En lägenhet för två? Inte jag!
Jag skriver över lägenheten på Maja och flyttar in hos dig. Du bor ju ändå ensam, sade Lina utan att ens fråga.
Vem är det med den där djupa rösten som hörs i ditt rum? frågade deras mamma med stram ton, som om Lina vore tolv år och inte trettio två.
TV:n, mamma. Vad menar du? svarade Lina och försökte avsluta samtalet snabbt.
Vi måste prata på allvar. betonade mamma och lade på. Typiskt för henne: bara påpeka, aldrig lyssna.
Pär! ropade Lina och kastade telefonen på soffan.
Vad har hänt? ropade Pär från köket med två koppar kaffe i händerna.
Min mamma kommer ikväll. svarade Lina.
Ska jag stanna? frågade han.
Ingen idé. Jag klarar det själv. svarade hon.
**Skrävlingar från förr**
Minnen är som bilder i ett album lite bleknar, men kärnan finns kvar. Lina var elva när föräldrarna skilde sig. Hennes syster Maja lekte fortfarande med dockor, medan Lina redan läst mellan vuxnas rader.
Jag orkar inte längre, Karin, sade deras far. Det här är inget äktenskap längre, bara en skugga.
Vad händer med barnen? frågade mamman med en röst som klirrade som glas.
Efter skilsmässan packade pappa tyst ihop sina saker. Den gamla fåtöljen, den slitna muggen, böckerna allt försvann en efter en.
Lina blev bron mellan två världar: den stränga mamman och den lugna pappan. Maja deklarerade att pappa var förrädare och mamma en martyr.
**Vuxenliv**
Lina flyttade för studierna till Stockholm. Hon jobbade hårt, fast besluten att en dag ha ett eget boende. Maja tog några korta kurser, blev nageldesigner och gifte sig nästan omedelbart.
Pappan avled och lämnade bara minnen och ett tomrum.
Mamman hördes bara då och då, oftast för att kräva pengar eller klaga:
Maja är gravid, hjälp henne. Jörgen tjänar lite, och i salongen får de knappt ett anställningsavtal
Lina suckade trött.
Hon vet vad hon gått in på. Det var hennes val.
**Eget bo**
Några år senare köpte Lina sin drömlägenhet. Helt på egen hand, med svett och tårar.
Fin lägenhet, kommenterade mamman och spanade runt. Sån här skulle Maja ha nytta av, i stället för att bo i studentbostad med barnet Och du sitter här ensam i ditt palats. Det är inte rättvist.
Maja har alltid trott att hon har rätt till allt. Jag har jobbat för min plats.
Sen, år senare, kom ett oväntat besök:
Jag har bestämt mig lägenheten ska gå till Maja. Jag flyttar in hos dig, sade mamman med ett leende och betraktade varje hörn.
Nej, svarade Lina kort. Det här är min lägenhet.
Vad menar du med nej? Jag har redan bestämt! ropade mamman.
Då får du bo hos Maja. Det här är ingen hotellrum. svarade Lina.
Du är lika kall som din far! skrek mamman.
Tack. Han älskade mig och satte inga villkor. svarade hon.
Dörren smällde igen. Kvar blev tystnad och en lättnad som fyllde rummet.
På telefonen blinkade ett meddelande:
**Hur gick det?**
Lina log och skrev:
**Kom förbi. Så får jag visa dig hur man bakar kladdkaka.**
Livet lär oss att sann frihet kommer när man vågar säga nej och hålla fast vid det man själv har byggt.
