vi köper inte en kappa till dig, du får klara vintern. På hösten löser vi det.
Sedan lutar han sig mot Märtas hals med sina feta läppar, andas tungt, blåser upp kinderna.
Johan, jag är gravid. Det går inte, jag mår dåligt! säger hon utan att kunna hålla tillbaka. Rör mig inte
Johan fryser med munnen öppen, förvånad över att barn kan uppstå, särskilt med Märta.
Det vi vi kanske stammar han, försöker räkna på allt. Men nu har han ett oförutsägbart hinder. Det är fel tid, Märta! Nej, suckar han, tittar på klockan. Koka kaffe åt mig, lite mindre så att det räcker hela dagen. Gå. Och i morgon, efter jobbet, gå till rådgivning. Vi måste bestämma. Förstår du?
Märta ser på honom, med en doft av ansjovis och rullade tröjor, och kräks på hans knä.
Johan hoppar upp, rycker av sig, svär, kastar Märta in i köket, slår på tvättmedel i badrummet och svär.
När han kikar tillbaka, är hon borta. Alla små föremål en kappa, nya skor från en kollega som reste, ligger kvar. Bara Märta saknas.
Johan står och funderar, räknar på vad som är kvar, men tänker inte svära det är inte passande för en blivande doktorskandidat.
De skiljer sig snabbt och tyst. Märta packar sina saker, Johan hjälper med en taxi och berättar för nyfikna grannar att de bara är tillfälligt separerade för barnets bästa.
Han återvänder till den tomma lägenheten, sätter sig vid köksbordet, häller en liten mängd sprit med vatten, dricker en shot, suckar och slår på TV:n som visar väderprognosen återigen falsk.
Märta föder en liten pojke, Kiril, en smal liten kille som farmor Anna beskriver som en violinist, alltid hög och smal.
Inga sitter med barnbarnet medan Märta är på jobbet; Anders, som också blir rörd, leker med små bilar och soldater från Barnens värld.
Pappa, han är bara sex månader! skrattar Märta.
Så vad? Ska vi köpa fler leksaker! svarar Anders, ordnar leksakerna på bordet och försöker hålla Kiril i famnen.
Med Kirils födelse börjar en ny, spännande historia i familjen. Anna Valsdotter kommer ofta, Anders hjälper efter jobbet, Inga börjar sy kläder åt sitt barnbarn, vilket visar sig gå bra eftersom hon studerade hemmakunskap i skolan. Ibland dyker Johan upp, snubblar i hallen medan Märta slänger Kiril i en filt och går ut med vagnen.
Bara lite tid, och kolla på öronen, håll dem varma! säger farmor Anna bestämt.
Johan babblar om uppfostran, tror att han vet allt, men tystnar under Anna Valsdotters blick. Han bor fortfarande med sina föräldrar, som är trötta på råd och påpekanden, särskilt med Anna i huset.
Sluta tjata på mig! muttrar farmor Anna medan hon låser dörren.
Märta frågar tyst:
Vad är det, farmor?
Jag vill bara att alla har det bra. Tror du det blir bra? ser Anna Valsdotter på henne, liten, torr, gammal. Vi har delat livet med din far, gått igenom allt, utan att förolämpa varandra. Så varför är det så svårt nu? Det handlar inte om utbildning eller papper, utan om själen. Papper och titlar är bara damm om inuti bor kackerlackor. Alla tror att de blir väl placerade, men det blir bara sidoförskjutet Så hur blir det, Märta?
Mamma! Varför säger du bli väl placerade? Kärlek är kärlek, men kalkyler skadar ingen! svarar Inga.
Ja, vi har räknat färdigt, min kära! Men vad blir av oss? vänder Anna Valsdotter blicken mot dottern.
Jag vet inte, farmor. Men vi har Kiril, du, mamma och pappa, så vi måste leva. Försök. Allt blir bra, som du önskar, eller hur?
Jo, nickar farmor, slår sedan på knäna, reser sig och går till köket. Ska du ha te? Det är kyligt.
De tre dricker te farmor Anna, Inga och Märta tre kvinnor i olika generationer som vill att allt ska gå bra. Och så går det så längeMärta kramar Kiril tätt mot sitt bröst, ser ut mot horisonten där solnedgången färgar fjorden, och inser att livet, med alla sina tvivel och prövningar, ändå har sin egen stilla, vackra rytm.
