“Låt oss lämna henne här, låt henne dö!” sa de när de kastade den gamla kvinnan i snödrivan. Skurkarna förstod inte att bumerangen snart skulle komma tillbaka.
Agda Lindström gick mot sin trappuppgång. De äldre damerna på bänken diskuterade den nyligen parkerade bilen.
“Vems bil är det?” frågade Agda.
“Vi vet inte!” svarade en av damerna. “Den hör nog till Lovisa. Så dyra bilar brukar inte komma hit till oss gamlingar.”
“Här kommer bara ambulanser!” tillade en annan.
Grannarna pratade vidare om myndigheterna och allt skvaller. Då kom just Lovisa ut, hon som den dyra bilen tillhörde. Hon gick sin väg utan att ens lägga märke till grannarna eller bilen som stod på gräsmattan. Agda skyndade sig hem.
“Agda Lindström?” sa en man när han såg henne i trapphuset. “Minns du mig? Vi pratade för några dagar sedan. Jag är din släktning.”
“Åh, Erik!” utbrast Agda när hon kände igen honom. “Varför sa du inte att du skulle hälsa på? Är det din bil som står på gräsmattan?”
“Ja, det är min.”
“Då får du flytta den innan någon klagar! Hur kan du få för dig att parkera på mina blommor?”
Släktningen skyndade ut, medan Agda gick för att koka te. Hon måste sälja lägenheten hon ville inte lämna trasig gräsmatta till grannarna.
För någon tid sedan brukade hennes farbror komma med sin son. Sedan tappade släkten kontakten. Och nu dök plötsligt den unge mannen upp! Men något hos honom gjorde Agda misstänksam. Han rökte mycket. Trots sin unga ålder hade han redan gula tänder. Bra att han kom ändå. Hon ville inte anlita en mäklare för att sälja lägenheten. Bättre att låta systersonen få lite pengar. Men han vägrade ta emot dem.
Agda hade blivit ensam på gamla dar, utan make eller barn. Hon längtade efter naturen. Frisk luft var ändå bättre än att ständigt vara på fjärde våningen. I byn fanns en trädgård. Medan hon fortfarande orkade ville hon odla grönsaker åt sig själv. På hösten dök en köpare upp.
“I morgon är det vinter. Vi väntar till våren med försäljningen,” beslöt Agda och sköt upp köpet.
“Men husen blir dyrare till våren!” invände systersonen. “På vintern är det lättare att kontrollera uppvärmningen. Dessutom finns det redan en köpare. Tänk om han backar?”
“Men du har inte hittat något hus åt mig än! Var ska jag bo? När vi hittar ett hus säljer vi lägenheten,” suckade Agda.
Erik gick med på det.
Det dröjde inte länge förrän han hittade några alternativ. När de hittat ett lämpligt hus åkte de ut till byn. Efter visningen kände Agda sig lite nedslagen. Överallt behövdes renovering. Men med pengarna från lägenheten skulle hon klara både husköpet och renoveringen.
Erik hade koll på byggbranschen och kunde berätta för tanten vad material och arbete skulle kosta. Systersonen lovade att hjälpa till.
Den äldre kvinnan var orolig:
“Vintern står.
